Dag +14: En lite mer positiv dag

Äntligen kan jag skryta med att jag fick några timmars sömn i natt! Det var visserligen inte många och dom var inte direkt sammanhängande, men ändå! Bara det lilla gjorde att jag var lite piggare i morse. Fick inte i mig någon frukost alls eftersom jag har som ondast på morgonen och dessutom är slemhinnorna så tjocka så allt jag äter smakar papper och har konsistensen av deg. Så det fick bli en av näringsdryckerna som Karin hade tagit med hit, ett glas juice och ett Digestivekex. Pappa åkte iväg till IKEA då det verkade som att morgonbesöket skulle bli senare idag. Och mycket riktigt så blev det de. Sigrún kom hit först vid 12.10. Kunde inte ta mina morgonmediciner innan för läkarna ville ha en immunkoncentration, alltså se hur de immunhämmande tabletterna har påverkat mig. Hon var här i nästan 2 timmar (!) för vi hade mycket att gå genom idag. Bl.a. så förberedde hon för magnesiumdroppet som jag ska koppla på i eftermiddag, gav antibiotika, kontrollerade alla min dosetter som jag har för det var tydligen lite oordning på dom och kontrollerade munnen noggrant. Jag har fått fler blåsor, blivit mer svullen och fått sår. När flera stora sjukhus hade dataproblem i veckan, även Huddinge, så försvann tydligen en del provsvar när det startade upp igen. Bakterieodlingen som dom hade tagit i min mun var en av dom, så Sigrún tog nytt idag. Jag hade så ont efteråt att jag fick bedöva med lokalbedövning. Vore skönt att få reda på vad det är exakt.

Utslagen i hårbotten har blivit mycket bättre och det är bara några kvar nu. Ögonen kliar och svider. Fick svar på vad det var för några dagar sedan, då började ögonbrynen och ögonfransarna ramla av… Det har jag sluppit under alla mina tidigare behandlingar, men nu dödades dom tydligen. Skitjobbigt. Dessutom kliar huden i ansiktet. Det kan vara strålningen, eller ett tecken på att det börjar produceras blodkroppar nu. De små knölarna i armhålan är fortfarande ganska stora och ömma så Sigrún bad att få fota dom på läkarens begäran. Först gjorde hon ett antal försök att fota, både på kort och långt avstånd, med och utan blixt. Men det lyckades inte riktigt, bilderna blev bara överexponerade eller suddiga. Jag frågade försiktigt  om jag kunde få göra ett försök eftersom jag är van att fota och behärskar det relativt bra. Det kändes extremt märkligt att sitta på en pall mitt i rummet, med t-shirten halvt uppdragen, en sköterska mitt emot  mig som håller i en spegel för att jag ska se vad jag fotar och så jag som med ena handen gömmer bröstet och med andra handen fotar… armhålan?! Grannarna måste ha undrat, haha! Sigrún blev i alla fall väldigt nöjd med bilderna, men jag kan garantera er att det inte blir årets julkort.

Näst på tur var fötterna. Det röda, svullna och svidande har spridit sig över foten och till och med upp på tårnas ovansida. Det oroar läkarna sig lite över eftersom dom fortfarande inte är helt säkra på vad det är. Som om inte allt det här var nog så har det börjat värka i varenda led och  muskel i hela kroppen, ungefär som växtvärk eller febervärk. Det här sa Sigrún dock var ett bra tecken, ytterligare ett litet bevis på att de vita blodkropparna antagligen är på gång.
Så nej mamma, vi kan nog konstatera nu det vi pratade om igår; det finns inte en enda del av min kropp som mår bra just nu 😦 Hälften är till godo och den andra hälften är frågetecken. Vikten var dock fortfarande stabil, blodtrycket lagom lågt och tempen har sjunkit (ca 37,8). Alltid något!

När hon till sist var klar och hade gått så var jag helt slut, men jag bestämde mig för att inte sova något under dagen om jag kunde låta bli, så att det skulle bli lättare att sova ikväll. Så jag försökte sysselsätta mig med allt möjligt. När pappa kom hem så åt vi lunch tillsammans, sen var det dags att sätta in magnesiumdroppet, så någon promenad blev det inte idag. Kanske lika bra med tanke på vädret! En läkare ringde på eftermiddagen, någon som jag inte pratat med förut vad jag vet. Han hade pratat med Sigrún och sett bilderna. Han bad mig att vara på sjukhuset i morgon klockan 10 för att göra mina morgonkontroller där och för att en infektionsspecialist och en läkare ska titta på mina fötter och armhålor. ”Vår förhoppning är att du ska kunna åka hem sen”. Jag blev förstås orolig eftersom man mellan raderna kan läsa att det kan vara något som jag måste läggas in för. Det vill jag verkligen inte…

Sigrún kom förbi igen klockan 18.00, direkt efter att pappa gjort pannkakor till middag, för att ge mig påfyllning av mediciner och näringsdrycker. Jag fick även dagens provsvar som jag egentligen skulle fått igår. ”Bara för att jag inte kunde hålla mig” som hon sa med ett leende. Och oj vilka fina värden!

Här är några av blodvärdena idag och igår. Det är främst de neutrofila som vi tittar på: