Förmodad anledning till högt Hb

180923Jag googlade lite och hittade det förmodade svaret på varför jag hade så skyhögt Hb-värde, högre än vad jag hade som marathonlöpare (men inte långt ifrån). Jag får i alla fall anta att det är den här anledningen och inte att jag åka på någon annan blodsjukdom. Det vore så typiskt..


Hittat i tidningen ”Forskning & Framsteg”
(https://fof.se/tidning/2017/6/artikel/du-kan-overtraffa-dig-sjalv-under-ytan)

”Vi har därför studerat om den syrebrist som uppstår då man håller andan leder till ökad blodbildning. Våra resultat visar att EPO – det hormon som styr blodbildningen – ökar vid dykträning. På så vis har vi kunnat förklara dykarnas höga Hb.

Vi har även upptäckt en annan fysiologisk reaktion som ökar människokroppens förmåga att lagra syre. Det är en kontraktion av mjälten, som gör att fler röda blodkroppar kommer ut i blodet, vilket ökar Hb – ungefär som en naturlig bloddoping. Detta innebär att mer syre kan lagras i blodet och dyktiden förlängas. Tävlingsdykare har ofta stor mjälte och kan tillfälligt öka sin Hb med 10 procent genom tillskottet av röda blodkroppar från den.”


8D1C96D0-E2BE-4D6B-8A86-FD3181BD2009_LI.jpg

Annonser

På väg norröver med ett nytt rekord

Då är jag på väg norröver för att föreläsa om cancer i samarbete med Blodcancerförbundet. Tillräckligt nervös för att låtsas som att det inte kommer hända. Därav den ofärdiga power pointen och avsaknad av ett avrundade slut på mitt föredrag… får se till att peta ihop något ikväll i stugan hos pappa.

Fun fact; I förrgår på Aferesen i Solna så uppvisade jag ett högre hb-värde än jag haft sedan jag insjuknade!! Faktum är att det var högre då än när jag var frisk!
142 🙂 Hurra!

Jag trodde att sköterskan sett fel först och frågade sen hur det är möjligt. Jag har ju tagit mycket järntabletter senaste tiden och dessutom fått påfyllning intravenöst. Så järnet har nog gjort sitt till. Men sen trodde hon också att det kunde ha att göra med att jag dök hela helgen. Såklart! De röda blodkropparna ökar väl ganska mycket när man dyker? Så nu har jag en syresättning av kroppen så det både räcker och bli över. Förmodligen andas jag bättre än dig. Och kanske din vän. Och kanske din granne. Det lär inte stå sig men tills det sjunker tänker jag skryta.

Måste fokusera på bagage, mina reskamrater och att ta mig på flyget helskinnad. Ska pumpa näsan full med nässpray eftersom det är täppt nu och det kommer bli jobbigt när planet lyfter.

Jag uppdaterar, ha en fin fredag så länge!

Förstå att det var svårt att gå hemifrån och lämna det här lilla ansiktet…

Min starka syster. Antikroppar. Mer brist på järn.

20180730_2122198905656612297408293.jpgÄntligen, förra veckan kom regnet. Som vi har väntat. Inte för att det kommer väcka liv i vår gula döda gräsmatta på innergården, men ändå. Efterlängtat. Och visst såg himlen läcker ut från vår balkong?

Minnessvårigheterna fortsätter. Förutom vardagliga problem som hela tiden uppstår för att mitt korttidsminne inte hänger med så har sjukhusbesöken blivit lidande i veckan. Jag skulle infunnit mig hos arbetsterapeuten i måndags men missade den. Lyckas sedan blanda ihop att jag skulle vara på CAST i förrgår klockan 10:00 med 15:00. Som om inte det var nog så trodde jag att jag skulle träffa en läkare. Nope. Det var en ny antikroppsbehandling som gällde. Bra i och för sig då värdena är så låga.  Så jag fick en ny tid igår klockan 10:00.
”Äsch, det går fort” tänkte jag. ”Klar på en timme så kan jag ta mig ut i fina vädret sen”. Jo tjena. 3 timmars behandling. Jag åkte hemifrån 09:30 och var inte hemma förrän 13:30. Dessutom trött och seg. Men det var skönt att få behandlingen uppe på CAST. Där har dom fina rum med fönster och TV. Dessutom kunde Carina pyssla om mig med kaffe, yoghurt och macka som dom har tillgång till där. Nästa behandling måste jag göra i de andra lokalerna på våning 5. Rum utan fönster, ingen TV och inga mackor. Jag får ju dessutom inte göra den här behandlingen i närheten av fotoferesen så det kommer kräva att jag kommer in än oftare närmaste tiden. Fortsätt läsa Min starka syster. Antikroppar. Mer brist på järn.

Rädda liv. Visste du att..?

Vi behöver blod för att leva. Det vet alla.

Jag behöver fortfarande påfyllning ibland då mina blodvärden är konstant låga, och jag är bara en liten person. Tänk alla som insjuknar just idag, som är med i bilolyckor, som får blodbrist pga förlossning osv.

Läs den här viktiga krisartikeln: https://www.krisinformation.se/detta-gor-samhallet/samhallets-ansvar/manniskorna-i-krishanteringssystemet-tre-fragor/underskoterska-pa-blodcentralen

När man slåss för sitt liv så är det skönt om man kan fokusera på annat än att det saknas blod. Gå in på http://www.geblod.se och se om du har möjlighet att bli givare.
https://geblod.nu/bli-blodgivare/kan-du-ge-blod/

Vissa av oss kommer ju aldrig få ge, men de som får göra det går runt med ett livsavgörande ”botemedel” i kroppen, som räcker både för en själv och att dela med sig av. Kanske kan tanken på att rädda flera liv motivera även spruträdda. Jag skulle gladeligen följa med en vän som vill överkomma rädsla för att rädda liv ❤
Och tack alla som hittills lämnat blod. Jag lever tack vare er 🌷

https://blodbussen.se/blodbussen-ge-blod-smidigt/

P.s. Dela gärna inlägget och sprid ordet!

Mitt blod(om)lopp

Det känns bra att springa för en god sak. I morgon bär det av och till min lättnad upptäckte jag att jag anmält mig till 5 km-sträckan istället för de 10 km som jag oroat mig lite för. Nog för att jag tog mig genom större delen av maran, 36 km då jag var en av 300 som hamnade fel på banan, med det krävde många långa kilometer gående, illamående, en uppkastning och flera stopp. Jag hade aldrig ställt upp om det inte hade varit 40:e Stockholm Marathon och exakt 10 år sedan jag och mamma sprang vårat första tillsammans.

Men under de 9 dagar som förflutit sedan dess så har jag känt mig trött och ganska svag. Har haft ont i magen och mått illa flera gånger om dagen. Vissa dagar med rejäla sura uppstötningar. Vid ett tillfälle, förutom maran, så kastade jag upp (låter mycket trevligare än orden som börjar på s och k som jag är lite allergisk emot). Har det svårt och jobbigt med magen också, utan att gå in i detalj. Känns som att jag lämnat ut nog med otrevligheter nu.

Tanken gravid kan vi slå bort direkt. Jag är steril. Punkt. Det är dött och livlöst därinne. Äggstockarna mördades i sömnen som följde efter cancerbehandlingarna. Fortsätt läsa Mitt blod(om)lopp

Blodpåfyllning pågår

170523 Blodpåfyllning
Blodpåfyllning pågår

Ligger i skrivande stund och får blodtransfusion. Dagens fotoferes tog lite hårdare än vanligt och orsakade ett smärre blodras. Hade ett Hb på 83 när jag kom in. Jag kunde nästan gissa på det då jag varit mycket trött och har haft huvudvärk senaste veckan. Efter behandlingen frös jag och syster Sara tyckte att mina läppar var bleka. Blodprovet visade ett Hb på 76 och även om det kanske hade fastnat lite blod i optimaskinen så kan jag räkna med att jag har 79-80 nu.
Med tanke på att det är en till behandling imorgon för en redan frestad kropp som lär orsaka ytterligare sänkning så får jag en påse blod nu på Hematologen. En till påse är beställd till imorgon. Tur är väl det för även om jag skarpt ogillar att få blod så behöver jag bli piggare. Om inte för psyket så för att jag är anmäl att springa (läs: gå) Vårruset som är 5 km i morgon kväll!

 

Utöver det gick behandlingen ganska bra. Eller, den blev åtminstone genomförd. Blodkärlen i höger arm har sjunkit in så Sara fick leta en stund för att hitta ett fungerande som inte satt på ett alltför smärtsamt ställe. Till slut blev det handryggen och trots att det normalt gör ganska så ont så lyckades hon smidigt sätta den rätt direkt utan att det kändes alltför mycket. Vänster arm gjorde mycket ondare, faktiskt mer än på mycket länge, då det nu är så ärrat att det är segt att trycka genom. Håll tummarna för att behandlingen är genomförbar imorgon också! Slipper gärna en CDK och som svar på tidigare kommentar så är tydligen en port-a-cath för tunn… 😦 Nu ska jag läsa mig genom resten av den här blodiga situationen.

Hej så länge

170523 Hjärnkoll