Jag sov äntligen en normal lugn natt. Oj som jag behövde det! Drömde däremot konstiga saker. Det var länge sedan jag drömde alls nu, eller åtminstone vad jag kommer ihåg. Antingen har jag sovit för ytligt och aldrig kommit ner på drömnivå, eller så har jag knockats av sömndropparna Theralen (oj oj vad dom är effektiva) och befunnit mig konstant under drömnivån.
Många är intresserade av drömmar och tror att det är hjärnans sätt att bearbeta verklighet och känslor på. Dom anser att drömmarna betyder något. Sug på dom här:
Dröm nr. 1 Jag ser min mamma i en stor vit bröllopsklänning. Speciellt lägger jag märke till hennes örhängen med två stora bokstäver på: H B. Av någon anledning känner jag i drömmen att det har med en bostadsförening att göra. Det sista jag minns innan jag vaknar är min mammas stora klara och isblå ögon som får mig att känna mig trygg, varm och med förnimmelsen av att allt kommer ordna sig.
Dröm nr. 2 Jag är på en stor och påkostad fest där det är ett riktigt långt bord fyllt med bakelser och efterrätter. Vi skickar runt alla faten och tar en bit av varje. När jag nästan har fyllt min tallrik så är den borta och bordet är avdukat. Besvikelse.
Dröm nr. 3 Samma fest. Jag är riktigt trött och går därifrån tidigt. Går vilse på vägen hem och inser mitt i ett främmande bostadsområde att jag har tagit med mig någon annans mobil från festen, en som jag inte för mitt liv kan förstå mig på hur den fungerar! Jag har dessutom sönder den, den går rakt av på mitten men går fortfarande att använda om man trycker delarna mot varandra. Någon ringer och jag förstår av denna främling att ägaren till mobilen är en kille som jag mötte som hastigast vid matbordet. Han var stor, såg ganska hård ut och skrämde mig lite. Plötsligt vet jag inte om jag vågar lämna tillbaka den trasiga mobilen eller inte… Jag får också hela tiden en uppmaning av en ung kvinna: ”Du skulle ha gått ombord på planet.”
Nååå, några idéer?
Är trots min goda nattsömn slut idag, jag har ju en del att hämta igen kan man lugnt konstatera. Magen gör ondare än igår och bråkar än mer. Som om inte det var nog så har jag vaknat med urinvägsinfektion. Jag vet inte om män upplever det lika smärtsamt som kvinnor gör, jag vet bara att det är mer sällsynt hos män. Men för varje kvinna där ute som har erfarit det så vet ni precis vilket helvete det är och hur ont det kan göra. Dessutom har jag varit ambitiös och kollat både vilopuls och temp de senaste dagarna. Tempen är på stadiga 37,5 grader vilket är något högre än dom 36,8 som jag alltid har annars. Men inget alarmerande. Vilopulsen som däremot alltid ligger på den mycket bra siffran 50-55 har de senaste dagarna stigit. I går skrev jag att jag hade 70, i morse trodde jag att hjärtat var på väg att hoppa ur bröstkorgen när jag slog upp ögonen och mycket riktigt var vilopulsen på 75 nu. Vad är på gång? Reaktion på någon medicin? En sån tur och lättnad att jag har läkarbesök hos Per Ljungman i morgon…
Trots åkommorna så var jag tvungen att tvinga mig ner till Liljeholmens Centrum idag eftersom jag var för matt för att ta mig till Provtagningsenheten där igår. Två gånger fick den stackars rara tjejen sticka mig i armarna eftersom kärlen bara drar i hop sig och det var fyra provrör som skulle fyllas. Att jag är så ”svår- tömd” nu kan vara en bieffekt av medicinerna. Tur att man inte längre är stickrädd.
När jag kom hem väntade en kallelse till Immunbristenheten. Ja, det kan väl vara på tiden att man börjar fylla på dom där immunoglobulinerna så jag slipper springa runt och vara orolig för nya infektioner. Det första läkarbesöket är hos en herr Peter Bergman den 15 maj 13:00. Med bläck var det även inskrivet ”+subkutan behandling”. Jag var tvungen att Googla eftersom det här är nytt även för mig. Fann den här länken http://www.immunbrist.se/immunglobulinbehandling.html. Där kan man bland annat läsa:
”Subkutan immunglobulinbehandling (SCIG)Ungefär 70 % av alla patienter som får immunglobulin, får i dag subkutan hembehandling (infusion i underhudsfettet).[…] Själva behandlingen tar en till ett par timmar varje gång. Tiden varierar beroende på hur stor dos man tar.
Till att börja med: vilket underhudsfett? Ni som sett mig live den senaste tiden har noterat att jag är ganska illa åtgången efter den senaste pärsen. Jag består av benpipor och hud. Knappt en muskel i sikte och det fett jag har kan man kanske komma åt om man nyper hårt i rumpa eller insida av låren (det är där jag strategiskt har placerat den dagliga GB-glassen under 3 veckors tid samt all choklad som jag fått i present). Ska man verkligen perforera det lilla fett jag har? Och att sätta sprutor där? Njaaa… Det är jag inte så sugen på. Men i den lilla folder jag fått så är det tydligen några av de ställen man väljer att sticka i. Ni kan ju se den tjusiga bilden här bredvid.
Vidare: ”En till ett par timmar”? Jag har varit tillfällig diabetiker, jag kan det här med sprutor. HUR kan en spruta ta så lång tid? Den måste vara enorm?! Eller är det ett hundratal sprutor som jag ska ta? Det blir spännande att få reda på hur det här ska gå till.
Vidare: ”En till ett par timmar”? Jag har varit tillfällig diabetiker, jag kan det här med sprutor. HUR kan en spruta ta så lång tid? Den måste vara enorm?! Eller är det ett hundratal sprutor som jag ska ta? Det blir spännande att få reda på hur det här ska gå till.
Inte helt nog med det så är det inte bara ett besök inbokat, utan totalt sex stycken. En gång i veckan fram till mitten av juni. Jag är inte jätte- upprymd över detta måste jag säga.
Kriget i min kropp 