Nattliga tankar, drömmar och företagande. Förbenade kortison…

Uppdatering tidigt i morse på mitt Instagram- konto: HMCB86
01:30, fortfarande vaken. Skit också. Jag hade verkligen förhoppning om att få en god natts sömn. Behöver det. Ringde efter en 7,5 mg sömntablett innan klockan 02:00 eftersom risken för att förstöra nästkommande dag blir större om man tar en tablett efter det. Den sköterska som hade hand om mig under natten var en mycket trevlig och lugn man vid namn David. Tydligen är han förutseende också för han hade med sig en extra tablette; Oxascand 10 mg, ”ifall sömntabletten inte är nog och du behöver något extra lugnande”. Jag försäkrade att Imovane brukar vara nog för att knocka mig men tackade för omtanken.
Innan han skulle gå så uppmärksammade han att jag just nu läser ”Vindens namn” av Patrick Rothfuss och sa genast att det var en riktigt bra bok. Det är egentligen inte alls min typ av genre, jag skulle aldrig ha köpt den här boken själv. Men det är en av mina bästa kompisars favoritböcker så naturligtvis vill jag som allätande bokslukerska ge den en chans och jag fick den första delen i julklapp av min vän. Vi diskuterade boken en stund. Jag har starkt fastnat för Rothfuss målande sätt att skriva på, han använder sig av ett i mina ögon ljuvligt språkbruk och historien påminner mycket om Sagan om Ringen som jag också tycker mycket om. Det är som en vacker saga. Det jag brukar ha svårt för är när det blir alldeles för mycket märkligheter såsom påhittade monster och aliens… Not my cup of tea. Om en bok ska kliva från verkligheten och in i fantasins värld så ska det göras med motta och stilfullt enligt mig och det gör den här boken. 
Sjuksköterskan David kallar sig själv för ”Fantasy- fantast” så han verkar kunna mycket inom genren. Utifrån mitt bristande intresse inom området men ändå nypåkomna nyfikenhet så fick jag tips på en annan författare med samma berättarstil, nämligen Robin Hobb (tydligen pseudonym för en kvinna). Jag ska ge ”Assassin’s Apprentice (Farseer Trilogy #1)” ett försök. Sedan lockade han mig till att pröva mig på en av hans favoritböcker vad jag förstod: ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel García Márquez, nobelpristagare i litteratur 1982.
Jag har fått många smickrande komplimanger sedan jag gick ut öppet med min sjukdom och delar med mig om allt vad det innebär, hur känsligt och tungt det än är emellanåt. Inte sällan beskrivs jag som stark, modig och beundransvärd. Emellanåt rodnar jag för mig själv åt meningar som ”du är min idol”, för jag är en person som har väldigt svårt att ta åt mig av komplimanger i största allmänhet, även om jag blir barnsligt glad ända in i själen. Under min sömnlösa natt så dök det upp ett meddelande som berörde enormt. Det var från en vacker och otroligt klok kvinna som jag har studerat med för herrans massa år sedan. Vi har inte längre någon kontakt annat än via Facebook och Instagram och som med många andra av mina gamla klasskamrater så följer jag henne lite sporadiskt och hon mig uppenbarligen. Mailet som hon skickade var för mina ögon och personligt nog för att jag inte ska dela med mig av men jag vet nu att du läser min blogg och jag vill att du ska veta att du berörde mig alldeles speciellt i natt. Därför vill jag nämna det även här i bloggen. Tack ❤
Det är aldrig för sent att ta upp en gammal kontakt! Fanns det någon en gång i tiden som du minns kunde få dig att le men som du på helt naturligt sätt gled i från eller tappade kontakten med? Testa att skriva ett ”Hej! Jag tänkte på dig häromdagen och blev nyfiken på hur du har det nu för tiden?”. Kanske har ni ingenting gemensamt och då märker du det snart, men i bästa fall så kan du ha en nära vän där som du inte skulle veta om annars. Man lever bara en gång. Om ens det. Omge dig med människor som får dig att må bra.
Jag somnade som vanligt snabbt in av tabletten… MEN, till min enorma besvikelse så vaknade jag bara en timme senare. Ringde åter på sköterskan men vi kom gemensamt överens om att det var väl onödigt att försöka sig på ytterligare en sömntablett vid 02:30 och förstöra hela måndagen. Jag tog den lugnande Oxascand istället som han hade lämnat tidigare och plockade fram boken på nytt. Lyckades slumra till och drömma en märklig hopkok… Det var en blandning av sjukhushändelser och sekvenser ur bokens fantasyvärld. Jag pratade med karaktärerna i boken. Misstänker att jag kan ha gjort det högt också. Det vore inte första gången som jag påverkad av morfin hallucinerar och pratar i sömnen. Tur att man har eget rum…
Slog upp ögonen pigg som en mört 04.00 igen och suckade högt. Ju längre tid vaken jag spenderade desto mer kände jag ju av den tilltagande smärtan i kroppen också. Inte bara lungsäcksinflammationen utan även svullnaderna. Ringde in min pratvänliga nattkompis så medan jag fick en liten dos morfin intravenöst och en subkutant (rakt in i magen) så pratade vi om glädjen med barn. Hans två söner är 4 och 6 om jag inte minns fel i morfindimman. Jag berättade att jag fick förtroende som 17- åring att passa Wilma (då dryga året) & Lucas (strax över 3 år) mellan 2003-2006 och nu har fått den glädjande möjligheten att umgås med Alrik 5, Sonja 8 och Vilgot snart 10, vilket är ett bra substitut i väntan på egna barn…
Passade på att fråga om fler Furix- doser eftersom huden och musklerna på speciellt benen ömmar och spänner mer och mer. Känner även av armarna, de gjorde till och med sköterskan som skulle sätta kanyl tidigare idag. När hon försökte hitta bra blodkärl så reagerade hon direkt på hur spänd huden var. Men i armarna har man ändå mindre muskler än i benen så det känns mer uthärdligt. Ingen planerad ny dos, men läkaren ska ta beslut om det i morgon (eller senare idag snarare).
 
Fönstret står öppet och jag försöker vänja mig vid måsarnas högljudda hånskratt. Fantiserar om en kust. Sandstrand eller klippor kvittar. Små vågor, sol på min likbleka kropp. Men när jag väl slumrar in i den bekväma dimman så blir det ändå bara ännu ett absurt mischmasch av drömmarna om sjukhus och fantasyboken jag läser.
Annonser

En tanke på “Nattliga tankar, drömmar och företagande. Förbenade kortison…”

  1. Hej gumman, du skriver så kloka ord, slukar allt du skriver och det berör mig ska du veta. Fick nu smaka din tårta och så himla god:) både Janne och jag åt dubbelt…. Så jag gör inte slut med dig ännu utan med mamma som försökte undanhålla denna goda och superfina skapelse:) hör av mig till dig för att bestämma var vi ska träffas…. Puss

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s