Min farbror Åke har namnsdag idag. Jag fick en påminnelse på mobilen i morse. Egentligen bryr jag mig inte ett jota om namnsdagar. MEN min farbror kom alltid i håg min namnsdag. Och inte bara min egentliga namnsdag – Hanna. Han grattade mig även alltid på mina mellan- namnsdagar – Maria & Carina. Därför ville jag även komma ihåg hans.
Namnsdag. Ett sådant onödigt påhitt… Seden att fira namnsdag är ursprungligen ett kristligt påfund för att minska betydelsen av födelsedagsfirandet som man ansåg var en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dagen man fötts ”till det av arvssynd belastade jordelivet”.
Trots att det inte har någon egentlig betydelse för mig så blev jag alltid lika glad för hans sms. Jag vet att han inte gjorde det av kristna skäl utan rent av för att han såg mitt namn i almanackan, tänkte på mig och skickade iväg ett litet fint sms för att visa att han tyckte om och tänkte på mig. Han dog i augusti 2013 och jag saknade hans sms i januari (Hanna), februari (Maria) och igår (Carina). Idag är din dag Åke, grattis min stora tjocka farbror med lika stort hjärta, du är enormt saknad ❤
*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
I söndags så var jag ute på en tur i det kuperade Mälarhöjden. Jag lunkade förbi gatan Klubbacken och minns när jag senast noterade den adressen. Det var när jag i november grattade Malin på hennes födelsedag och jag & mamma skickade en godisbox till hennes adress. Hon blev jätteglad och överraskad! Tänk att vi bodde så nära varandra utan att veta om det då. Jag var nyinflyttad i Midsommarkransen under sommaren och var helt främmande vad gällde södra sidan om stan. Malin bodde ofta hos sina föräldrar på Tyresö. Annars hade vi kanske råkat på varandra på gatan. Eller i affären. Eller på tunnelbanan på väg till vår gemensamma arbetsplats. I december 2013 tog cancern henne till sist efter en lång och hård fight.
*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
För mindre än ett år sedan så levde fortfarande dessa två människor. Det känns så konstigt och overkligt. Var är dom nu? Är dom alls?
Kriget i min kropp 
(Tekniken bråkar visst med mig) …”undrar vad pappa gjort på sistone, det var länge sen vi hördes av senast” Hjärnan är en hopplös pryl 😬
GillaGilla
…det känns som att det är där han måste vara eftersom han inte är här i Stockholm med oss. Ibland tänker man också under bråkdelen av en sekund att
GillaGilla
Vad fint du skriver vännen. Jag, Kajsa och Eva pratade just om att det ibland känns som att pappa Åke skrotar runt uppe i stugan, alltså inte att vi tror att han verkligen gör det, men att
GillaGilla