Vatten vatten, bara vanligt vatten

Hej igen!

Så dumt, här ifrågasatte jag dig i veckan om du verkligen dricker tillräckligt. Sen sätter sköterskan in några dl dropp åt mig för misstänkt vätskebrist! Haha, det är genom sig själv man känner andra. ”Du tror att du dricker, men det gör du inte. Du klunkar inte, du sippar” bannade mamma mig. Jahopp. Jag får väl skärpa mig då!

”Misstänkt” skrev jag för det var inte konstaterat. Men jag har kanske varit slarvig. Blodtrycket var extra lågt; 96/65, och kärlen var hopsjunkna trots värmen. Medan vätskan droppade in så verkade Linnéa känna kärl. Men att komma in i dom blev en utmaning… kortison ska göra dom skörare, men förmodligen har GVHd:n påverkat där också för hon sa att dom var alldeles hårda. Jag kände det också. Istället för ett ”plopp” och en mjuk inglidning så kände jag ett ”plopp” följt av en seg massa. Linnéa kom in i kärlen med lite tryck, men längre kom hon inte.

Vi tog någon paus efter ett par stick för mitt adrenalinpåslag drog ihop kärlen allt mer. Dessutom är det lätt att sköterskan ifråga börjar tvivla på sig själv och be någon annan. Men jag peppade Linnéa att fortsätta. Jag är trots allt van vid omstick. Och vid det femte sticket fick vi till det! Team work!

Förutom det så fick jag reda på att jag har 98 i hb vilket gjorde mig misstänksam. 3 veckor sen sista behandlingen och ändå har blodvärdena sjunkit? Så vid cellåtergivningen bad jag sköterskan Carina att fråga någon läkare om jag borde fylla på med järn.

Det skrevs en remiss så fredags togs proverna i samma veva som fotoferesen. Det gick väldigt bra för Linnéa, första försöket! Jag hade hinkat vatten dagen innan samt varit på Apoteket och köpt vätskeersättning som jag tog två av på kvällen. Kanske hjälpte det, kanske inte.

När Carina återigen skulle ge tillbaka mina celler så gav hon mig också provsvaren. Extremt lite järn, både i depåerna och i blodet. Som jag misstänkte. Jag känner min kropp ganska bra, utan att skryta. Jag måste det, det är en av lärdomarna i min cancerutbildning. Nödvändigt för att veta när min kropp stöter på bekymmer.

Jag ville också veta hur antikropparna såg ut. Som du kanske vet så producerar jag inget Ig-G (immunoglobulin G) som är antikroppar, framförallt mot luftvägsinflammationer. Det var när jag nådde 0- gränsen som jag fick akut blodförgiftning, efter en tids feber och problem med halsen. Värdet är segt att få upp och ges intravenöst vilket är drygt. Å andra sidan sjunker det väldigt långsamt också.

Man ska ha ett värde på 6. Jag hade nått upp till strax över det för drygt ett år sen så då avslutade vi behandlingen. Nu är det nere på 3 och jag vill inte vänta mycket längre. Detta höll professor Katarina Le Blanc med om. Jag pratade nämligen med henne då professor Ljungman är på semester. Men vi tänkte vänta till efter sommaren åtminstone så han kan avgöra hur ofta jag behöver det.

Det hade varit skönt att få allt i samband med fotoferes. Järn fungerar, men antikroppar förstörs och centrifugeras ut om man gör det i samma veva. Typiskt…

I fredags fick jag lite lunchsällskap igen. Mamma dök upp lagom till att aferesen var klar så vi kunde äta lunch ute i solen. Så mysigt! Förutom tre aggressiva getingar varav två förlorade livet tack vare min mors kvickhet.

Även hon är väldigt intresserad av blodet och olika värden så hon kikade vant genom alla mina siffror. Som mor till en tvåfaldigt leukemidrabbad dotter så blir man bra på framförallt neutrofila, hemaglobin och leukocyter.

Hela behandlingen drog ut på tiden så först vid 14:50 var jag klar. Öm i armen och handen av två dagars stick. Jag och mamma fastnade strax bakom en bilolycka och fick roa oss med att tjattra i mobilen 20 meter från varandra. Efter en omdirigering så kom vi äntligen iväg och skildes åt vid Fruängen. 15:30 var jag tillslut hemma.

Kalldusch, packning, vattna och samla ihop Lakrits alla prylar, sen plockades jag – åter svettig – upp av min sambos rara föräldrar som tog mig med ut till deras landställe i Järlåsa där min karl och hans son redan befann sig.

Här har vi spenderat helgen med pingis, pyssel, mysiga middagar, fin champagne, sena kvällsdiskussioner och span efter djur i mörka skogen, gofika och mycket mer. Idag har regnet bokstavligen vräkt ner. Jag vaknade 07:40 av en kraftig smäll efterföljt hällregn och hårt smatter på plåttaket. Nyväckt som jag var så trodde jag att jag hade råkat gjort något, haha. Efter det har åskan mullrat så gott som oavbrutet hela dagen. Kraftiga skurar i omgångar. Det är mysigt och skönt som omväxling, även om det fortfarande är varmt och fuktigt.

Än är jag inte frisk tyvärr. Hängig, yr och matt. I natt och i morse hade jag retning i halsen men det har åtminstone varit bra under dagen. Långdragigt virus jag dragit på mig!

Ha en kväll! 🙂