180 dagar senare

Så sitter jag äntligen här i min soffa igen! Jag kan förvisso inte stanna i min egen lägenhet så länge eftersom duschen fortfarande renoveras, men oavsett om jag är här eller hos min mor så är jag åtminstone inte på sjukhuset. Det går inte att riktigt att förklara hur underbart det känns. De senaste veckorna har varit så omtumlande och fulla av oro. Jag känner mig återigen helt dränerad på energi. Måtte det vara lugnt runt mig ett tag nu så jag hinner ladda upp mig igen.

Morgonen startade klockan 06:00 med antibiotika i den nya kanyl som man satte in i går kväll. Sen följde timmarna med blodtryck, feberkontroll, blodprover och mediciner. Allt vid olika tillfällen. Varför kan allt inte bara göras på samma gång?, undrar man lite irriterat. Hur som helst så var febern okej (37,4), blodtrycket bra (97/65) och jag har inte haft några som helst problem med magen senaste 24 timmarna.
Det kom in två läkare och två sköterskor vid 10- tiden för att meddela att bara några få värden av provsvaren hade kommit.

Dom visar i alla fall en uppåtgående trend även om dom fortfarande är ganska låga. Speciellt de vita. Men i och med att de neutrofila är över 0,5 så är jag inte längre svårt neutropen (infektionskänslig) utan ”bara” infektionskänslig. Jag informerades om att jag kunde få åka hem under dagen som det såg ut, men att man ville invänta ett prov till, nämligen CRP (i dagligt tal kallad ”sänkan”, den visar hur mycket infektion eller inflammation man har i kroppen). Om den låg över 50 så ville man nämligen sätta in ytterligare en medicin.

Ikväll har jag firat. Det är på dagen 180 dagar sedan jag fick min stamcellstransplantation!! 6 månader. Tiden går ganska fort ändå. Jag och min donator har skickat ”grattis på halvårsdagen”- sms till varandra och på fredag ska det skålas tillsammans med kusinerna. Den bästa presenten fick jag ju av läkarna idag när dom meddelade att jag kunde få åka hem (eller är det min kropp jag ska tacka? Det är ju trots allt den som utkämpat det här lilla slaget). Jag köpte mig också en vacker julblomma, skålade i alkoholfritt bubbel tillsammans med tre av mina bästa vänner och gottade i choklad efter middagen. Hurra och grattis till mitt nya blodsystem!