Vad mycket små saker kan påverka stort. Ett leende, ett fast handslag. Ord.
Medan jag satt och väntade på att få komma in till hjärtundersökningen så bläddrade jag förstrött i en tidning. In i väntrummet kom en äldre herre med alldagligt utseende och stapplade fram till receptionisten. Innan hon ens hann öppna munnen så sa han med tydlig och trevlig röst:
”Hej min vän, jag hoppas att du mår så bra som du förtjänar idag”.
Jag tittade upp från min tidning lagom för att se hennes stora tacksamma leende. Och omedvetet hade han fått mig att le också.
För några dagar sedan så promenerade jag utomhus med mamma. Hon verkade lite disträ. Jag sa bara ett enkelt ”mamma” för att fånga hennes uppmärksamhet och först ”mm”- ade hon bara undrande till svar. Men jag ville prompt ha hennes ögonkontakt så jag sa återigen ”mamma”. Den här gången tittade hon på mig och jag bara log mot henne. Det gick några sekunder sedan undrade hon varför jag log? Hade hon matrester runt munnen? Hade hon missat något? Men nej, allt jag ville var att få ett leende tillbaka och det fick jag, trots att hon inte var medveten om det.
Att ge handlar lika mycket om att få. Se kassörskan i ögonen när ni hälsar, önska busschauffören en trevlig dag. Eller bara le mot någon okänd som du passerar och hoppas på att få ett leende tillbaka. Det gör så mycket!
Du har så himla rätt! Jag fattar inte hur du orkar tänka så positiva och kloka tankar när du har det så jobbigt, men tack för att du påminner oss om det här jätteviktiga!
Stora kramar
GillaGilla