Dag +65: Cancerhjälpen del 2

Igår mailade jag till Cancerhjälpen och bad om ett svar på varför de har de rutiner som dom har. Jag beskrev hur märkligt jag tycker att det är att man ska skicka in förra årets deklaration som givetvis visar en högre inkomst än i år då jag blev sjuk och jag ifrågasatte även en hel del citat som jag hittade på deras hemsida, ex ”För dig som är cancersjuk eller förälder till ett cancersjukt barn vill jag säga att vi finns till för att på något sätt kunna hjälpa dig i den livssituation som du nu befinner dig i.” det vill säga inte om ett år. Till sist så bad jag dom vänligt att tänka om.

Det dröjde bara någon timme så blev jag uppringd av ordförande Ywonne Jacobsson. Hon började med att beklaga att jag har kommit i kläm och hon bad om ursäkt för den telefonist som hade sagt  ”skicka en ansökan igen nästa år när du har 2013 års deklaration, det är ju alltid trevligt med lite extra pengar i fickan”. Hon förtydliga att det absolut inte är några fickpengar som dom delar ut och hon sa att han är väldigt ny på plats, vilket jag misstänkte. Sedan förklarade hon att det för några år sedan var så pass många människor som dessvärre utnyttjade systemet. De hade kanske en lättare form av cancer som gjorde att dom ändå kunde jobba, eller till och med gå tillbaka till jobbet efter bara 2-3 månader med full inkomst, men ändå ville dom ha 5.000:- i fondpengar. Enda sättet att få stopp på detta var att kräva in deklarationen. Även om jag har skickat in både läkarutlåtande och intyg från försäkringskassan så vet dom ju ändå inte om jag har något extra jobb på sidan om. Jag frågade om dom inte kan dela ut pengar och sedan kräva in nästa års deklaration och ha ett liknande system som CSN med återbetalningskrav, men hon sa att de flesta på Cancerhjälpen jobbar ideellt och det finns knappt resurser till den stora mängd ansökningar som dom får in idag, än mindre till att följa upp gamla ärenden. Jag sa då att det hade varit skönt att få veta detta innan eftersom det har varit tidskrävande för mig att samla in alla nödvändiga intyg, blanketter och papper för att sedan se till att dom hamnade på lådan, bara för att få ett avslag. Hon förstod det mycket väl och sa att dom försöker att informera alla kuratorer, men så fort det börjar någon ny så glöms reglerna bort.

Vi pratade på ganska länge. Jag förstår deras kniviga situation och hon beklagade verkligen att det straffar mig och alla andra som insjuknar i början på året. Men hon la till att om jag fortfarande behöver hjälp med pengar nästa år så hjälper dom gladeligen till.

Jag antar att jag får nöja mig med det svaret. Jag tyckte att det var väldigt professionellt bemött att faktiskt ringa upp mig och förklara och det var skönt att få säga vad jag tycker.

Annonser