Under natten steg febern igen. Jag vaknade med samma brännande ansikte, huvudvärk och en tilltagande smärta i lederna. Ringde då direkt på en sköterska som tog tempen som visade på 39 grader och sen fick jag Alvedon. Febersvettningar hela natten i kombination med en svidande och brännande mage har gjort att jag inte sovit något vidare. Sedan är jag ju nu återigen tillbaka i rutinen med att sköterskor kommer in i tid och otid för att ta prover, kontroller och ge mediciner, däribland antibiotika tidigt på morgonen.
Somnade därför till efter frukosten igen och har känt mig allmänt trött idag. Men jag är tack och lov på en underbar avdelning! Det är en nyrenoverad Hematalogiavdelning som har haft öppet i mindre än ett år så lokalerna och korridorerna är ljusa, fräscha och moderna.
Mitt rum är lagom stort för en person, med TV, skön fåtölj, extra säng om man vill ha nattsällskap, en iPad som man kan styra lampor och larm från samt spela, läsa nyheter och annat och ett väldigt fräscht och fint duschrum. Dessutom är personalen väldigt respektfulla. Dom knackar innan dom kliver in och stänger dörren efter sig. Jag har haft lättare här att få den mat jag önskar också vilket känns skönt. Nyss kom dessutom en rar sköterska in och sa att det har blivit en massa extra mat över och frågade om jag ville kika genom den listan för att få lite varierad kost. Så omtänksamt! Än så länge håller jag vikten, trots att jag knappt behåller maten. Nötter och choklad är hemligheten.
När Per Ljungman kom förbi vid lunchtid så hade han dessvärre inga direkta svar att ge. Ha kunde konstatera att lungröntgen sett normal ut och att antibiotikan inte börjat verka än, men det var också allt. Blod- och svampodlingarna som togs i går har inte börjat växa än. Det betyder att vi får vänta lite till innan vi eventuellt får svar på vad jag har men också att vi kan utesluta dom farligaste, mest snabba virus och infektioner som brukar visa sig inom 24 timmar. Det är inte säkert att vi ens får svar på vad jag har, men man måste utesluta vissa saker. Det jag själv är mest orolig för är ännu en blodförgiftning och det sa han att vi ännu inte kan srtyka. Men det är också därför antibiotikan sattes in direkt. Han tror själv att febern kommer sig antingen av de låga vita blodkropparna eller av CMV- viruset, att jag har fått en irritation i form av infektion i tarmarna. Men han tänker inte släppa hem mig förrän febern ger med sig säger han och han vill ha mig under observation de närmsta 72 timmarna.
Angående de svåra ledsmärtorna så har han sett dom hos andra patienter också. Det är inte helt ovanliga och man vet inte riktigt om dom beror på virus eller mediciner men man vet i alla fall att dom inte är farliga. Han sa att det kan bero på kraftig ansträngning och att mamma berättat för honom i går att båda dom gånger som jag fått det nu så har det varit efter att ha hållit igång fysiskt under flera timmar i sträck. Jag frågade därför hur jag ska tänka framöver, ska jag undvika fysisk aktivitet? Han bara skakade på huvudet och sa att han är helt med på mitt spår att all rörelse är bra, jag ska absolut fortsätta träna i den mån jag orkar. Efter att ha diskuterat det med mamma så kom vi fram till att det måste innebära att det inte kan bli några längre fysiska aktiviteter. Som i fredags, jag kanske inte både borde ha joggat 6 km, gått på middag och sedan dansat under natten. Om jag tränar under en förmiddag så kanske jag ska hålla mig i soffan under eftermiddagen och inte ens ta en promenad. Jag måste försöka hitta en bra balans och framförallt känna efter var min tröskel till överansträngning är nu. Men det är något som varierar från dag till dag så jag kan inte precis lägga upp några träningsmål utan måste anpassa varje aktivitet helt utefter dagens tillstånd.
Gick ut i 10 minuter och tog lite frisk luft på eftermiddagen, men fick sedan en förmaning av ”min” sköterska Alex att jag bör hålla mig inne på rummet. Inte alls vad jag är sugen på. För att förtydliga så kom han tillbaka med mina provsvar och dom ser inte jättekul ut… Så gott som alla blodvärden har sjunkit men det som oroade mest var de vita blodkropparna som har gått ner från 0,4 till 0,2. Så okej, jag bör hålla mig på rummet, jag erkänner det. Ny Neupogen- spruta ikväll. Hoppas den börjar verka snart.
Nu ska jag ägna dagens resterande timmar i sängen med en film och min bok. Den jäkla febern ska tvingas ner och jag har full fokus på det. Skönt att ha något litet mål i fall.
Kriget i min kropp 