Jag orkar ingenting. Jag är trött, svag och har ont. Det var inte så här jag tänkte mig att december skulle bli. I somras trodde jag att lagom till december så skulle jag ha kommit tillräckligt långt från transplantationen för att kunna leva mer ”normalt”. Kanske börjat jobba lite, vara stark nog att träna regelbundet, kunna gå ut med mina vänner på helgen… Dessutom vill jag ju gärna göra december till ”min” igen och för att kunna göra det så gäller det att jag tänker positivt och ingjuter en mysig känsla över allt som har med julen att göra. Men det är svårt nu, sedan några dagar tillbaka så har jag inte mycket styrka kvar att tänka positivt med.
Jag missar en hel del – har inte träffat mina vänner på väldigt länge, orkade inte ta mig iväg på adventsfikat i söndags som jag varit inbjuden till sedan oktober och jag skulle ha gått på middag ikväll, bara för att nämna några saker. För varje aktivitet som jag måste ställa in så blir jag besviken och ledsen. Jag hoppades på en liten förbättring i morse, men termometern hånade mig med siffrorna 38,2. I morgon är jag inbjuden på ”biogala” av min arbetsgivare, på lördag ska det bakas pepparkakor med familjen och på kvällen är jag bjuden på en annan middag. Hur många mer aktiviteter ska jag behöva stryka innan det här börjar vända?
Allt jag önskar mig i jul är att få vara hemma och må bra.
Kriget i min kropp 
Jag har full förståelse för din frustration – det är riktigt eländigt med det här bakslaget. Jag hade själv också trott att jag skulle jobba för fullt vid det här laget, tjäna pengar igen och ta igen alla aktiviteter som jag inte kunnat gå på pga infektionskänsligheten. Se alla föreställningar och utställningar, gå på fester och vara ute bland folk.
Det enda vi kan göra är att tänka tillbaka på hur det har varit, och hur långt vi trots allt har kommit. Tänk på när du hade hemsjukvård på försommaren; fötterna, benen och händerna brann, fastkopplad vid dropp långa stunder på dan, ont i munnen och i armhålorna, ledvärk, muskelvärk efter 50 m promenad och en massa annat. Jag vill inte vara prutt-hurtig, bara ge lite perspektiv. För nog har vi väl kommit en bit framåt i alla fall jämfört med då? Vi får använda den gamla strategin att ta en dag i taget, och veta att det blir bättre med tiden. Hoppas det vänder åt rätt håll snabbt så vi kan ses snart.
KRAM!
GillaGilla
Gumman vilket skit du åkt på… Hoppas verkligen att det vänder snart. I år önskar jag mig en jul med oss allihopa och att alla mår bra. Vore en perfekt avslutning på det hemska 2013. Puss
GillaGilla