Kommer jag att få lämna landet den här gången?…

Jag håller på att skriva en packlista, men det är inte lätt! För det första så tycker jag alltid att det är svårt för jag är så rädd att glömma något viktigt. Och den här gången tar det emot att ens förbereda sig för jag är så himla rädd för att behöva ställa in ännu en drömresa… När jag fick återfalls- beskedet så hade jag redan bokat semester till Portugal och Kroatien under året 2013. Dom fick jag såklart ställa in direkt. Det fanns även lösa planer på att åka någonstans med min underbara vän Ellinor. Vi har rest lite under åren som gått och har så fantastiskt roligt, oavsett var vi hamnar eller vilken sorts resa vi gör. Stor som liten – det blir alltid ett äventyr. Den resan tillbaka till Prag som jag hade längtat efter att att göra i juni för ett år sedan ersatte min fantastiska vän med en weekend i Stockholm. Semestern blev inte som vi hoppats i början av året men den blev underbar utifrån omständigheterna. Biobesök, hotellnatt, båtsightseeing, picknick på Fåfängan… Ja vi hann klämma in en hel del! Förutom den förbenade peruken som jag drogs med och som ständigt kliade och gjorde mig svettig så glömde jag för en helg bort att jag var sjuk.

New York- resan i oktober kom jag ju tack och lov i väg på men det blev en ganska smärtsam tur och samma stund som jag satte foten på svensk mark så lades jag in på sjukhus med elaka och rivande smärtor i magen. Den senaste resan till Portugal trodde jag mig ha som i en liten ask, jag var till och med på jobbet dagen innan och skulle hem för att packa & skåla avfärd tillsammans med en annan av mina absolut närmaste. In i det sista trodde jag att jag skulle få åka, men kanske med en extra influensamedicin i bagaget. Ända till bara några timmar innan planet skulle lyfta… Då låg jag i stället nere på intensiven och höll på att kvävas. Livet är orättvist.

Nu vågar jag inte hoppas på NÅGONTING förrän jag sitter på planet. Nej fasen, inte ens förrän jag sätter foten på Malta!

Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg, men för dig som missat det så kan jag berätta att jag har jordens mest omtänksamma arbetskollegor! Efter att besviken ha fått ställa in min resa till Portugal så damp det ner presentkort på Resia i mitt brevinkast. Mina vänner på Carnegie hade samlat ihop pengar till en ny resa åt mig! Jag kan fortfarande inte riktigt ta till mig hur fina och godhjärtade människor det finns.
Först hade jag tänkt att vänta och spara presentkortet till ”lämpligt tillfälle” och när jag är ”helt frisk och säker på att jag kan åka”. Det tog mig ett tag att inse att ett ”lämpligt tillfälle” är nu och aldrig senare. Det är väl dessutom nu som jag som mest behöver något att se fram mot? Och ”helt frisk” kommer jag ju aldrig att bli i medicinska termer. Dessutom kan vad som helst hända vem som helst. Man är aldrig skyddad från något. Livet ska levas nu. Så jag ruskade på huvudet, ringde Ellinor och sedan tog vi tag i saken och bokade en resa som jag länga velat göra; till ön Malta!

Besattheten av att resa dit började för flera år sedan när jag insåg att jag inte kan ett dyft om ön. Jag trodde det var en del av Spanien… Så okunnigt. Ju mer jag kom på att jag inte vet om det (språket, valutan, tidsskillnaden, sevärdheter, kultur…) desto mer ville jag upptäcka! Nu har jag läst på om det mest grundläggande så att man inte kommer dit som en total gröngöling. Språket är maltesiska och engelska, man betalar i euro sedan 2004, huvudstaden är Valletta och det är Europas sydligaste land. Så där ja. Om några dagar kan jag göra listan mycket längre men då med hjälp av erfarenhet och inte Berlitz pocketguide.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s