Dag +21: Abstinens av morfinet

Idag är det exakt tre veckor sedan jag  transplanterades, och om ytterligare 9 dagar (dag +30) så ska dom ta det första blodprovet som visar hur många procent av mitt blod som har tagits över av Emelie och hur stor procent som fortfarande är jag. Spännande! 

Det firade jag idag med att ligga på sjukhuset. Har dessvärre gjort bort mig två gånger i rad nu… För att kunna ta en immunkoncentration så gäller det att jag inte tar de immunhämmande tabletterna innan provet är taget. Förra gången så trodde jag att jag hade tagit dom så vi fick hoppa över provet. När jag sen kom hem så såg jag att jag lydigt hade lagt dom åt sidan. Oops. Idag hade jag satt upp lappar och aktiverat påminnelse på mobilen, men ÄNDÅ lyckades jag stoppa i mig tabletterna. Oops I did it again. Så korkat. Så nu måste jag antingen in imorgon igen eller vänta till måndag och hoppas att kroppen sköter sig under helgen.

I morse åkte pappa hem till Örnsköldsvik. Jag saknar honom så mycket redan. Han har tagit hand om mig i 3 veckor nu och det har känts tryggt att ha honom här. Vet inte riktigt hur det ska bli att bo ensam nu, jag känner mig nervös. Har knappt varit själv någonting sen jag fick beskedet i mars. Inte konstigt att man blir osäker på om man kan klara sig själv sen…

Mycket mer blev det inte idag. När jag kom hem så tog jag en liten promenad till Coop och handlade, men det borde jag nog inte ha gjort. Började må rejält illa redan i butiken och när jag kom hem så blev det bara värre. Har legat hela eftermiddagen på soffan med frossa och svettningar om vartannat, dessutom starkt illamående och skakig. Fick förklarat för mig idag att det antagligen beror på för snabb nedtrappning av morfinet… jag har haft för bråttom med andra ord. Som om man inte har nog med problem.

När mamma kom till mig 19.30 så hade jag inte ätit sen 12.00 och låg och skakade på soffan. Men hon har fått i mig en macka, näringsdryck och blåbärssoppa så nu är det dags att försöka sova!