Dag +67: CMV-virus aktiverat

Det blev hastiga provtagningar men sköterskorna var väldigt effektiva. Vikten står stadigt, blodtrycket är nere på 90/55 så det är inte konstigt att det fortfarande svartnar framför ögonen när jag reser mig upp. Hade tack och lov ingen feber idag, så det måste ha varit något tillfälligt igår bara. Jag tyckte att det låg väl många provrör framför mig, så insatt som jag har blivit nu påminde jag om att vi inte skulle ta immunkoncentrationen längre. Det hade ändå inte blivit bra eftersom jag hade tagit Prograf i morse precis enligt doktor Pers ordination. Så det blev bara 6 rör med blod istället för 7.

När jag och mamma kom ner till Hematologimottagningen så behövde vi inte vänta länge. Som vanligt hade Per Ljungman en snabb och konkret genomgång av status. Han började med att konstatera att förra veckans urinodling inte hade visat på några bakterier vilket kändes väldigt skönt. Så här såg värdena ut:

Värde	29  juli	1 augusti	5 augusti	Ref. värde
Hb	101	100	107	117-153
Leukocyter	2,8	2,3	3	3,5-8,8
Neutrofila	1,3	1,1	1,5	1,6-7,5
Trombocyter	81	90	99	165-387
Lymfocyter	0,9	0,9	1	1,0-4,0
Magnesium	0,63		0,71	0,7-0,95

I torsdags hade alla värden gått ner en del men det kommenterade Per med att det är som det brukar. Han sa att jag har ett CMV- virus, antagligen sen dagistiden, som alltid ligger vilande i kroppen men som nu har vaknat till liv igen vilket är ganska vanligt efter en transplantation. Allt blod i min kropp är nytt och jag har inga vaccinationer kvar och eftersom jag äter immunhämmande mediciner så har kroppen inget försvar mot annars vilande virus och bakterier. När man är liten så märker man knappt av det här viruset men det värsta som kan bli nu är en allvarlig lunginflammation. Jag frågade om det är något som jag borde känna av men han sa att dom har koll på det här hela tiden så om det stiger mer så kommer jag att få behandling innan jag hinner märka av det, tack och lov. Det här CMV- viruset kan vara orsak till att värdena sjönk i torsdags. 

Annars sa han att det går varken sämre eller bättre för mig och han valde att plocka bort ytterligare en Prograf- tablett, så nu äter jag 2+2. Jag sa att det kändes lite läskigt, men han påminde mig om att målet är att alla ska vara borta om 23 dagar (dag +90) så han vill gärna ta bort en tablett i veckan. ”Dessutom är det ju det här vi vill, vi vill släppa din systers celler fria i din kropp”. 

Jag såg genast den här bilden framför mig:

Det känns som att vi har de små cellerna i en hage, med vallhundar runt omkring. Men nu ska vi släppa ut de små raringarna en och en ut i blodomloppet.

Jag sa att min Fatigue blivit värre igen och frågade om det är okej att äta koffeintabletter för att orka ta sig ur sängen, och det tyckte han var okej. Han sa att han inte var förvånad över tröttheten alls. Han sa också att om jag nu skulle råka glömma att ta tabletterna igen så är det bättre att hoppa över den dosen än att ta tre samma dag, för det blir lite knasigt med mängden i kroppen. Good to know. Fast målet är såklart att inte glömma medicinerna!

När jag kom hem så ringde jag till CAST och frågade om dagens blodvärden hade kommit och det hade dom. Som synes i tabellen ovan så har värdena stigit den här veckan! Både Lymfocyterna (en typ av vita blodkroppar) och magnesium är inom intervallet! Jag är mest glad över det sistnämnda eftersom jag har kämpat så länge med att få upp just magnesium. Nu när vi tar bort immunhämmande steg för steg så kommer det bli lättare att hålla det värdet också för det är dom tabletterna som trycker ner det.

Ett allmänt stabilt läkarbesök med andra ord!