Dag +5: Agerade studiematerial idag

Huvva vilken natt jag fick. Skulle testa att somna utan morfin eftersom jag vill äta så lite mediciner som möjligt. Fick ångra att jag skulle agera macho… Vaknade bara 1,5 timme senare av att hela magen vred sig i kramper! Det gjorde så ont att jag bara ville skrika rakt ut. Dessutom kröp det upp en brännande och stickande känsla under fotsulorna, i fötterna och en bit upp på vaderna. Känslan var samma som efter att ha varit ute och sprungit i flera timmar. Av någon anledning lyckades jag ändå somna om efter en bra stund men fick än en gång ångra att jag inte hade gett mig och tagit morfinet. Vaknade klockan 4 av samma skrikande smärta igen och då stod jag inte ut längre. Så efter att ha varit uppe, råkat väcka pappa i vardagsrummet, tagit morfin och sen spenderat 15 minuter vridande i väntan på att dom skulle börja verka så somnade jag till slut…

07:30 kunde jag inte sova längre, trots att jag var helt sänkt efter natten. Gick upp och hann precis äta frukost innan Eva kom för sitt dagliga besök. Med sig idag hade hon en cancerläkare och sköterska från norra Spanien som är här för att studera svensk hemvård. Det är tydligen unikt för Sverige att kunna erbjuda cancerpatienter hemvård, speciellt efter en transplantation, och det är många andra länder som har snappat upp och funderar på att implementera det. Så nu ville dessa två se hur det praktiskt går till och ta med sig hem till Spanien. Eva hade förvarnat mig lite i går och frågat om det skulle vara okej i fall hon eventuellt kom med en till, och jag kände att jag gärna bidrar med det som jag kan. Var dock inte beredd på att dom skulle vara två! Men Eva sa att hon gärna ville visa upp just mig för att jag är social, framåt och kan ge en riktigt positiv bild av hemvård när den fungerar som bäst. Så våra kontroller i morse bestod av 75% engelska, vilket på det stora hela gick ganska bra eftersom många medicinska termer är samma överallt. Det var först när Eva skulle förklara att min tunga har fått ett ”väderbitet utseende” av alla mediciner som det blev lite roligt 🙂

<— Så här ser mina skadade ögonfransar ut efter strålning och cellgifter 😦 Nästan alla på undre raden har fallit av och på övre raden är mer än hälften av… Det blir svårare och svårare att sminka sig.

Kontrollerna var  helt i sin ordning. Största skillnaden var trombocyterna som sjunkit från 121 i förrgår till 64 igår. När dom når 10 så behöver man en transfusion, så eventuellt kan det bli aktuellt på torsdag i samband med att jag kanske får magnesium i dropp. http://sv.wikipedia.org/wiki/Trombocyt

Dessutom ha utslagen blivit värre och spridit sig till hårbotten. Det ser inte ut som virus eller inflammation så Eva var inte orolig, men vi bör hålla ett öga på det ändå. Mest är det besvärande eftersom det svider och kliar.

Munnen känns också sämre men jag har inte fått så stora problem att det måste åtgärdas än. Det är bara det att jag har svårare att svälja och allting smakar verkligen illa. Det ligger som en hinna i hela munnen som gör allt gott äckligt.

Efter att ha svarat på de nyfikna spanjorernas alla frågor om hemvården och berättat hur otroligt nöjd jag är och att det är guld värt i min annars så jobbiga tillvaro just nu så var dom väldigt nöjda. Läkaren ville gärna ha en bild av honom och mig, misstänker att han vill visa vem jag är när han ska föreläsa vidare om detta. Kändes halvkul att bli fotograferad på morgonen, nyvaken, osminkad och i pyjamas! Men vem kan säga nej till en läkare 😉

Dagen har varit lugn efter det. Tog till slut fasta på läkarens råd om att ta morfin regelbundet och har haft mycket mindre ont idag. Riktigt skönt. Kunde sova en stund strax efter lunch och har till och med orkat småpyssla lite här hemma. Var tvungen att tvätta och byta alla sängkläder också, det ska göras minst två gånger i veckan *suck*. Gustav (min läkare) ringde nu på eftermiddagen och sa att allt ser fortsatt stabilt ut. Han är nöjd med maten jag lyckas få i mig men bad mig dricka mer soppa mellan måltiderna för extra kalorier. Att äta är verkligen en heltidssysselsättning numer. Den brännande känslan i fötterna och benen tror han är mineralbrist, så jag ska testa något så enkelt som Resorb (vätske- & mineralersättning) och se om det lättar.

Besöken i veckan såg ut att bli många, men tunnas ut mer och mer. Jag har inte råd att riskera minsta förkylning då det kan kosta mig livet (utan överdrift) och min vänner verkar gå och bära på både det ena och det andra Svårast är det med känningar i halsen. Allergi eller förkylning? Vågar man chansa?