28/9 Blodprovtagning och inskrivningssamtal på kvinnokliniken i Huddinge inför operation av cellförändringar på livmodern.
29/10 Sjukgymnastik.
30/9 Läkarbesök & medicinuppföljning
1/10 Besök på kvinnokliniken i Solna för kontroll av hormoner
5/10 Bindvävsbehandling.
7/10 Samtal med psykoterapeut.
8/10 Konisering av livmodern.
9/10 Läkarbesök, kontroll av värden och uppföljning av mediciner.
Just det. Däremellan är det blodprovtagning, ringa om recept, jaga mediciner på apoteket, jobba 50% och försöka leva lite.
Det här blir två tunga veckor inser jag, med få dagar att koppla bort sjukhus på. Sitter som bäst här runt midnatt och funderar över hur jag ska orka, samt varifrån jag ska finna energi. Jag vill inte att det ska bli måndag. Men jag inser att det kommer komma en ny dag vare sig jag vill eller inte. Oavsett om jag har hittat lösningar på mina problem eller inte. Och att möta den utan ordentlig sömn och laddat batteri kommer definitivt inte göra något lättare. Så jag låter natten göra jobbet och går och
lägger mig nu med påminnelsen som står i min nacke; ”Inget varar för evigt”. Det är bara att bita ihop helt enkelt.
Kriget i min kropp 
Jag läste nyligen ett citat av Winston Churchill: ”Om du går igenom ett helvete – fortsätt gå!”
Väldigt tänkvärt! Till slut kommer man ut på andra sidan. Även om det inte är precis som förut så blir det i alla fall bättre!
Kram på dig!
GillaGilla