Vad är det som har dykt upp nu?!

Vad i helskotta är det här?

Söndag 1 juli. Upptäckt.

Måndag 2 juli. Mer blått än rött.

– Vad har du gjort på vaden? undrade sambon i går morse. Mycket bra fråga. Jag slår mig ofta, det medger jag. Går in i saker, slår huvudet i diverse öppna skåpluckor, snubblar… osv. Detta är inget nytt ”efter-cancer- fenomen”. Jag är född med en olyckskorp på axeln. Det skulle inte förvåna mig och jag lyckades dunka huvudet i någonting under kejsarsnittet när jag föddes.

Men utifrån hur stort och färgglatt det här blåmärket är så bör jag väl minnas när jag slog mig? Eller? Förutom att det är stort och lyser i blått och rött så är det såklart väldigt ömt. Inte när jag går, men när man rör vid och runt det. Jag har mätt båda benens omkrets på samma höjd och det märkta benet är 2 cm större i diameter. Visst kan det kanske vara så att man har två olika tjocklekar (fast det har inte min sambo när vi mätte) så syns det tydligt att det är svullet.
Blodpropp har jag uteslutit för det ska tydligen göra rejält ont hela tiden, speciellt när man går.

Sen slog det mig såklart att det var så här vi upptäckte återfallet… Leukemiceller hade klumpat ihop sig på vaden. MEN!, då växte det snabbt under bara en dag, gjorde så ont att jag haltade och det var alldeles varmt. Så inget av det stämmer med det här. Jag har mätt omkretsen idag också och det är same same. Ingen feber. Ingen värme från märket. Sen kan ju tilläggas att hb- värdet var 110 i fredags vilket är högt för att vara jag. När man får akut lymfatisk leukemi så sjunker Hb och vita blodkroppar ökar. Så jag har uteslutit det också.

Jag kan såklart gått in i något, men jag tycker att jag borde minnas det.

Jag skulle kunna ha för låga trombocyter, de blodplättar som koagulerar blodet. Det är bara det att jag har alldeles lagom med dom. Senaste blodproverna visade att jag låg alldeles inom ramarna.

Min mor funderade över om det kunde vara ett bett av något slag. En mygga betvivlar jag, såvida den inte har prickat riktigt illa. Men en fästing kanske? Jag vet att det kan bli ett rött märke. Men blir det verkligen blått också?

Jag tror inte att läkarna kommer göra något så här direkt så jag har bestämt mig för att vänta och se. Får jag feber, blir märket större eller om benet blir mer svullet – då ringer jag och åker in. Annars låter jag någon kolla på det när jag ändå ska på fotoferes på torsdag. Om det är kvar då vill säga. Jag har fått plötsliga attacker av blåmärken förut, utan förklaring. Förra året dök det ju upp 15 stycken på insidan av låren utan att vi hittade någon förklaring.

Det är ett heltidsjobb att ha koll på kroppen efter cancer. Leukemi kan ta alla möjliga vändningar och visa sig på märkliga och svårlästa sätt så varje förändring ska noteras. Däremot behöver man inte få panik! Även när man varit leukemi- drabbad så kan man råka ut för helt normala saker som man gjorde innan.

Det är vi som är spetspatienter 🙂