Dag +2: Första dagen hemma

Klart jag inte slapp näringsdropp i natt ändå, trots att jag ätit bra. Läkarna vill passa på medan jag är på sjukhus och så länge vågen inte rör sig uppåt. Ganska förståeligt i och för sig med tanke på mitt BMI men fasen vad jobbiga slangarna är. Trasslar in mig varje natt. 

I morse hade blodvärden sjunkit. De vita blodkropparna ligger på 0.3 vilket innebär extrem infektionskänslighet. Minsta grej man åker på kan bli dödlig. Så från och med ett värde <0.5 i totala vita så isoleras man under hårda restriktioner. Jag fick extra med tabletter i morse, det mesta mot olika typer av svamp, virus och infektioner. Jag fick tillåtelse att åka hem på prövning i helgen men fick med mig massa handsprit, mediciner och en hel pärm med "Måste göra & förbjudet".
Bland annat; jag är tillåten att ta emot fullt friska besökare som tvättar och spritar sig,  men jag måste duscha varje dag (får inte kliva in förrän duschvattnet runnit på max- temperatur i 10 minuter), måste byta kläder och handduk varje dag, tandborsten måste stå i sprit, sängkläder tvättas 2 ggr i veckan. Lägenheten måste städas ordentligt 3 ggr i veckan men jag får inte göra det själv, får inte ha krukväxter, får inte sova med fönstret öppet.  Får röra mig hemma och ute, men absolut inte bland massa folk eller gå in någonstans… Phew, gud vet allt. Hur ska man hålla koll? Till råga på det måste ALLT jag äter och dricker noga dokumenteras. Som att jag minns det varje gång jag tar ett kex eller ett glas vatten. Det här blir tufft…

Hann såklart knappt innanför dörren hemma innan första komplikationen dök upp. Det kändes som att jag svalt knivar… hela magen och livmodern skar och brände i kramper. Jag ringde CAST och dom sa att jag skulle ge det 2-3 timmar, annars åka in för att bakterieodla samt få antibiotika. Jag var förtvivlad, var ju äntligen hemma för första gången på vem vet hur länge… sköterskan ringde i alla fall upp en stund senare efter att ha pratat med professorn. Han tror att det här är ytterligare bieffekter av veckan så till dess jag får minsta feber så behöver jag inte åka in om jag inte vill. Fick ytterligare en medicin utskriven som ska skydda urinvägarna så pappa blev tvungen att åka tillbaka till sjukan och hämta dom. Han har fått passa upp hela dagen med mediciner,  handling och matlagning. Det här är väldigt tungt för honom…

Smärtorna blev om möjligt ännu värre efter middagen. Ett tag var jag beredd att lägga ner och åka in till avdelningen igen. Men jag tog 2 Alvedon & 2 morfintabletter och jag hade snälla Robin som sällskap, som gjorde allt för att försöka lindra smärtan. Vi såg serier och filmer och framåt 23 började ÄNTLIGEN värsta smärtan lägga sig. Klockan är 01.30 nu, jag har fortfarande ont men bara känslan av att ligga i egen säng gör nog att jag kan sova i natt. Det är guld värt ♥

Tänker extra mycket på min mamma som idag sprang Stockholm Marathon mot cancern, och för mig & Emelie. Hon hade en hög av odds emot sig men tog sig trots det runt. Hon är beundransvärd och en fantastisk förebild. Stort grattis till din seger mamma, tack för att du gjorde det för oss. Älskar dig så ♥

2 reaktioner till “Dag +2: Första dagen hemma”

  1. Åh vad hemskt med all smärta gumman. Du är grym som alltid och det är resten av familjen också på sina olika vis. En stor eloge till löpardrottningen Carina också! Kram /kusin Eva

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s