Dag +10: Högre feber, sjukhus och bra nyheter

Den här söndagen tog många vändningar. Att sömnen uteblev och smärtan var kraftig behöver jag knappast skriva igen. Det blir mindre tjatigt om jag skriver om nästa natt som jag får sova istället 🙂 Däremot testade jag något nytt i natt. När smärtan började krypa på så testade jag med kylsalva. Det hjälpte just då. Sen när smärtan senare blev värre så stoppade jag ner båda fötterna i en hink med kallt vatten. Dessvärre hjälpte det bara så länge fötterna var i badet, så fort jag tog upp dom så var det samma visa om igen. Somnade in vid 4- tiden och redan 7.30 så ringde sköterskan Karin på dörren. De vanliga proverna togs. På Mucosit- listan (där dom graderar hur illa det är med mun och hals, så tyckte Karin att jag var en 1:a (rodnad och strävhet), på väg mot en 2:a (Rodnad och sår, men kan ändå äta fast föda). Det känns, för det blir verkligen svårare och svårare att äta och svälja. Dessutom har min överläpp svält upp?! Mamma konstaterade snabbt att jag inte passar i ankläppar och bör avstå från eventuella framtida läppförstoringar. Haha, som att det ens fanns på kartan. Än mindre nu! Jag ser heltokig ut… Hade en feber på 38.1 igen vilket hon ändå ansåg okej.

Gick och la mig direkt efteråt och jag och mamma sov till 10:30. Vad skönt och välbehövligt det var! Men när jag vaknade så värkte det i varenda led i kroppen… När mamma kramade om mig så kände hon direkt att jag var riktigt varm. Rädd för vad tempen skulle visa så kollade jag den ändå. 38.6. Genast fick jag kalla kårar. Trots att det här var mer eller mindre väntat så blir man orolig. Om febern kommer utav de låga vita blodvärdena så är det okej och en extremt vanlig bieffekt. Men om febern kommer av infektion eller förkylning så kan det bli allvarligt.

Ringde till CAST och blev beordrad att åka in. Efter att ha ätit upp frukosten och jag hade packat väskan med kläder och attiraljer för 24 timmar framåt så åkte vi in och gick direkt upp på rummet. Blev lika vänligt som alltid 🙂 Där kom professor Olle Ringdén in och pratade lite allmänt om vad som händer just nu. Han sa att det skulle tas blododling genom CVK:n för att försöka utreda feberns orsak. Sen skulle dom omedelbart sätta in antibiotika i dropp för att ta det säkra före det  osäkra. Har man fått en infektion så kan förloppet gå väldigt fort i  mitt tillstånd, men det dropp jag fick under 30 minuter skulle täcka upp flera olika eventuella infektioner. Det kändes tryggt. Sen sa han något som verkligen gjorde hela min dag; eftersom jag sköter mig själv så bra, tar ansvar och ser pigg ut trots allt så ansåg han att det var mer farligt för mig att stanna på sjukhuset, med alla sjukdomar som kan cirkulera, än att åka hem till ”mina bakterier” i Midsommarkransen. Jag blev så lycklig! Tänk vad lite som krävs för att man ska känna tacksamhet. En sådan enkel sak som att få vara hemma är guld värt för mig.

Så efter att ha lämnat blodprover, fått medicin och ätit lunch så kunde jag åka hem. Kommer få antibiotika i dropp under närmsta dagarna, men det kommer sköterskorna hem till mig och fixar 🙂
Jag och mamma latade oss större delen av eftermiddag framför 2 avsnitt av ”24”, sen fortsatte jag att vila bort feber och febervärk medan mamma städade och lagade god mat.

Nu har pappa kommit hem från Väddö. Febern håller i sig och huvudet dunkar, så nu ska jag krypa till kojs.
Sov gott!