En alternativ behandling för bindväven!

Det här inlägget är främst skrivet för dig som, liksom jag, drabbats av en kronisk bindvävssjukdom. Utöver de behandlingar man erbjuds på sjukhuset så tycker jag verkligen att man ska överväga alternativa behandlingar. Allt för att hjälpa kroppen må så bra som möjligt, eller hur? Och jag är trött på att ha ont.

Via den fantastiska ideella organisationen Ung Cancer har jag fått ett stipendium för att kunna gå på helkroppsmassage. Jag vet att det inte kommer göra så att mina smärtor i bindväven försvinner, men jag tänkte att det kunde vara skönt att mjuka upp den lite ändå även om det bara håller i sig ett kort tag, speciellt nu när det är som värst. Jag har så ont i händerna och dom är så försvagade och krumma så jag har svårt att få grepp. Titt som tätt faller saker i golvet och det är väldigt irriterande och tröttsamt.

När jag skulle söka upp och boka en massagetid i måndags så råkade jag av en slump snubbla över något som heter ”Bindvävsmassage”. Jag skummade genom texten och när jag läste att det hjälper vid kroniska inflammationssjukdomar och mot kramper så tvekade jag inte en sekund. Via vårdguiden hittade jag en kvinna med flertal utbildningar och certifikat på Odenplan. På hemsidan kunde jag lätt själv boka tid och fick en redan idag. Men det skulle bli en bökig och otursförföljd väg fram till behandlingsrummet.

När jag kom hem från sjukhuset så var jag så trött att jag föll ner i soffan. Det kändes därför väldigt tungt när jag 1 timme senare skulle göra mig i ordning och ta mig in till stan. Jag var inte det minsta sugen. Fick stressa eftersom baken inte ville lämna de mjuka kuddarna och kastade mig i väg. Insåg i hissen att jag glömt min mobil och fick åka upp igen. Missade tunnelbanan. Upptäckte sedan på tåget att batteriet nästan var urladdat. Suck. Kom till Odenplan 13:50. Tiden var först 14:00. Skönt! Lokalsinnet är sådär så jag nu hade jag ju tid på mig att hitta nummer 15. Spatserade iväg i det som verkade vara rimlig riktning. Till mitt försvar så kontrollerade jag kvartersnumren både en och två gånger men Norrtullsgatan är gräsligt ologisk skulle det visa sig! Ville inte gärna använda Google Maps heller med tanke på batteriet.
När jag promenerat i mer än 300 meter, som det stått på sl.se att det skulle vara, så hoppade numren plötsligt och 15 låg inte där det skulle. Soligt och varmt var det vilket jag hade njutit av om jag inte var så stressad och svettig. Den extra tröjan hade gott kunnat stanna hemma. Startade Google Maps och insåg att jag såklart hade gått åt fel hål. Skulle dubbelkolla adressen i min kalender och upptäckte något som gjorde mig både skitförbannad och lättad på en och samma gång. Tiden var inte 14:00 utan 15:00… Försökte hålla mig från att slänga mig på mage och gråta som en femåring genom att vända tankarna. Vilken tur att jag hade sett fel, nu hade jag ju gott om tid på mig att hitta! Mobilen tvingades jag stänga av för att spara de sista batteriprocenten men jag hann se på kartan var mottagningen skulle ligga.

Sedan hade jag tid för att äta glass. 
Sedan hade jag tid för att hämta ut de mediciner på Apoteket som jag inte kunde göra på Huddinge i morse i brist på recept. 
Sedan hade jag tid för att sätta mig och läsa en stund i boken som jag lyckat nog hade kvar i väskan från sjukhusbesöket. 
Tänk vad mycket tid jag hade.

Det var en liten men trevlig mottagning där det arbetar flera egenföretagare. Jag tyckte genast om kvinnan som hälsade mig med ett varmt leende och fast handslag (sånt är viktigt, ”döda fisk- handen” förtar respekt). 
Vi började med ett samtal för att hon skulle få sig en uppfattning om min situation och vad hon kan göra för mig. Jag fick berätta min cancerhistoria i korta drag, vad kronisk GVHd innebär, vad jag får för behandlingar och var jag har mest problem. Hon sa att det tar ca 3 timmar att behandla hela kroppen och det jag hade bokat idag var en 60 minuters behandling. Vi skulle därför fokusera på två, kanske tre, områden. Hur mycket man hinner beror på hur kroppen svarar. Hon berättade att hon alltid behandlar höfterna eftersom det är ett slags centra för bindväven och att det blir väldigt konstigt annars. Jag har inte märkt av så stora problem i höfterna men räknade med att hon vet vad hon pratar om. Utöver det önskade jag att hon skulle jobba med min höger arm och hand som krampar mest. Om tid fanns så vore det bra med höger ben också.

Jag fick ta av mig allt på överkroppen utom BH:n och hasa ner byxorna en bit. Sedan fick jag sitta upp på massagebritsen som hade en värmedyna och jag blev inlindad i filtar för att inte frysa.

Bindvävsmassage är inte alls som vanlig massage. Det är inget knådande utan långsamma långa tryckande drag längs med muskler och skelett. Hon började med en cirkelrörelse på höfterna, följt av drag längs med båda sidor av ryggraden. Känslan är svår att beskriva. Till en början gjorde det enbart ont. Hon frågade flera gånger om det kändes okej och bad mig säga till om det var för för hårt. Men jag kände att jag hellre bet ihop så att det kunde få bra effekt, dessutom var det som när man har en massa knutor och får vanlig massage. Det gör ont men på ett skönt sätt, om du förstår?
Efter ett tag började det svida, bränna och sticka där hon var med fingrarna, som om hon hade en massa nålar som hon pickade med. Verkligen en märklig känsla som jag inte känt förut. Hon berättade att det var tecken på att bindväven reagerade. Sedan blev det väldigt varmt där hon hade dragit fram och det var faktiskt riktigt skönt. Hon konstaterade efter bara några sekunder att min inflammation är svårartad och att jag mycket riktigt har mer problem på höger sida än vänster. När hon drog händer från höften till magen och tillbaka så sa hon att jag även skulle behöva behandling på just magen för hon kunde känna GVHn där också. Jag har inte tänkt på det och blev snopen, men det är nog för att jag har mer underhudsfett där och för att man inte böjer magen på samma sätt som armar och ben. Vid det laget hade jag fått stort förtroende för henne, det märktes att hon verkligen kunde det här. Utan att jag sa något så hittade hon de ”fläckpartier” där GVHn sitter. 

Under hela massagen så fick jag en massa intressant information, både för att jag hade så mycket frågor (nyfiken som jag alltid är) och för att hon hela tiden berättade vad hon gjorde och hur kroppen skulle reagera. Det var ren fakta om själva bindväven, bland annat så visade hon mig på en plansch hur den fäster i kroppen, hon berättade varför man har den, varför man får förtätning i den etc. Hon berättade hur den samarbetar med muskler, vad hjärnan skickar ut för slags signaler vid den här typen av massage och varför jag kände de olika saker som jag gjorde. Bland mycket annat. Jag skulle gärna återberätta men det var så pass mycket nytt och jag var tung i huvudet både då och nu så jag vill inte riskera att det blir fel. Men kroppen är verkligen fantastisk… 

Jag berättade att jag aldrig hört talas om bindvävsmassage förut och frågade om det är något nytt. Men hon sa att det utvecklades på 30-talet i Tyskland och att det används flitigt där. Tydligen så ingår den typen av massage i den medicinska behandlingen av olika typer av bindvävssjukdomar. Jag undrade varför den inte gör det i Sverige… Vi kom då in på de olika kulturerna. I vårt vackra avlånga land så styrs vi hårt av läkemedelsföretagen. Vår tro på holistiska naturliga behandlingar och mediciner är fortfarande inte särskilt stark. Vi bygger vår förlitan på medicinska studier och tar ogärna emot behandlingar om det inte ligger en vetenskaplig forskning bakom. Det här märkte jag tydligt när jag jobbade som hälsokostrådgivare för många år sedan. Jag hade så otroligt många skeptiska kunder, trots att många av de naturläkemedel och kosttillskott som jag sålde faktiskt hade vetenskaplig bevisad effekt! Det som var ännu mer knäppt var att många av de preparat vi sålde i vår butik fanns på Apoteket också eftersom de var så effektiva, men många valde att handla där istället för i en hälsokostbutik bara för att det kändes seriösare.

Folk vill i regel ha en quick fix istället för att behandla helheten och från grunden. Vi är för bekväma.

Och det går inte att komma i från hur korrupta läkemedelsföretagen är. Allt handlar till syvende och sist om pengar.Tydligen måste man själv betala hela sin utbildning om man vill jobba med sånt här. En utbildning som Wivecas måste man klämma ut 50.000:- för. Sedan har man svårt att få kunder eftersom de flesta väljer att behandlas inom landstinget, båda av brist på tillit för resultat och priset… För från kommunen har vi privilegiet att få mycket bekostat. Att gå via privata företag är dyrt. En behandling som min idag går på 800:-. Eftersom dom inte får några bidrag alls (förutom från vissa rika personer som tror på behandlingen och sponsrar) så måste dom ta ut höga summor för att få det att gå runt. Resultatet blir att de som är drabbade som jag – heltidssjukskriven, med höga kostnader när det gäller sjukhusbesök och mediciner, och därför en tunn plånbok – inte har råd med de alternativa behandlingar som man tycker fungerar bra. Det blir ett moment 22 i flera avseenden. 

Efter att hon hade jobbat sig genom höfterna, ryggraden och axlarna så fick jag lägga mig på rygg. Sedan fick jag en rejäl behandling på höger arm. Hon jobbade sig genom alla muskelpartier, drog och tryckte. Det gjorde väldigt ont! Speciellt när hon kom högre upp mot axeln, mot armhålan och i armvecket. Det behövdes inte mycket tyngd på dom områdena och där började det sticka, svida och hetta direkt vid beröring. Hon förvarnade om att jag skulle få röda ränder efteråt, precis där hon dragit fingrarna, och det stämde absolut. Dom kan sitta kvar i några timmar tydligen. Annat som jag skulle veta var att jag skulle bli otroligt trött efter det här och att det antagligen kan komma att sitta i under 48 timmar. Det är så pass länge som kroppen är i arbete och innan den återhämtat helt. Hon bad mig att bara ta det lugnt i två dygn och att verkligen lyssna av och känna hur den reagerade efteråt. Plötsligt kändes det ganska så bra att jag hade avbokat dejten med en vän som jag skulle haft direkt efter behandlingen, även om jag sett fram mot det.

Något mycket märkligt var att magen plötsligt började mullra och låta när hon hade jobbat sig halvvägs. Jag ursäktade mig lite generat och undrade vad den ville för hungrig var jag inte! Hon log och sa att det var ett väldigt bra tecken. När man får den här typen av behandling så går kroppen ner på lågvarv och när man slappnar av ordentligt så börjar tarmarna jobba. Min lilla kula lät verkligen riktigt rolig, som om ett litet marsvin satt där inne och pep!

När tiden nästan var slut så sa hon beklagande att hon väldigt gärna hade velat behandla fler delar av kroppen, speciellt den krampande högerhanden, men varje område kräver en del tid och min var nästan slut. Hon avslutade med att knåda mig i ansiktet och framförallt tinningarna, det var SÅ skönt mot huvudvärken som hade tagit fart vid lunchtid igen. Perfekt avslutning. Men under ansiktsknådningen så började det rycka och pirra i benen. Ordentligt också. Det är tydligen ännu ett tecken på att hela kroppen har reagerat. Även om själva effekten av behandlingen bara sker på de ställen hon dragit så kan det ändå kännas på andra ställen tack vare nerverna. Också en helt ny känsla.

Efteråt bad hon mig ligga kvar för hon skulle hämta mig ett stort glas vatten. När hon hade lämnat rummet låg jag och blundade. Plötsligt började hela rummet snurra. Jag försökte fästa blicken upp i taket men det slutade ändå inte att gunga. När Wiveca kom in med vattenglaset och jag lite oroligt berättade om yrseln så sa hon att blodtrycket sjunker en hel del vid bindvävsmassage. Jag har ett medfött lågt blodtryck så jag känner av alla små dippar. Det hände några gånger i tonåren att jag tuppade av. Men när jag hade suttit och dinglat med benen en stund och druckit upp allt vatten så kändes det mycket bättre.

Känslan efteråt var så skön. Jag var mycket mjukare och det liksom pulserade en behaglig 
värme på rygg, höfter och höger arm. Och det bästa av allt… Där och då hade jag inte längre ont! Inte ens den högra handen krampade! Wiveca trodde att handen hade fått sig en liten reaktion ändå även fast det var armen hon hade jobbat med. Hon sa åt mig igen att gå hem och känna av hur kroppen reagerade och hur den svarade. Om det kändes bra så fick jag gärna boka en ny tid för att fortsätta den här kuren. Som regel ska man inte behandla igen under de 48 timmar då kroppen återhämtar sig, men hon tyckte att jag skulle vänta lite längre än så med tanke på mina omständigheter, så hon sa att jag kunde boka en tid i hennes kalender någon gång i mitten eller slutet av nästa vecka om jag tyckte att det kändes bra och givande efter idag.

Jag kan säga redan nu att jag kommer göra det. Även om det inte skulle ha gett något resultat i övermorgon så var det otroligt skönt och berikande här och nu. Att gå hem utan att ha ont och faktiskt kunna känna sig lite rörligare än en staty var tillfredsställande nog. Dessutom är jag av åsikten att man bör ge sådana här saker lite tid och åtminstone två omgångar.

Så jag vill avsluta med att rekommendera den här bindvävsmassage. Ge det åtminstone ett försök, det kan inte blir värre i alla fall. Och har du inte en kroniska bindvävssjukdom så kanske du stämmer in på något av de här:

Bindvävsmassage är effektiv mot: