Men alltså… Jag står fast vid att det här med sjukresor är en enorm förmån. Men hur svårt ska det vara att
1. Agera servicemässigt gentemot kunderna
2. Sköta sitt jobb
Jag återkommer till detta.
Besöket idag gick bra. Jag behöver kanske inte ännu en gång dra hur en behandling med Mesenkymala stromaceller går till. Undrar du ändå så använd dig gärna av etiketterna i vänster spalt och klicka på ”experimentell behandling” eller ”Mesenkymala stromaceller”! Använd gärna etiketterna för att söka på andra inlägg. Faktiskt ett fint sätt att söka info på. Det är däremot nyupptäckt i min lilla värld så långt från alla inlägg har sådan finurlighet än. Jag jobbar på det men det tar tid att tagga alla.
Jag fick veta att blodvärdena fortfarande ser bra ut. Det som man kan gnälla lite över, speciellt jag som har kokt spagetti istället för ben och blir andfådd av att gå från vardagsrummet till köket, är Hb- värdet. Som känt transporterar de röda blodkropparna syre så det man känner mest och främst vid brist är att man blir hemskt andfådd för lilla minsta, huvudvärk och man kan få som ett tryck över bröstet när det är riktigt lågt. Som kvinna ska man ligga mellan 117-130 beroende på individ och hur vältränad man är. Män har ofta högre värde och toppen ligger vid 153. När jag sprang maror hade jag 134 som bäst. Sen jag blev sjuk igen har jag haft mellan 120-130. Så att jag flåsar nu när det har sjunkit till 94 är inte jättemärkligt kanske. Man gör inte mycket åt detta. Först när det hamnar på 80 och under så får man en blodtransfusion. Jag avskyr att få blod, det känna äckligt och jag blir varm & illamående. Men just nu skulle det sitta fint med en påse eftersom jag varit andfådd så länge och knappt orkar promenera längre. Det hade kanske varit fint om jag inte var vegetarian nu. Det absolut bästa att äta för att få i sig järn är olika typer av blod- och inälvsmat. Men det är verkligen inget som lockar. Som naturligt vegetariskt alternativ kan man som exempel äta linser, sojabönor, nötter, frön, broccoli, spenat och äggula. Men man behöver äta ganska mycket av det. Jag gör mitt bästa och väntar på att det antingen blir blod i dropp eller att det går upp av sig självt.
Äntligen är jag virusfri! Inga fler obehagliga prover i näsan närmsta tiden. Och äntligen, äntligen, äntligen får jag plocka bort Tamiflu som, liksom all antibiotika, trasar sönder kroppen. Både friskt och sjukt. Det var med glädje som jag pillade ut dom från dosetten.
Äntligen är jag virusfri! Inga fler obehagliga prover i näsan närmsta tiden. Och äntligen, äntligen, äntligen får jag plocka bort Tamiflu som, liksom all antibiotika, trasar sönder kroppen. Både friskt och sjukt. Det var med glädje som jag pillade ut dom från dosetten.
Mellan det att jag fick cellerna och nästa kontroll så passade jag på att hämta frisk luft. Det var verkligen underbart skönt, speciellt med den irriterande huvudvärken. Jag känner mig matt och svag men går ut och lyssnar på någon Pod- dokumentär så då hamnar tankarna på annat håll. Det är skönt att stänga in sig i en liten bubbla då och då. Vädret bjöd på precis de konstigheter man förväntar sig i Sverige. Först lite blandad sol och moln. Sedan mulet och iskalla små regndroppar som blåste i ansiktet. Sedan både sol och regn. Till sist sken det upp ordentligt och plötsligt var det vårvärme! Och allt det här skedde under 60 minuter. Fascinerande.
Precis utanför entrén R2 finns en liten lund med fantastiskt vackra träd. Det är några rosa som står i rejäl blom. Ser ut som körsbärsträd, men dom har väl blommat klart nu? Körsbärsträd kanske? Hur som helst så fick jag några fina bilder med mobilen. Fast jag tror i och för sig inte att man kan misslyckas när man fotar något så vackert.
Så var det då den här trista historien med Färdtjänsten. Jag stod utanför R2 som bokat och hade väntat de 20 minuter som gäller när man bokar, plus 10 till. Jag fick ett samtal på min nästan urladdade mobil och möts av ”var är du?”. ”Jag står utanför entrén”. ”Det gör jag med och jag har väntat ett tag nu och kört fram och tillbaka”.
Jag suckade tungt och svarade irriterat ”du vet att det inte är huvudentrén du ska hämta mig vid va? R2”. När han rullade fram så frågade jag direkt ”blev det fel i bokningen?”. Inte för att jag undrade utan för att han skulle få skämmas lite för sin totalt onödiga attityd. Han rodnade och svarade ”jag tittade inte så noga…”.
Jag fattar verkligen inte hur det kan vara så många inkompetenta människor inom ett och samma yrke. Sanslöst! När jag kliver in i en taxi så blir jag positivt överraskad om det är en serviceminded och glad person, inte om det är någon klåpare. Riktigt illa…
Nog om det. Imorgon bitti ska jag tillbaka för blodprover och kanske några mer svar på dagens prover. Håll tummarna för en trevlig taxichaufför…
Kriget i min kropp 