Nu har jag haft tre härliga dagar i vackra Örnsköldsvik i Norrland. Jag avgudar Höga Kusten, det är så otroligt vackert däruppe. Höga berg och djupa dalar. Luften känns ren och fräsch. Det finns en stillhet och ett lugn där som inte existerar i Stockholm. Tystnad. Så otroligt viktigt för det psykiska välmåendet. Ö-vik är mitt smultronställe. Där har jag spenderat tid ända sedan jag föddes och jag mår alltid så bra av att vara där, det är som en energiboost och ett avbrott från vardagen.
 |
| Utsikt över pappas tomt i Ö-vik. Vattnet man ser är Bäckfjärden. |
Dagarna har verkligen svängt upp och ner precis som tidigare. Ena dagen var jag igång och kände mig ganska pigg, den andra låg jag på soffan hela dagen. Det var därför det var så skönt att kunna ta en timme i taget.
Efter att ha blivit bjuden på biobesök (såg den annorlunda filmen ”Edge of tomorrow” med Tom Cruise och Emily Blunt i huvudrollerna) och middag på Bolero i Stockholm under lördagskvällen så hoppade jag på nattåget. Klockan 05:40 på söndagen så hämtade pappa upp mig på Örnsköldsviks centralstation. Det var en solig och skön dag. Då jag var ganska så trött efter en relativt hektisk vecka så spenderade jag större delen av min söndag i solstolen på tomten med en bok och utsikt över Bäckfjärden som vi bor vid. Rakt ut ligger Östersjön.
 |
| Stranden vid hamnen i Vågsnäs |
 |
| Ute vid Gullvik, utsikt över bäckfjärden |
 |
| Längst bort på bilden ligger Örnsköldsviks stad |
Under tisdagen var jag sänkt igen. Jag försökte envist att ta mig upp ur soffan några gånger men fick inse mig besegrad. Kroppen gjorde ont och huvudet kändes tungt. Dagen spenderades på soffan med boken. På sen eftermiddag var jag och pappa bjuden på middag hos min avlidna farbrors fru och en av mina kusiner som hade anlänt kvällen innan. Det var en jättegod middag, men framförallt var det härligt att träffa dom. Vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Många gamla minnen togs upp också eftersom vi har spenderat så många år och högtider tillsammans i Ö-vik. Efter middagen tog jag mig in till stan igen och mötte upp fler vänner som är bosatta där och som jag tyvärr träffar för sällan. Jag var väldigt trött och slut av medicinerna, men medan jag var där så fick jag energi av dom. Det var först när jag tillbaka till stugan som jag kände ur dränerad på energi jag var!
I onsdags var det till min stora sorg dags för hemfärd. Jag packade under förmiddagen och sedan körde pappa mig till Köpmanholmen där jag skulle möta upp två vänner som jag skulle lifta hem till Stockholm med. Det var jobbigt att åka därifrån, både för att jag kände att dagarna hade gått för fort och att det fanns så mycket mer jag ville göra, men också för att det alltid är så väldigt jobbigt att lämna min far. Jag saknar honom så himla mycket när vi är från varandra och under de här dagarna tillsammans när det bara har varit han och jag så har vi verkligen fått värdefull kvalitetstid. Älskar honom så mycket.
Resan hem gick bra, men sömnen under natten hade varit nästintill obefintlig och med något mer smärtor i kroppen än dagen innan så var jag väldigt trött och energilös så jag sov större delen av färden. Inte mycket till sällskap med andra ord!
Dessvärre kunde jag inte ha stannat längre för att jag hade ett läkarbesök och ännu en antikroppsbehandling igår, men jag planerar redan in en ny resa upp norröver inom kort.
Kriget i min kropp 