Snopet avslut på löparvändan

Hej igen!

Nu är det vår och det är aldrig så skönt med en löparvända. Gör det inte till någon big deal. Snöra på dig skorna och ta dig ut på en mysig vända i solen, i din egen takt och utan press på distans. Lyssna på fåglarna, peppig musik eller en bra ljudbok.
Du kommer aldrig ångra att du tog dig ut när du kommer hem, lovar.

Om du är mer som jag och behöver ett mål för att hitta motivation så anmäler du dig till lopp. Det finns ett enormt urval av sträckor, platser och olika teman. Själv är jag anmäld till 12 (!) lopp i år. Några har jag anmält mig till själv, resten betalar jobbet som en form av friskvårdsbidrag. Det första är i morgon och det är Sthlm Trail. Aldrig sprungit trail men någon gång ska vara den första!

Därför har jag varit tvungen att hålla igång löpningen senaste tiden och tog mig ut på en vända i söndags också. Jag ångrar den inte även om den slutade både abrupt och osmakligt. Siktade på ett längre pass och hade energin till det dessutom. Kändes så himla bra när jag drog iväg! Lunkade i solen och varierade Creepy podden med energigivande musik. Men efter ca 12 km började jag må illa…

Ånej… det här har hänt förut och brukar inte ge med sig. Fasiken…

Mycket riktigt. Den här gången eskalerade det dessutom snabbare än vanligt. Bara 10-15 minuter senare så stod jag på alla fyra i diket och kräktes. Uäck. DET har däremot inte hänt förut. Inte i den omfattningen i alla fall. Fyra gånger, sen kunde jag äntligen ringa min sambo som fick hämta upp mig i Älsvjö.

Vad hände?!

Stress, stress, stress. Läs!
Annonser

Senaste tiden har varit kämpig.

Nu är det mycket som förändrats. Stort och smått. Roligt och jobbigt. Alla dessa förändringar samtidigt som jag försöker bolla jobb och fritid har tagit hårt på mig och jag har inte varit mer än en halv människa de senaste 2-3 veckorna. Tankarna har studsat som pingpongbollar i huvudet, den ena har inte varit färdig förrän nästa tagit vid. Min förmåga till prioritering har rasat och plötsligt blev tandborstning lika jobbigt som att ta sig till arbetet eller förbereda en föreläsning. Oavsett vad jag tagit mig för senaste tiden så har jag gjort det i stress. Kroppen har reagerat lika starkt när jag gjort något påfrestande som när jag försökt göra något kul och tillfredsställande och det har känts som att jag långsamt har kvävts. Jag blir jagad när jag ser att klockan passerat 16:00 för då vet jag att dagen snart är över och att jag inte har många timmar kvar innan jag är för trött för att fortsätta med det som måste göras.

Min slutgiltiga tanke varje kväll har varit en flyktplan. Var kan jag åka där jag får vara i fred? Vetskapen om att man aldrig kan fly från sina bekymmer stoppade mig inte från att drömma om den då behovet kändes för stort. Visst har vi alla varit där?

Tankarna har gjort mig trött. Tröttheten har gjort allting jobbigt. Ansträngningen att göra saker har gjort mig trött. Ser du den dåliga spiralen?

Idag känner jag mig lite piggare och lite lugnare än på länge, jag tror det kan bero på att en del av de stora förändringarna är passerade och det som återstår där är anpassning vilket är enklare än oron inför vad som komma skall. Men jag vet att jag fortfarande är skör vad gäller stresshantering och jag försöker göra mitt bästa för att reda ut vad det är som jagar mig mest och göra mina prioriteringar en dag som den här när jag resonerar ganska klart.

Läs vad jag varit med om

En paus.

Alla behöver det. Man laddar batterierna för att orka ta tag i vad som komma
skall. Oavsett om det är roliga eller tråkiga saker som väntar så behöver vi
energi.

För mig innebär det att komma bort.
Ibland betyder ”bort” bara att stänga in mig i ett rum och sitta helt själv ett
tag. Det ska vara tyst med en bra bok i handen eller en enkel film eller serie
på TV.

För tillfället är den förstnämnda ”The Outsider”
av Stephen King och det sistnämnda ”Scrubs”, ”Modern Family”, ”Desperate Housewives”
eller annan serie som jag ser om för 5:e gången. Alternativt tillfredsställa min
förkärlek för medicin med ”Grey’s anatomy”.
Allt kan varmt rekommenderas för andra med samma behov.

Men ibland är jag så pressad av livet att jag måste bort från stan. När det
är som värst behöver jag fly landet – men det tillåter såklart inte ekonomin
och jag får nöja mig med att fantisera mig i väg. Senaste tiden har jag haft många sjukhusbesök med undersökningar och behandlingar. Jag har en stundande operation som jag oroar mig för, mina ögon blir sämre igen så jag kämpar dagligen med huvudvärk och som grädde på moset är jag inne i ett skov med GVHd så händerna är i konstant kramp och värk. *Suck*
Det som är kul i mitt liv men ändå kräver krafter är jobbet – numer på 50%, ett försök att hålla kroppen igång med träning samt att umgås med nära och kära.
Dessutom är det en stundande flytt på gång om två veckor. Det är roligt att komma till något större och att få inreda men själva flytten är ett stressmoment för mig. Jag har flyttat sex gånger och varenda en har gett mig ångest så till den grad att jag knappt klarat av det själv utan behövt mycket hjälp utifrån. Den här gången möter jag det med försöka att släppa kontrollbehovet en smula och att försöka ha en bättre tidsplan. Hoppas detta ska minska min flyttstress.
Stress har jag nog av nu nämligen.

Fortsätt läsa!

Minikurs om hantering av sorg

Hej! Hur mår du i hettan? Dricker du verkligen tillräckligt med vatten om du rannsakar dig själv?

Jag cyklade hemifrån igår. Trots att jag är trött och hängig, småont i halsen, så behövde jag komma ut. Slåss mot stress just nu som påverkar hela mig. Även fysiskt. Ont i magen och illamående varje dag. När det plingar i telefonen så kniper magen till. Jag går in i saket och gör illa mig, har sönder allt jag tar i och åker vilse var jag än ska. Dessutom har min sambo noterat att jag inte minns vad vi pratat om, att jag upprepar mig – ibland tre gånger – och att jag inte verkar hänga med när vi tittar på nyheterna. När han erkände det här för mig i förrgår på restaurang Koh Pangang blev jag orolig. Visst kan man skratta åt alla såna här knasigheter normalt, men vid en viss gräns bör man ta det på allvar.

Typ som nu. Fortsätt läsa Minikurs om hantering av sorg