Dag +15: Kriget är igång!! Ur isolering och andra glädjande nyheter!

Helt otroligt, i natt vaknade jag bara två gånger! Somnade som en stock strax efter 23 och sen sov jag fram till 2. Vaknade av smärtor då, men det räckte med att plocka upp ispåsen som jag hade lagt nedanför sängen och lägga fötterna på den så kunde jag somna om ganska snart. Vaknade igen klockan 3 med lite värre smärtor, så jag gick upp och tog 15 mg OxyNorm och 1 gram Alvedon som jag har blivit ordinerad och sen sov jag tungt ända fram till klockan ringde 08:00. Det var alltför många dagar sen som jag kände mig så pigg!

I morse var vi på sjukhuset redan 9:40. Det togs en del blodprover och kontroller precis som det brukar göras hemma. Allt såg ut att vara under kontroll och jag fick höra att jag såg piggare ut än de senaste dagarna. Sen kom läkaren Johan och en infektionsspecialist in för att kolla de små knölarna under mina armar, mina fötter, händer och munnen för att se hur pass allvarliga dom problem är som jag har klagat på. Munnen har en hel del mucosit. Det innebär en skada på slemhinnorna i munhålan som orsakar smärta, sår, blåsor och svamp. Men eftersom jag redan är duktig på att sköta munnen med allt vad det innebär och redan får antibiotika så kan man inte göra mer nu än att låta de nya vita blodkropparna ta hand om det. För att kunna äta får jag fortsätta med lokal bedövning och tabletter, samt suga på is för att svullnaden i läppen och på kinderna ska lägga sig.
Du kan läsa mer här: http://www.caphosol.se/vad-ar-oral-mukosit/

Den stickande, brännande smärtan i händer och fötter som jag har, tillsammans med att det sväller och blir rött, har utvecklats till en mild grad av GVH. Först var det toxiska bieffekter som gav skador efter strålningen och det är på alla redan skadade ställen som man märker de första symptomen på GVH. Det är för att Emelies stamceller nu har producerat vita blodkroppar som har sökt sig ut till skadade områden i min kropp för att reparera, så som vita celler ska göra. Men när dom har kommit dit så känner dom inte riktigt igen sig eftersom dom är i en annan kropp (förvirrade stackars raringar). Då uppstår en GVH. Den mildare sorten som jag har nu, är bra att få. Det är ett tydligt tecken på att kriget är i gång och minskar på lång sikt risken för återfall 🙂 Om den däremot blir akut så måste man snabbt sätta in kortisontabletter eftersom den utan behandling kan bli dödlig. Jag måste därför ringa och berätta så snart någon förändring sker (smärtan och rodnaden sprider sig, dyker upp på andra ställen, diarré, feber eller annat som bara känns fel). Det här gör vi inget åt just nu heller, jag ska bara smörja in med kortisonsalva och fortsätta äta smärtstillande.

”Kulorna” under armarna kunde ingen av dom riktigt förklara, men det ser ut som en liten inflammation. Dock såg det bättre ut än vad läkaren Johan hade föreställt sig så han verkade lättad ändå. Jag tror att de har minskat lite sen jag började med antibiotika (dom måste ha följt med av bara farten) och baddade dom med alsolsprit. Johan sa också att det kan vara så att Emelies nyproducerade vita celler kanske har börjat jobba där. Vi avvaktar detta också. Han sa därefter att han egentligen hade tänkt att ta in mig igen, men då allt såg mindre allvarligt än han hade varit rädd för och då jag såg så pigg ut (tack käre John Blund!) så beslutade han ändå att låta mig åka hem.

Som sista glädjande nyhet:

Jag blev mycket riktigt av med isoleringen idag! Givetvis finns det en hel del restriktioner kvar eftersom jag är väldigt infektionskänslig, största skillnaderna idag från igår är att jag kan äta frukt med skal (väl sköljda), inte behöver duscha tvångsmässigt varje dag, inte behöver byta kläder varje dag, inte behöver byta sängkläder i min mastodont- säng 2 gånger i veckan, inte behöver få lägenheten städad 3 gånger i veckan, kan åka hem till andra (som är helt friska) och kan gå i butiker under de timmar när det inte är alltför många ute.

Så här såg värdena ut idag: