När jag var 14-15 år så var jag inne på en sida på internet. Vi hade ganska nyligen fått en dator hemma och det var väldigt nytt och spännande, jag och Emelie utnyttjade vår utdelade tid maximalt framför den. På just den här sidan som jag hade råkat surfa till fanns det ett hundratal olika tester man kunde göra; Hur många barn kommer du få? Vad har du för IQ? Vad blir det för väder på din födelsedag? Och så vidare… Morbid som jag var så gjorde jag testet När och hur kommer du att dö? Jag minns inte exakt vilka frågor det var men jag minns mitt slutresultat. Jag skulle dö år 2003. Well, den klarade jag mig genom. Dödsorsaken var cancer… av alla orsaker som finns så fick jag cancer. Så ni kan förstå min rädsla när jag först insjuknade i leukemi i december 2001. Jag räknade ner mina dagar. Sen trodde jag mig ha lurat döden i juni 2004. Nu vet jag inte längre och tänker inte så mycket på orsak, bara att det kommer ske.
Hoppsan, taxin som jag satt i på väg till sjukhuset imorse var en decimeter från att ramma en annan bil. Det kanske inte blir cancerdöd ändå? Hur som så är jag inte rädd.
Jag lämnade blodprover, urinprov och immunkoncentrationsprov på CAST. Även de vanliga kontrollerna – vikt, blodtryck, saturation och temp – gjordes. Det de kunde se direkt verkade bra, förutom vikten. Är nere på ca 51.5 kilo igen, så jag har tappat ca 1.5 kilo senaste veckan. Inte bra om stamcellerna ska orka jobba… så idag ringde sköterskorna efter en dietist som jag ska träffa. Hon kan skriva ut diverse näringsdrycker för att hjälpa mig hålla kontroll.
Har äntligen gjort klart armbanden som jag fick av Rebecca och Peter också, tack snälla vänner!
Firade min älskade och underbara moster i efterskott, hon fyllde år den 14 juni. Vi alla skulle ha åkt till Kroatien då, men min familj fick stanna hemma pga mig… Vi hoppas och önskar få ta igen det nästa år. Men att bara få krama om min moster idag var guld värt ♥
Dagens framsteg:
Inga snabbverkande morfintabletter (än), bara de ordinerade 20 g×2 av långtidsverkande som är ordinerat. Snart bör jag slippa abstinensbesvären.
Inte sovit något under dagen, så förhoppningsvis sover jag som en björn i ide hela natten.
Mål inom kort: att komma över min värsta otrygghet och kunna sova ensam i min lägenhet och sluta förknippa den med cancerbehandling.
Kriget i min kropp 