Angående infektionsrisken

Varje gång som jag ska träffa någon så kommer frågan om hur infektionskänslig jag är. Oftast i form av ett sms någon dag innan i stil med:
 ”Hej! Vill jättegärna ses i morgon men jag är snuvig. Jag vet inte om jag smittar. Vill du riskera att bli sjuk och ses ändå?”. Det får mig alltid att le snett, för vilken sansad människa skulle svara ja på en sån fråga? Frisk som sjuk? Speciellt nu dagarna innan julafton? Ingen vill väl dra på sig något, men den här årstiden är det nästan oundvikligt. Jag förstår såklart omtanken och jag uppskattar verkligen att man bryr sig och är orolig för mig. Därför vill jag berätta lite mer ingående om min infektionsrisk för att kanske kunna lugna mina nära som tror att dom kommer döda mig genom sin blotta närvaro.

Kort sammanfattning; Blodets vita blodkroppar är kroppens immunförsvar, jag kallar dom soldater. Dom rör sig både i blodbanorna och utanför, runt i kroppens organ. När något främmande påträffas i kroppen så attackerar dom. Vi har flera olika sorters soldater, specialiserade på olika sorters fiender. De totala vita blodkropparna – jag kallar den armén – heter Leukocyter. De fyra trupper av soldater som vi främst tittar på är Neutrofiler, Basofiler, Lymfocyter och Monocyter. Som jag nämnt tidigare så har jag ALL – Akut Lymfatisk Leukemi. Det är alltså i Lymfocyt- truppen som mutationen av celler sker. Soldaterna blir förrädare och äter upp sina kamrater.

Neutrofiler är specialiserade mot bakterier och andra små inflammationsprocesser och är vanligtvis de första på plats vid ett bakterieangrepp. Det var som uppstår vid en sårläkning består till stor del av döda soldater som rensas ut ur kroppen. Normalt antal Neutrofiler som man har är 1.6-7.5 miljarder/liter blod. När de sjunker ner under 1 så har man något som heter ”lätt neutropeni”, man är alltså aningen mer infektionskänslig än vanligt. Under 0,5 så har man ”svår neutropeni” och bör vara extra försiktig och inte röra sig bland stora folkmassor eller åka kollektivt under rusningstrafik till exempel. När värdet är under 0,2 så får man ”agranulocytos”, man är alltså mycket allvarligt infektionskänslig och kan lätt drabbas av exempelvis blodförgiftning. Det var de som hände mig för tre veckor sedan, man tack och lov fick jag hjälp innan det blev för kritiskt… Under den här tiden bör man vara helt isolerad, precis som jag var under sommaren då jag inte fick träffa någon och inte lämna min lägenhet. Ju fortare antalet vita blodkroppar sjunker, desto mer akut är det. Har man varit neutropen under några veckor så är man inte lika infektionskänslig eftersom kroppen hinner ”vänja sig” vid läget.

Här kan du läsa mer om neutropeni om du är nyfiken: Internetmedicin – Neutropeni

Och ja, jag är mer infektionskänslig än andra. Som jag informerade om i mitt inlägg i går så hade jag i måndags ett värde på 0,4 miljarder/liter blod, jag har alltså just nu svår neutropeni. Men den är högst tillfällig och beror på alla starka kurer som jag fick i förra veckan. Jag och min läkare räknar med att redan vid nästa blodprov så ska dom ha stigit igen. Mitt ”normaltillstånd” är att jag har nästan lika många soldater som vilken frisk människa som helst, skillnaden är att mina är helt nya, oerfarna och okunniga. När jag fick stamcellerna från Emelie så följde nämligen inte deras minne med. Dom har alltså varit i krig, men dom minns det inte och vet inte längre alls hur dom ska hantera fiender. Dom måste lära sig på nytt, för varje virus och bakterie jag råkar ut för. Och vi ska hjälpa dom på traven med vaccinationer så snart jag blir starkare.

Jag ska alltså vara försiktig, men inte hysterisk. Då kan man inte leva. Jag ska undvika att åka kollektivt, får inte äta julbord (eftersom maten ofta stått framme ganska länge), undvika affärer under de värsta shoppingtiderna och inte gå ut på de mest fullsmockade uteställena. Men jag kan ändå dra på mig något när jag handlar, vilket jag ju oundvikligen måste göra emellanåt, när jag träffar vänner, ja till och med när jag är på sjukhuset om sjuksköterskan råkar ha med sig något virus från när hon åkte buss till jobbet på morgonen, men inte vet om det än.

Jag ställer motfrågor till dig som undrar om jag vågar ses:
– Har du feber?
– Har du ont i halsen?
– Hostar du okontrollerat en massa?
Om svaren är ja så kanske vi ska vänta några dagar med att ses. Annars anser jag att om du är så pass ”lite sjuk” att du ändå tycker att det känns okej att riskera att smitta dina kollegor på jobbet eller andra vänner så är du tillräckligt lite sjuk för att jag ska vilja ta risken också. Alla är snoriga just nu, även jag, men jag kan ju inte låsa in mig under hela vinterhalvåret 🙂

Jag hade ett underbart mysigt jul- häng med mina fem väninnor i går. Vi åt risgrynsgröt (Ellinor, kom ihåg mandeln ger dig 2 år på dig att gifta dig, ser fram mot det!), drack glögg- Sangria, åt julgodis och såg en riktig julklassiker: Miracle on 34th street från 1947. Jag älskar gamla filmer!

Av omtänksamma Malin fick jag en liten vän, Jack Skellington från min favoritfilm Nightmare before Christmas. Tack ❤

Annonser