Upp till vackra Norrland

Idag åker jag upp för att hälsa på min far i Norrland. Det ska bli fantastiskt skönt att komma dit. Jag har inte varit där på ett år eftersom cancern satt stopp för alla längre utflykter. Nu var jag lite orolig för att GVHd:n skulle sätta en käpp i hjulet i stället, men jag ringde och pratade med syster Kerstin i morse och hon gav mig klartecken att åka. Alla symptomen är kvar, munnen är värre än jag någonsin fått erfara, men så länge magen håller sig lugn så är det okej. Så fort något förändras i magen eller om smärtorna återkommer så måste jag ringa till hematologen och eventuellt åka in. Men Kerstin hade pratat med professor Per Ljungman om mina symptom och han hade sagt att dom gärna undviker att behandla så långt det går eftersom en GVHd är bra mot cancern. Dessutom är jag känslig mot kortison av tidigare erfarenhet, jag råkade både ut för kraftig depression och fick diabetes av det, så jag vill helst inte äta några sådana tabletter om det inte är nödfall.

I morse när jag vaknade så hade jag svårt att andas och kunde inte svälja alls. Hela munnen kändes som sandpapper och halsen var tjock. När jag tittade i spegeln så såg jag vita fläckar bak i gommen och på gomseglet. Agerade återigen min egen sjuksköterska och misstänkte svamp i och med att jag inte kan producera saliv nu som i vanliga fall är skyddande. Så när jag ringde Kerstin i morse så passade jag på att fråga henne om jag kan ta Mycostatin mot det, jag råkar ha kvar en del hemma sedan i våras. Det är en flytande vätska som man tar 4 ggr om dagen mot svampinfektion. Hon såg inga problem med det alls och tänka sig, efter tre sådana doser nu så börjar redan de vita fläckarna att bli färre!

Fick ett samtal från min transplantations- vän Nyckelpigan också. Hon har själv haft en svår GVHd nyligen och var väldigt orolig för mitt mående. Hon fick mig att ringa avdelningen CAST också för säkerhets skull och meddela mina symptom. Utifall det skulle bli så pass allvarligt att det måste behandlas och dom kopplas in. Tack för din omtänksamhet!

Så efter en morgon av telefonsamtal så ska jag nu packa min väska och bila de 53 milen upp till vackra Domsjö. Jag längtar!