I natt hände det igen. Oförmåga att somna. Det är så hemskt, tortyr! Jag hade en lugn och skön kväll efter en ganska hektisk dag. Såg på Grinchen och varvade ner. Efter filmen var jag fortfarande inte så trött att jag kände att jag kunde somna så jag satt uppe och väntade in John Blund. Sysselsatte mig med att slå in julklappar framför TV:n. Klockan 02:00 konstaterade jag att mr. Blund var väldigt sen. Jag var otroligt trött fysiskt, ögonen sved, men ändå lyckades inte hjärnan gå över i stand-by och låta mig vila. Gick ändå och lade mig för att visa kroppen att det minsann var dags att sova. Försökte läsa lite, men var alldeles för trött i ögonen. Sedan låg jag bara i mörkret och väntade. Och väntade. Klockan blev 03:00. Sedan blev den 04:00. Och 05:00. Jag skickade i väg några förtvivlade sms. Men efter 5- snåret måste jag ha somnat för därefter minns jag inget mer förrän jag slog upp ögonen och klockan plötsligt var 8. Då gav jag upp och klev ur sängen.
Jag äter inga mediciner längre som jag vet kan orsaka svårigheter att sova så jag misstänker att jag helt enkelt har för mycket i huvudet just nu. Hur som helst så behöver jag knappast säga mer än att hela den här dagen så har jag gått runt som en zombie. Jag har inte fått mycket gjort och hade någon frågat efter mitt namn så hade jag nog inte kunnat svara på det.
Dessutom så har GVHd:n på huden blivit värre. Jag är alldeles knottrig över magen och ryggen, tusan vad det kliar! Har smort in med kortison nu och hoppas att det ska hjälpa så att inte det blir orsak till att jag inte kan sova i natt.
Febern håller i sig och det oroar mig en del… Den har fortfarande inte passerat den illavarslande gränsen på 38 grader, men den studsar upp och ner mellan 37.4-37.8 vilket ändå är en onormalt hög temperatur. Jag bär ju på förkylning fortfarande och antar att det kan vara orsak, men rädslan för att den ska stiga, övergå i blodförgiftning och resultera i att jag blir inlagd igen är ständigt över mig. Febern är ju en indikator på att något inte är okej i kroppen och det var dessutom första tecknet på cancern så att jag är nojig över den är kanske inte så konstigt. Det skulle vara så skönt och befriande om jag fick vakna feberfri i morgon!
Jag har hållit mig uppe idag med hjälp av kaffe och koffeintabletter. Ändå var jag tvungen att ta en power nap på soffan i 20 minuter för att orka skriva det här inlägget. Hjärnan består enbart av potatismos just nu och jag kommer att retirera fastän klockan inte är mer än 21. Att sova i natt blir nog nog inga problem.
 |
| Skållad kumminlimpa |
Vill ändå avsluta med något mer positivt.
Idag har jag bakat julbröd så tillsammans med allt godis jag gjort tidigare i veckan så får man anse att mitt bidrag till familjens mysiga julafton är klart nu! Bakandet har hjälpt mig att få en positiv känsla till julen istället för den ångest som den annars brukar ge.
Och i onsdags fick jag en överraskande klapp med posten innehållandes en massa god choklad! Jag kommer inte ha några problem att gå upp i vikt under december i alla fall 🙂
Det är så många som bryr sig om och stöttar mig. Jag vet att jag har skrivit det förut men jag måste ändå skriva det igen; jag hade inte tagit mig genom det här året så bra utan alla er. I de mörkaste stunderna så har jag hela tiden haft händer som dragit mig upp igen. Alla sms, samtal, brev, mail och påhälsningar har gett mig styrka och energi att orka fortsatta. Det är jag evigt tacksam för.
Nu är John Blund här, jag ska skälla på honom för att han inte dök upp igår och sen ska han få göra sitt jobb. God natt!
Kriget i min kropp 