Tänk vad olika dofter påverkar. Dom kan väcka minnen till liv, skapa ångest, lugna, stimulera och trigga känslor. Det finns till exempel olika forskningar som visar att en del av människans attraktion för en annan till stor del har att göra med kroppslukten. Jag tycker att det är väldigt intressant och har ofta olika doftljus eller rökelse hemma för att jag tycker att det skapar trivsel eller får mig i olika sorters stämning, precis som musik.
På sjukhuset har detta blivit extra viktigt. När man går på cellgifter så kräks man av det mesta, speciellt starka dofter. Men samtidigt så blir man väldigt illamående av den sterila lukt som sitter i väggar, sängkläder och handdukar där. För att kunna dämpa det värsta illamåendet på nätterna så brukade jag dra någon av mina tröjor över kudden.
Vissa dofter etsar sig kvar som dåliga minnen. Jag kan inte känna doften av Dove utan att koppla det till cellgifter och cancer eftersom det var de enda jag duschade med när jag behandlades som 15- åring. Känner jag minsta hint av Tequila så får jag kväljningar. Det senare har dock inget med cancer att göra utan en mycket otrevlig upplevelse i en bar som 20- åring.
Andra dofter lockar fram mysiga och glada erinringar. En av de vanligaste killparfymerna, vet dock inte vad den heter, får mig alltid att minnas när man dansade tryckare i grundskolan. Alla killar använde samma parfym, åtminstone i min klass. Det är ett kärt minne som får mig att komma i håg pirret i magen. Doften av nygräddade pannkakor koppla jag direkt till min älskade far som har gräddat pannkakor varje torsdag så länge jag kan minnas. Som liten såg jag alltid fram mot att komma hem från dagis och äta pappas pannkakor till jag storknade.
Två personer hade dofter i åtanke nu när jag låg inlagd. I fredags kom underbara Alex förbi med en Body Butter från Body Shop. Han hade råkat höra dagen innan att jag frågade sköterskan om något att smörja mig med eftersom antibiotikan har torkat ut min hud så enormt. Det jag fick var en tub MiniDerm som luktar ganska… sjukhusaktigt. Därför tyckte han att jag kunde behöva något med en doft som gjorde mig glad. Blomman Moringa hade han valt. Jag älskar den!
Nu i veckan så kom det överraskande nog ett brev till mig på sjukhuset. I det låg några doftpaket som luktade väldigt hemtrevligt. Sådär som nytvättade sängkläder gjorde när man var liten! Min omtänksamma arbetskollega tänkte att jag ville ha dom till att lägga under kudden och kanske på andra ställen i rummet för att slippa den sterila doften av handsprit och desinfektion. Han kunde inte ha haft mer rätt.
Som sagt, omtanken betyder extremt mycket när man ligger på sjukhus och bara av att veta hur mycket människor runt mig tänker till för att försöka underlätta min vardag räcker mer än väl för att ge mig styrka och energi.
STORT TACK!