En vändning och upplyftande besked!

Wow. Jag har vänt och traskar långsamt upp ur dalen nu. Från en dag till en annan. Lappkast. Kovändning.

Mådde riktigt fint i torsdags som sagt. Jag fick samtal från professor Ljungman i fredags och han bekräftade att jag är smittfri nu. Känns väldigt skönt! Dessvärre hade jag mer feber i fredags så något jobbande blev det inte. Däremot sa Per att måndagen såg lovande ut om jag ville gå tillbaka till arbetet.

Helgen blev lika svängig den. Febern gick upp och ner, upp och ner. Skillnaden var att jag fick mer och mer ork att faktiskt ta mig för aktiviteter och kände mig gladare än på väldigt väldigt länge! Hostade lite, men inte så att det störde.  På lördagen satt jag barnvakt åt tre små busar. Det var länge sen sist nu på grund av både mina sjukdomar och lilla Sonjas halsfluss. Men den här gången tajmade vi in varandras hälsa tack och lov. Njöt av att hitta på något och mår så bra av att umgås med barn. Satt uppe och pratade med deras föräldrar till efter midnatt. Även det var väldigt givande. Psykisk stimulans.

Min efterlängtade mamma kom hem från en två veckors resa till Tanzania och Uganda i söndags. Det är så tungt när hon är bortrest, Även om jag inte är sjuk. Men när man är så dålig och risig som jag har varit så vill man inte gärna ha vem som helst nära. Syster har funnits där och även moster, vilket jag varit enormt tacksam över. Men visst är det något särskilt med just mamma? Är extremt glad över att hon är hemma igen. Vi pratade och umgicks på söndagen men vi har mer än så att ta igen.

I måndags bestämde jag mig för att jag var redo! Hade en låg temp på 37,4 vilket jag tyckte var rimligt. Tog mig i väg till jobbet förberedd på att gå hem om orken tröt. Men hela dagen flöt på fint. Jobbade ändå lite kortare för att jag hade ett litet läkarbesök på eftermiddagen. Sedan var jag bortbjuden på födelsedagsmiddag på kvällen. Orkade det med men var rejält energilös när jag väl kröp  i säng.
Var ledig igår för att lämna blodprover och för att följa med mamma som stöd under hennes ögonoperation. Tänkte att jag skulle se hur det går till. Hon ska nämligen operera Grå starr och det är något som kan drabba stamcellstransplanterade också. Typiskt nog blev operationen inte av utan kommer ske på måndag så jag hoppas veta mer då.

Testade att träna i går kväll. ”Dumheter, du skulle ha väntat lite till. Du har ju precis varit dundersjuk”. Det, eller någon annan modifierad men liknande tanke, kanske slog dig alldeles nyss. Fullt förståeligt om du är en person som bryr dig om mig. Eller en som helst enkelt tycker att jag är oansvarig. Men jag bryr mig inte. Står fast vid att jag kan min kropp bäst, nu mer än någonsin, och jag tänker VERKLIGEN inte riskera att bli sjuk – eller ännu värre inlagd – igen. Jag hör vad min kropp säger och har äntligen lärt mig att göra som den vill. Men testa kan man alltid. Och det gick fint det med! Jag tog det väldigt lugnt och försiktigt. Inget hopp och studs, gjorde övningarna på mitt eget vis och lät inte pulsen dra i väg. När lungorna sved till så stannade jag upp och vilade.
Mådde underbart efteråt. Äntligen.
Testade en annan sorts pass efter jobbet idag. Mest för att jag var så stressad och uppe i varv vilket INTE är bra för immunförsvaret. Det var ett danspass på SATS. Även om jag fick skippa hoppen även denna dag och emellanåt vila lite, så var det otroligt roligt. Dansade mycket och på en relativt hög nivå innan mitt första cancerbesked. Lyckades aldrig ta mig tillbaka efter den satans behandlingen… Men dessa små enklare danspass ger mig mycket endorfiner,

Nu till den absolut roligaste informationen på länge. Fick ett samtal från Hematologen i förrgår…:

Min nya transplantation/behandling närmar sig med stormsteg! 

Det känns så underbart, fantastiskt och härligt. Mina händer bränner så, emellanåt fotsulorna också. Och slemhinnorna har aldrig varit torrare än nu. På sena timmar, när kroppen producerar märkbart mindre saliv och tårvätska, så kan jag knappt prata eller se… Du som följer mig kan nog förstå hur lycklig jag är över att få testa det här. I går var min fantastiska donator 1.2 och lämnade sina små celler som ska in i min kropp och jobba. Exakt hur allt gick till har jag bett henne att skriva lite om själv 🙂 Annars ska jag ta reda på det utifall du eller någon du känner ska göra en sådan här donation. Och det kan vara bra att få den informationen från någon som inte har min bakgrund. 
Nu ska hennes små soldater ligga och mogna på labb, så min första shot kommer vara från en annan donator. Om jag håller mig frisk så kommer vi dra igång på måndag. Knip dina tummar lite extra så ska jag göra allt för att ta hand om mig själv under helgen. 
Behandlingen nästa vecka kommer innebär att jag blir inlagd under hela måndagen för uppsikt. Får första transplantationen klockan 10:00, sedan vet jag inte mycket mer än att jag kommer hålla er uppdaterade. Jag vet att det är många av mina fina läsare som är nyfiken på dessa Mesenkymala Stromaceller. Diskussionerna går varma i det forum som jag är med i.
Nu återkommer problemet med ögonen. Har svårt att se datorn och texten så jag tingas avsluta här och hoppas på att det inte är alltför många konstigheter och stavfel.
Önskar dig drömmar om något som gör dig glad. Och glöm inte att njuta av det lilla.
Annonser