Bloggen fyller 1 år!

Tänk att det har gått ett år redan… Tanken på att börja blogga om cancer föddes under april månad 2013. Jag fick ju mitt besked i mars och trodde då att jag skulle gå genom samma behandling som sist. Det var det vi inledde också men det visade sig snart att jag antagligen inte skulle klara 2,5 år med cellgifter igen. Jag var i för dåligt skick…

När ordet ”stamcellstranplantation” dök upp i diskussion första gången så var det helt nytt för mig. Jag var bekant med benmärgstransplantationer och hur det gick till, men det här var något lite annorlunda. Jag nämnde det för en nära vän. Han tipsade då om en blogg startad av en kvinna som precis den månaden hade genomgått exakt samma procedur, nämligen en släkting till honom. Det var första gången som jag läste om Nyckelpigan (http://nyckelpigan59.blogspot.se/?m=1).
Att få ta del av hennes upplevelser, bra beskrivningar och all den informationen som hon delade med sig av gjorde mig lugnare och mer förberedd för det jag skulle möta. Eftersom jag själv älskar att skriva så tänkte jag att en blogg kunde bli ett bra verktyg för att hålla nära och kära informerade om hur jag mådde och vad jag var med om under den tiden som jag skulle vara isolerad på CAST. Det blev också en slags dagbok för mig under de dagar som bara suddades ut i ett mörker.

Fotot är taget 9 maj 2013 på min systers balkong.
Jag var så nedbruten att jag knappt kunde stå
på benen. Hon fixade i ordning mig för att jag
skulle få känna mig lite fin och tog med mig ut
i vårsolen ❤

Bloggen spred sig. Först försiktigt. Jag hade den inte sökbar på Google från början då jag inte visste hur mycket jag ville dela med mig av än och jag gav bara länken till de närmsta. Min tillvaro var så intim, så utsatt, och jag hade ännu inte bestämt mig för om jag skulle våga dela mina upplevelser och tankar.
Allt eftersom så frågade min familj om dom i sin tur fick ge adressen till andra som var nyfikna på hur jag mådde, det underlättade ju även för dom att hänvisa dit. Jag förstod snart att intresset var större än jag först trott. Många var intresserade hur det gick för mig och ännu fler var nyfikna på hur en sådan här behandling går till och vad den innebär. Till slut var det lika bra att göra den sökbar som ”Kriget i min kropp” på Googles sökmotorer.

Foto taget 24 maj 2013 på min syster & mig
precis utanför sjukhuset. 3 dagar kvar till
transplantation…

Nu har den gått från att vara ett redskap för att upplysa släkten om mitt mående till en allmän informationssida om hur det kan vara att genomgå en cancerbehandling – både fysiskt och psykiskt. Jag har haft anonyma besökare som själva ska gå genom en transplantation, eller känner någon som ska.
Jag har ingen exakt statistik från start eftersom jag inte började föra den förrän långt senare. Men uppskattningsvis så har jag strax under 100 läsare per inlägg och det här mitt inlägg nummer 268. Några gånger har jag nått över 1.000 sidvyer på vissa inlägg, de är dom gånger som jag postat det på Facebook eller som jag blivit länkad via någon annan. De flesta hittar hit via Google. Det mest lästa inlägget är det om min väninna Malin som hade 1.793 sidvyer. Bara i år har jag haft över 4.714 besök, varav ca 30% är nya besökare.

På min kusins bröllop 17 augusti 2013,
första gången som jag visar mig offentligt
utan peruk.

Det känns såklart väldigt kul att ha intresserat och inspirerat, samtidigt som det har gett mig väldigt mycket också! Men jag trodde att jag skulle ha kunnat avsluta bloggen vid det här laget då jag hoppades leva ett någorlunda normalt liv. Ett år senare så hoppades jag att jag skulle ha hunnit jobba en del och att det var länge sedan jag var inskriven. Med facit i handen så var jag helt ute och cyklade. Därför har jag även hållit bloggen vid liv, informationen behövs ju och det verkar dyka upp nya saker att skriva om hela tiden. CMV, Klosteroider, Rotavirus, GVHd, lungsäcksinflammation… tänk vad man får lära sig. Men målet är ändå att tids nog kunna sätta en ordentlig punkt, även om det kanske dröjer som det ser ut nu.