Omvända roller och ny ögonkontroll

I tisdags fick jag pröva på hur det är att stå på andra sidan. Min älskade moster skulle lämna benmärg och jag följde med som moralisk support. Med tanke på hur mycket hon har funnits vid min sida under hela mitt liv, och framförallt under cancerbehandlingen, så kändes det fint att kunna stå vid hennes sida nu. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att se själva proceduren live, tidigare har jag ju bara sett det på foton som min modiga moder har tagit på mitt ingrepp, men faktum är att jag har blivit mer härdad än jag själv trodde. Jag såg varenda moment som läkaren gjorde. Sprutan som han pickande bedövade höftbenet med, ”inborrningen” och själva utsugningen av benmärg. Fascinerande.

Hade tänkt passa på att hämta ut medicin när jag ändå var på sjukhus men insåg snart att det inte skulle gå vägen. Receptet var inte modernt skickat elektroniskt direkt till Apoteket utan klassiskt printat på en gul receptlapp som såklart befann sig hemma i Midsommarkransen… Hur många använder dom lapparna nu för tiden? Min gynekolog måste vara ganska ensam om det. Papper och penna i all ära, men just där och då så hade jag föredragit tekniken… Så det blev en Färdtjänst tillbaka till Kransen, hämta lappen, boka ny Färdtjänst och ta sig till Huddinge Sjukhus. Strul med det också då det måste varit knas på deras bokningssystem. Två taxibilar dök upp och jag som redan låg på en hög stressnivå blev inte lugnare av att bli påskyndad av tre samtal från taxichaufförerna.

När jag väl kom till Huddinge så hann jag komma fram till kassan på Apoteket för att hämta medicinen 5 minuter innan jag skulle befinna mig på Ögonkliniken. Snopet fick jag veta att just den här medicinen inte ingår i högkostnadsskyddet. 350:-. Jo man tackar. Som heltidssjukriven så måste jag planera min budget noga varje månad. Efter den senaste lilla vistelsen under påsken så damp det ner en räkning från sjukhuset på 800:- för 10 vårddagar, ytterligare plötslig utgift var jag inte redo för. Den ovälkomna utgiften gjorde att jag tappade tråden helt och gick därifrån tomhänt. 

När man besöker Ögonkliniken ska man inte ha bråttom. Och man får vara beredd på att ha tråkigt. Samma procedur som för blott 10 dagar sedan var tvunget att upprepas på nytt. Först gjordes synkontroll med de välkända bokstäverna av en konstant fnissande liten sköterska. Exakt vad hon hade så kul åt vet jag inte riktigt, men hennes leende smittade. Sedan gjorde vi ett till lufttryckstest som inte helt oväntat gav samma resultat som senast, det såg med andra ord bra ut. Jag fick några svidande droppar i ögonen och ombads sitta ner. Under den första minuten eller så kunde jag läsa lite i min medhavda bok men de dröjde inte länge innan ögonen sved för mycket. Att titta på bilder i skvallertidningar gick inte heller eftersom dom inte existerade. Något nummer av damtidningen Amelie och biltidningen Klassiker fick jag nöja mig med.

Jag hämtades sedan av den fnissiga sköterskan igen och till skillnad från förra gången så fotade hon mina ögonbottnar den här gången. Det var gjort ganska snabbt och sedan fick jag åter sitta i det lilla tråkiga väntrummet.

Ögonläkare Shutterman gjorde en exakt likadan undersökning som senast. Han tittade medan jag fick vrida ögonen åt olika håll, lyste med olika sorters ljus och duttade i diverse droppar. De pupillvidgande är drygast. Efter att jag fått dom så fick jag sitta ner ytterligare 20 minuter och vänta på deras verkan. Till en början ser man dubbelt, efter en liten stund ser man inget annat än ett suddigt blurr. Så läsningen var bara att glömma igen, jag kunde ju inte ens urskilja ansiktena på de andra patienterna i rummet! 

Efter undersökningen så konstaterade han att svullnaden är kvar. Det positiva är att den inte har blivit större, om något så har den möjligtvis krympt lite. Jag frågade om den kan vara tecken på något allvarligare och han sa att det vanligast beror på syrebrist i ögat eller inflammation. Det senare är mer svårhanterligt och vi måste följa upp det, speciellt så länge som jag äter immunhämmande mediciner. Så ett nytt besök är inbokat om 2 veckor. Annars såg hornhinnorna mycket mindre torra ut och han konstaterade att jag varit flitig med ögondropparna.

Tänkte göra ett tredje försök med att hämta ut medicinen efteråt men det var så många på kö på Apoteket att jag bistert fick lämna min nummerlapp till en annan person när Färdtjänsten ringde och meddelade att dom väntade utanför. På nytt dök det upp två taxibilar. Vilken dag…

Jag var helt slut när jag kom hem. Trött, stressad och med sprängande huvudvärk. Minns att jag la mig på soffan men sedan måste jag ha slumrat till för plötsligt var klockan 17. Min fina lillasyster och hennes fästman kom förbi på kvällen för att umgås och hjälpa mig med en hög hylluppsättningar och en TV- montering. I väntan på min syster så tog jag & Alex en härlig promenad ner till Liljeholmens centrum. Jag skulle ge mig i kast med ett fjärde försök på Apoteket. 

Det hade precis regnat ute. Få dofter är så rofyllda, underbara och sinneslugnande som den efter ett nyfallet sommarregn och jag njöt stort av att få komma ut en stund efter all tid på sjukhus och i taxi.

Skrattretande nog var det ”bara” fem nummer före mig men efter att ha väntat en kvart på att bara en hade blivit hjälpt så lämnade jag på nytt lappen till någon annan och gick tomhänt därifrån.

En praktskitdag på det stora hela kan man säga, men den förgylldes av Emelie & Alex. Och faktum är att praktskitdagar ingår i livet och jag konstaterar att dom är helt okej ändå, så länge jag får krypa ner i min egen säng på kvällen.