Dag: 28 mars, 2015

Obs. Ögonen blir värre och jag får svårare att fokusera. Så akta dig för att snubbla över stavfel!

God morgon/-förmiddag/-lunch eller vad tusan det nu är. På sjukhus rör sig klockorna i slowmotion så man vet aldrig vad tiden utanför fönstret är… Skämtåsido. Jag har kolossalt tråkigt. Förutom alla olika läkare och sköterskor som traskar ut och in då, dom livar upp lite.
Sista kontrollerna och smärtstillande fick jag 00:00 i natt. Klockan 05:00 kom en sköterska in för ytterligare prover. Hon ville sticka mig i foten eftersom blodkärlen i armarna ligger i strejk, men där sa jag stopp och belägg. Någon måtta får det vara. Det fick tillslut bli handryggen istället. Efter det kom läkare från CAST in (den avdelning jag låg isolerad på före och efter transplantationen). Men vad han sa återkommer jag till.

Igår glömde jag berätta en sak (ursäktar mig med att huvudet bara snurrar av all information fram och tillbaka som jag har fått de senaste 48 timmarna); för att noggrannare förklara mig hysteriska puls så kan jag nämna att min vilopuls normalt ligger på 60-65 slag/minut. Igår var den på 102.. Och då var det trots att jag legat däckad hela dagen. Jag fick också ett samtal på sen eftermiddag. En hel del prover hade kommit tillbaka och dom var negativa (visade alltså inga utslag). Det var bland annat på

• klostrider, elaka bakterier som jag hade för ett år sedan 
• vinterkräksjukan, uteslutandet av detta tackar nog mina kollegor för eftersom jag var på jobbet i måndags!
• Influensavirus av olika sorter

Att dessa är uteslutna blev såklart en liten lättnad, man vill ju helst inte ha någonting alls. Men av mina alternativ så var dom här de ”bästa” och mest lättbehandlade. Så du kan förstå att min oro trots svaret inte släppte. Tvärtom.

Då fortsätter jag på min fredag. Jag klev ur sängen och märkte att jag var lite mindre svag och vinglig. Kanske tack vare den lilla mat som Emelie lyckades få i mig och att jag lyckats dricka lite under dagen. Däremot hade jag väldigt svårt med andningen, så när Rickard dök upp för att köra in mig till sjukhuset så undrade han om jag hade sprungit fram till dörren. Vi åkte in och på hematologimottagningen togs det fler blodprover. Sänkan var betydligt bättre, den var på 3. Kreatinin som berättar hur njurarna mår är fortsatt väldigt högt, det ska helst ner under 90 för kvinnor och jag har en rejäl bit kvar då den nu ligger på 168 (!). De totala vita blodkropparna är höga som de är vid infektioner i kroppen, och Hb är fortfarande kring 100. För lekman kan jag berätta att det kan förklarar en del av mitt flåsande, huvudvärken, tröttheten och trycket över bröstkorgen.

De vanliga kontrollerna togs och jag hade väldigt lågt blodtryck (90/60) men ingen feber. Man satte sedan genast in 1 liter vätskedropp eftersom jag klassades som ”rejält uttorkad”. Direkt efter att det hade gått in i min törstande kropp, så sattes det in 1 liter sockervatten. kramperna i magen blev allt jobbigare och jag fick Oxycontin (morfin) både i dropp och tablettform. Det tar inte bort det onda helt eftersom tarmarna fortfarande rör sig okontrollerat och monstret fortsätter ryta, men de värsta kramperna mattas ut. Det var skönt för Rickard blev tvungen att åka iväg på möte så jag hade ingen som kunde få mig att fokusera på annat och väntan blev lååång. Jag mådde allt sämre för varje timme, framförallt kramper och illamående.

Läkaren Gabriel kom tillslut in med det sista svaret som vi väntat på. Trots att jag dagen innan hade fått höra att oddsen var små att det skulle visa positivt (dvs gett utslag) så visade det sig ändå vara det. Jag har fått något som heter Adenovirus. Här följer ett försök till att sammanfatta all den fakta som jag har fått.

Adenovirus

1. Viruset omfattas av många olika typer. En del orsakar feber (check) med inflammation i övre luftvägar (check), ögonkatarr och ögoninflammation (eventuellt…) och förstoring av lymfkörtlar. En annan del sätter sig på mage och tarm (check), infektion i luftrör och lungor (check) och en del sätter sig på halsmandlar. Uppskattat 5% av alla luftvägsinfektioner orsakas av viruset.
2. Inkubationstiden är upp till 10 dagar.
3. Hos barn och immunsvaga blir symptomen värre. Vuxna får främst problem med halsen.
4. De flesta får en ganska kortvarig sjukperiod (främst vuxna då), ungefär en vecka, och tillfrisknar utan men. Sällsynta fall blir allvarliga och kan leda till dödsfall. Förstår du min oro… min tur är inte den bästa kan man ju konstatera.
5. Det man kan göra är att vila, dricka mycket vatten och ta smärtlindring. Vid behov hostmedicin.

Adenovirus – Wikipedia
Adenovirus – 1177

Trots det här svaret så är inte GVHd i tarmarna uteslutet än, speciellt eftersom den som drabbat hud och bindväv har blivit värre. Vi måste ändå sätta ut Prograf (immunhämmande mot GVHn) för att kunna låta viruset läka ut. Pest eller kolera. Däremot så går alla symptom att koppla till viruset så hopp finns. Vi väntar med att sätta in kortison, stor lättnad för mig, och bevaka albumin- nivån som är ett tydligt tecken på GVH i magen. Sista utvägen för att utesluta är koloskopi. Måtte jag slippa göra det en gång till!

Jag transporterades vid 16-tiden i sängen till Urologikliniken. HELT fel avdelning för mig och dessutom så långt från CAST som man kan komma. Men ingen annan avdelning hade ett rum över. Sköterskorna här är tack och lov väldigt omtänksamma och snälla så det känns okej ändå, och läkare från CAST besöker mig med jämna mellanrum. Jag känner mig i trygga händer. Vägdes så snart jag kom dit, och hoppsan hejsan, jag har gått upp 2 kg sedan i morse! Eftersom jag inte ätit mer än en skorpa så kan man vara rätt säker på att det enbart är vätska som kroppen ivrigt sörplat i sig.

 Får fortsätta härifrån i nästa inlägg. Ögonen sviker mig igen och bränner som tusan…