Måndag igen, i vanliga fall innebär det läkarbesök men det har blivit lite omkastat nu. Imorgon har jag provtagning och man ska se över ärret efter operationen. Tycker att det ser bra ut, det har inte blödigt genom någonting och det gör inte ont längre. Det bara kliar enormt mycket men det är ju ett tecken på läkning, så jag tackar och tar emot.
På torsdag är det ett läkarbesök som jag ser fram mot för då ska jag fråga vad som var meningen med gyn-undersökningen egentligen. Vad ville dom få fram? Och ska jag kolla hormonmängden?
Ska också till psykologmottagningen för andra gången. Annars är det inte mycket, jag går mest och väntar på att göra benmärgsprovet och få svaret på det. Hela min vardag känns som en enda lång väntan just nu, jag vill bara tillbaka.
Storstädade min ”nya” lägenhet för första gången idag, har inte orkar eller klarat av att göra det tidigare. Men min kropp är verkligen på snabb uppbyggnad och jag klarar med och mer för var dag som går. Det kändes så bra! Jag flyttade hit för att börja om på nytt, men cancern smutsade ner både mitt liv och min lägenhet. Jag har alltid tyckt om att städa, eller snarare känslan efteråt. Det är den av stolthet av vad man åstadkommit och känslan av att allt är rent. Precis som att jag städar min kropp från cancerceller så städade jag bort känslan av sjukdom i min lägenhet. Jag har, som jag nämnt tidigare, stoppat undan mina mediciner i köksskåpet och samlat i hop alla brev, vykort, teckningar och annat som jag har fått sedan i mars. Det betyder så enormt mycket, varenda ord och varenda sak har hjälpt mig genom detta, så jag vill absolut inte slänga det. Dock kommer det att arkiveras i en fin låda och ställas ner på vinden. Sedan var det på gott och ont som jag fick hemvård. Mest gott förstås. Men dessvärre sitter det minnen kvar. Dom går tyvärr inte att städa bort, men jag försöker skriva över dom med andra minnen. Det kommer att ta tid, men jag vill inte att sjukdomen hänger kvar i mig som den gjorde senast.
Så, det här blev ett kortfattat inlägg om en dag som har varit normal och tråkig, precis som jag har längtat efter! Inga smärtor, inga cancerrelaterade problem och inga sjukhusbesök. Ju mer jag nosar på det, desto mer vill jag ha det tillbaka.
Kriget i min kropp 