Ny smärtlindring inför resan norröver och mer om non-Hodgkin och behandling

Natten som passerade blev värre än vanligt… Som regel somnar jag 00:30, vaknar 01:20, är uppe en stund och läser eller spelar mobilspel, somnar om runt 02:00, vaknar igen 03:15, går upp och vandrar planlöst runt en stund i lägenheten, somnar åter in någon gång efter 04:00 och sedan halvslumrar jag till klockan ringer 07:00. Inte nog med att jag fortfarande bara sover någon timme i taget, i natt hade jag dessutom smärtor i kroppen igen. Bästa sättet att beskriva dom på är som dagen efter ett aerobic- pass på flera timmar, växtvärk eller febersmärtor när man har influensa. Jag ligger och vrider och vänder på mig och varje rörelse är mödosam. Dom har ju kommit och gått lite senaste tiden men jag har stått ut och lyckats hålla dom någorlunda i schack. Medicinpåverkan eller inflammation i lederna? Oklart. Men nu har jag inte haft några snabbverkande morfintabletter senaste tiden, och jag har försökt trappa ner på de långtidsverkande eftersom dom är så beroendeframkallande. I morse hade jag så ont att jag inte tog mig ur sängen och fick ställa in den planerade lunchen med min syster i Kista. Ringde ledsen och uppgiven till syster Kerstin för att höra hur jag skulle hantera detta. Att ta Alvedon är inte ett alternativ eftersom dom påverkar levern och mina värden är fortfarande något höga. Det bästa alternativet är ändå morfin just nu så hon skrev ut en liten mängd snabbverkande till. Nästa vecka har jag läkarbesök igen så då får jag se vad herr Ljungman anser.

Lyckades med ansträngning ta mig till apoteket i Liljeholmen idag och hämta ut morfinet. När jag väl tagit dom så verkade dom snabbt och av utmattning efter många timmar av smärta så däckade jag på soffan. Även kvällens planer blev inställda till min stora besvikelse.

Det var ändå skönt att jag kunde hämta ut dom här medicinerna innan helgen för i morgon 22:40 så hoppas jag sitta på nattåget upp till Örnsköldsvik för att hälsa på min älskade far några dagar! Jag kan knappt minnas när jag såg honom sist, eller när jag var i härliga Vågsnäs senast. Jag längtar så ❤

Igår fick jag min fjärde dos antikroppar på immunbristenheten. Jag klarade hela proceduren själv och nu krävs det nog bara ett besök till innan jag kan klara det på egen hand hemma. Dessvärre måste jag stuckit mig lite tokigt i låret, vilket är väldigt lätt hänt, för det svullnade upp och kliade mer än någon av de tidigare gångerna. Nålen måste verkligen rakt i i underhudsfettet. Om man vinklar den lite snett så hamnar det utanför och då svider det tydligen som tusan.

För att avsluta med gladare nyheter och mer information om non-Hodgkins så slipper min moster (hon har gett mig tillåtelse att berätta att det är hon som är drabbad) operera bort sin mjälte som det ser ut nu. Då man hittade en hel del lymfom i benmärgen också så ansåg man att det inte skulle hjälpa att med en splenektomi (avlägsnande av mjälten) utan man har i stället valt att först behandla henne med MabThera och sedan Bendamustin som är en cytostatika av den snällare sorten. MabThera behandlades jag med tidigt i våras, som en av få undantagsfall med ALL, och jag kände inga bieffekter alls. Det är med andra ord en behandling som man gärna tar emot! Angående Bendamustin så är det ingen cytostatika som jag har behandlats med eftersom min cancer är så akut och aggressiv, men utifrån det jag har läst om den på olika bloggar och så, så är den också förhållandevis mild och biverkningar som håravfall och illamående är ytterst sällsynt.
Jag är glad för min mosters skull för det här var den bästa typ av behandling som hon kan få just nu, och den minst smärtsamma. Som grädde på moset fyller hon år i morgon. Eller, idag rättare sagt eftersom klockan är över midnatt och en ny dag har fötts. GRATTIS!!
Älskar dig ofantligt mycket moster och jag finns här för dig och kämpar med dig i ditt egna krig. Du fixar det här, du är en av de starkare kvinnor som jag känner ❤ 
Fuck Cancer!