180 dagar senare

Så sitter jag äntligen här i min soffa igen! Jag kan förvisso inte stanna i min egen lägenhet så länge eftersom duschen fortfarande renoveras, men oavsett om jag är här eller hos min mor så är jag åtminstone inte på sjukhuset. Det går inte att riktigt att förklara hur underbart det känns. De senaste veckorna har varit så omtumlande och fulla av oro. Jag känner mig återigen helt dränerad på energi. Måtte det vara lugnt runt mig ett tag nu så jag hinner ladda upp mig igen.

Morgonen startade klockan 06:00 med antibiotika i den nya kanyl som man satte in i går kväll. Sen följde timmarna med blodtryck, feberkontroll, blodprover och mediciner. Allt vid olika tillfällen. Varför kan allt inte bara göras på samma gång?, undrar man lite irriterat. Hur som helst så var febern okej (37,4), blodtrycket bra (97/65) och jag har inte haft några som helst problem med magen senaste 24 timmarna.
Det kom in två läkare och två sköterskor vid 10- tiden för att meddela att bara några få värden av provsvaren hade kommit.

	25 nov	26 nov	Intervall
Leukocyter	1,7	2,2	3,5-8,8
Hb	103	105	117-153
Trombocyter	79	95	165-387
Neutrofila	0,2	0,6	1,6-7,5

Dom visar i alla fall en uppåtgående trend även om dom fortfarande är ganska låga. Speciellt de vita. Men i och med att de neutrofila är över 0,5 så är jag inte längre svårt neutropen (infektionskänslig) utan ”bara” infektionskänslig. Jag informerades om att jag kunde få åka hem under dagen som det såg ut, men att man ville invänta ett prov till, nämligen CRP (i dagligt tal kallad ”sänkan”, den visar hur mycket infektion eller inflammation man har i kroppen). Om den låg över 50 så ville man nämligen sätta in ytterligare en medicin.

En timme senare kom en av läkarna inrusande igen som hastigast med provsvaren i handen. CRP låg på 34 så allt var klart för hemgång! Jag fick sprutorna utskrivna eftersom jag ska fortsätta med dom så länge benmärgen trycks ner av medicinerna. Vi gick snabbt genom medicinlistan och hon påpekade att jag har läkarbesök imorgon hos Per Ljungman. Innan dess måste jag ta blodprover så det blir väl till att ställa klockan på 07:30 och sen cykla ner till Liljeholmens vårdcentral och lämna lite blod. Ingen sjukhusfri dag i morgon heller. Men sen ska de väl räcka ett tag?

När hon hade gått fick jag rusa ner några våningar för att hinna till tiden hos psykologen, sedan hann jag precis upp till rummet igen och äta min lunch innan en sköterska kom in och beklagade att hon måste skicka ut mig. Tydligen behövdes rummet omgående för annan patient. Typiskt, och jag som hade hoppats att få stanna en timme till eftersom jag därefter hade ett besök på Käkkirurgin. Men det var bara att packa ihop alla grejer och bege sig. Jag spenderade tiden med att hämta ut sprutorna på Apoteket och borsta tänderna. Man vill ju vara sitt finaste i munnen när man ska till tandläkaren.

Snopet nog började min tandläkare med att berätta att hon hade sett mig på internet. Tydligen hade hennes väninna uppmärksammat en länk på nätet. Det var Tobiasregistret som på sin Facebook- sida har publicerat ett inlägg som jag skrev för över en månad sedan. Mycket överraskande och kul! Världen är bra liten.

Munnen såg i alla fall jättebra ut. Jag bestämde mig för att sluta med kortisonsköljen för några dagar sedan och min tandläkare höll med om att det var ett bra beslut. Hon kan inte längre se några tecken på GVHd i munnen. Hurra! Däremot har tandköttet blivit skadat av låga blodvärden, men om jag fortsätter med att smörja munnen så ska det snart ordna sig också. Hon skulle dessutom skicka en remiss till en tandhygienist som ska se till att munnen blir riktigt ren och fin.

När allt detta var gjort så kunde jag äntligen åka hem!

Ikväll har jag firat. Det är på dagen 180 dagar sedan jag fick min stamcellstransplantation!! 6 månader. Tiden går ganska fort ändå. Jag och min donator har skickat ”grattis på halvårsdagen”- sms till varandra och på fredag ska det skålas tillsammans med kusinerna. Den bästa presenten fick jag ju av läkarna idag när dom meddelade att jag kunde få åka hem (eller är det min kropp jag ska tacka? Det är ju trots allt den som utkämpat det här lilla slaget). Jag köpte mig också en vacker julblomma, skålade i alkoholfritt bubbel tillsammans med tre av mina bästa vänner och gottade i choklad efter middagen. Hurra och grattis till mitt nya blodsystem!

2 reaktioner till “180 dagar senare”

Nyckelpigan skriver:

27 november, 2013 kl. 11:21

Vilken fullspäckad dag! Men härligt att du fått komma hem så snabbt, och toppen att det ser ut att gå åt rätt håll med allting! Kram

GillaGilla

Svara
moster skriver:

27 november, 2013 kl. 07:40

GRATTIS gumman till 6 månaders dagen och att du äntligen fick komma hem till din fina lägenhet, visserligen utan användbart badrum men ändå…. Puss

GillaGilla

Svara