Dag +14: En lite mer positiv dag

Äntligen kan jag skryta med att jag fick några timmars sömn i natt! Det var visserligen inte många och dom var inte direkt sammanhängande, men ändå! Bara det lilla gjorde att jag var lite piggare i morse. Fick inte i mig någon frukost alls eftersom jag har som ondast på morgonen och dessutom är slemhinnorna så tjocka så allt jag äter smakar papper och har konsistensen av deg. Så det fick bli en av näringsdryckerna som Karin hade tagit med hit, ett glas juice och ett Digestivekex. Pappa åkte iväg till IKEA då det verkade som att morgonbesöket skulle bli senare idag. Och mycket riktigt så blev det de. Sigrún kom hit först vid 12.10. Kunde inte ta mina morgonmediciner innan för läkarna ville ha en immunkoncentration, alltså se hur de immunhämmande tabletterna har påverkat mig. Hon var här i nästan 2 timmar (!) för vi hade mycket att gå genom idag. Bl.a. så förberedde hon för magnesiumdroppet som jag ska koppla på i eftermiddag, gav antibiotika, kontrollerade alla min dosetter som jag har för det var tydligen lite oordning på dom och kontrollerade munnen noggrant. Jag har fått fler blåsor, blivit mer svullen och fått sår. När flera stora sjukhus hade dataproblem i veckan, även Huddinge, så försvann tydligen en del provsvar när det startade upp igen. Bakterieodlingen som dom hade tagit i min mun var en av dom, så Sigrún tog nytt idag. Jag hade så ont efteråt att jag fick bedöva med lokalbedövning. Vore skönt att få reda på vad det är exakt.

Utslagen i hårbotten har blivit mycket bättre och det är bara några kvar nu. Ögonen kliar och svider. Fick svar på vad det var för några dagar sedan, då började ögonbrynen och ögonfransarna ramla av… Det har jag sluppit under alla mina tidigare behandlingar, men nu dödades dom tydligen. Skitjobbigt. Dessutom kliar huden i ansiktet. Det kan vara strålningen, eller ett tecken på att det börjar produceras blodkroppar nu. De små knölarna i armhålan är fortfarande ganska stora och ömma så Sigrún bad att få fota dom på läkarens begäran. Först gjorde hon ett antal försök att fota, både på kort och långt avstånd, med och utan blixt. Men det lyckades inte riktigt, bilderna blev bara överexponerade eller suddiga. Jag frågade försiktigt  om jag kunde få göra ett försök eftersom jag är van att fota och behärskar det relativt bra. Det kändes extremt märkligt att sitta på en pall mitt i rummet, med t-shirten halvt uppdragen, en sköterska mitt emot  mig som håller i en spegel för att jag ska se vad jag fotar och så jag som med ena handen gömmer bröstet och med andra handen fotar… armhålan?! Grannarna måste ha undrat, haha! Sigrún blev i alla fall väldigt nöjd med bilderna, men jag kan garantera er att det inte blir årets julkort.

Näst på tur var fötterna. Det röda, svullna och svidande har spridit sig över foten och till och med upp på tårnas ovansida. Det oroar läkarna sig lite över eftersom dom fortfarande inte är helt säkra på vad det är. Som om inte allt det här var nog så har det börjat värka i varenda led och  muskel i hela kroppen, ungefär som växtvärk eller febervärk. Det här sa Sigrún dock var ett bra tecken, ytterligare ett litet bevis på att de vita blodkropparna antagligen är på gång.
Så nej mamma, vi kan nog konstatera nu det vi pratade om igår; det finns inte en enda del av min kropp som mår bra just nu 😦 Hälften är till godo och den andra hälften är frågetecken. Vikten var dock fortfarande stabil, blodtrycket lagom lågt och tempen har sjunkit (ca 37,8). Alltid något!

När hon till sist var klar och hade gått så var jag helt slut, men jag bestämde mig för att inte sova något under dagen om jag kunde låta bli, så att det skulle bli lättare att sova ikväll. Så jag försökte sysselsätta mig med allt möjligt. När pappa kom hem så åt vi lunch tillsammans, sen var det dags att sätta in magnesiumdroppet, så någon promenad blev det inte idag. Kanske lika bra med tanke på vädret! En läkare ringde på eftermiddagen, någon som jag inte pratat med förut vad jag vet. Han hade pratat med Sigrún och sett bilderna. Han bad mig att vara på sjukhuset i morgon klockan 10 för att göra mina morgonkontroller där och för att en infektionsspecialist och en läkare ska titta på mina fötter och armhålor. ”Vår förhoppning är att du ska kunna åka hem sen”. Jag blev förstås orolig eftersom man mellan raderna kan läsa att det kan vara något som jag måste läggas in för. Det vill jag verkligen inte…

Sigrún kom förbi igen klockan 18.00, direkt efter att pappa gjort pannkakor till middag, för att ge mig påfyllning av mediciner och näringsdrycker. Jag fick även dagens provsvar som jag egentligen skulle fått igår. ”Bara för att jag inte kunde hålla mig” som hon sa med ett leende. Och oj vilka fina värden!

Här är några av blodvärdena idag och igår. Det är främst de neutrofila som vi tittar på:

Igår Idag Normalt intervall
HB (röda blodkroppar) 96 99 117-153
Leukocyter (totala mängd vita) 1,4 3,3 3,5-8,8
Neutrofila (vita som slåss mot bakterier) <0,1 0,3 1,6-7,5
Trombocyter (blodplättar) 73 106 165-387

På bara ett dygn så har alla börjat stiga, vissa ganska mycket. Det är ett tecken på att Emelies stamceller har hittat rätt i min ryggrad nu och börjat producera blod och soldater, nu börjar kriget! Första positiva konkreta beskedet vi har fått hittills. Och att få det på papper, se det svart på vitt, gjorde mig tårögd. Det här har vi väntat på. Nu blir de smärtorna som jag vet beror på kriget mycket lättare att härda ut. Resten ska ju kollas upp i morgon. Sigrún gav mig ytterligare ett positivt besked. ”Om de neutrofila är över 0,2 imorgon också så är du inte isolerad längre”. YIPPIE! Jag kommer kunna äta allt, ta in mina blommor från balkongen kanske, men framförallt så kan jag följa med in på affären och åka hem till mamma & Emelie när jag känner för. Och ju fler de vita blodkropparna blir, desto fler soldater kan slåss mot alla smärtor jag har i kroppen nu och såklart mot cancern.
Jag tänker fira lite med en kopp varm choklad nu och sen kolla på gamla foton i mina album till de är dags att sova. Kanske slipper jag mardrömmar i natt också!

9 reaktioner till “Dag +14: En lite mer positiv dag”

  1. Ja det var kul att få alla positiva besked på din dag 🙂 Önskar vi kunde ha firat det tillsammans i Kroatien, men vi får ta det när ni är hemma igen. Längtar! Puss

    Gilla

  2. Hej gumman blev så glad när jag läste din blog. Vet att allt inte är över men blir så glad över det positiva som hänt. Tack för att du gjorde min födelsedag toppen. Puss

    Gilla

  3. Jo du har rätt. Ingen sushi, inget rått kött och inga dessertostar. Men jag slipper skala alla frukter i alla fall! Och affärer är ju såklart bara okej när det är relativt lite folk. Alltid något 🙂

    Kramar!

    Gilla

  4. Värdena ser ju riktigt bra ut – verkligen på väg åt rätt håll! Det är något att glädja sig åt emellan allt det andra jobbiga!
    Riktigt allt får du ju inte äta även om dom släpper på isoleringen, t.ex. rå fisk (sushi), rått kött och dessert-ostar är förbjudna. Och affärer får du nog bara gå i om det är väldigt folktomt. Kolla det noga, för du vill inte dra på dig en onödig lunginflammation eller annat elände!
    Kramar!

    Gilla

  5. Skönt att proverna ser ut att gå åt rätt håll! Håller tummarna för att du ska slippa isoleringen nu. Hoppas att det går bra idag på sjukhuset och att du slipper läggas in. Jag läser din blogg varje dag och tänker p dig <3. Många kramar Christina

    Gilla

  6. Du skriver så bra Hanna. Jag känner både din smärta och din glädje över de positiva provsvaren när jag läser dina ord. Din humor är underbar! Jag tycker det är en banbrytande och annorlunda idé för julkort;-). Hoppas natten blir full av sömn. Stor kram /kusin Eva

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s