Jag kan inte ljuga för dig längre. Och du, vill du bli lite klokare idag?

Jag får ofta höra 

”Man kan aldrig gissa sig till att du inte mår bra”. 

Till och med en psykologsköterska sa för inte länge sedan 

Jag kan inte ljuga för dig längre.

Nu, för första gången som jag minns, har jag mer än en gång fått höra ”du ser verkligen sliten ut”. Jag antar att jag inte kan dölja det längre. Inte med all makeup och fejkade leenden i världen. För ja, jag är extremt sliten. Framförallt syns det på ögonen. Ögonen är själens spegel, det har du kanske hört? Mina vittnar nu om hur tung och påfrestande de senaste månaderna varit. 

För det handlar såklart inte om den senaste influensan. Eller tarmviruset som jag fick innan. Det är hela den uppsjö av kämpiga strider som jag har fått ta sedan februari. Och såklart har de punktvisa striderna varit jobbiga, men jag tror ändå att det som slutligen tömt mig på kraft är den ihållande febern. För det är väl klart att man kan gå med feber några dagar. Eller till och med veckor om den inte är alltför hög. Men nu pratar vi månader. Och sista veckorna har det inte längre varit en ”temperaturförhöjning” som man kallar det vid lägre feber. Febertermometern har studsat mellan 37.5-38 grader. DET är utmattande dag ut och dag in. Och sista sparken som liggande fick jag när den for i väg till 40 grader. Där och då lossnade det sista lövet från grenen en mulen höstdag. 

Jag är konstant trött.
Jag är matt.
Jag är svag.
Jag är trasig.
Jag är sliten.
Och jag kan hålla på i evigheter med att rabbla adjektiv. Men vad hjälper det? Vem hjälper det? Det räcker med att jag erkänner det för dig men framförallt för mig själv. För från och med nu blir det inget blickande framåt, inga inplanerade tillställningar, inga bokade träffar och inga ”det blir snart bättre”. För det sistnämnda hjälper inte tro’t eller ej, det stjälper faktiskt mer. För där jag befinner mig nu så blir det bara ömkliga små förhoppningar och vita lögner i mina öron. Vi sa allt det det där i mars. Sedan sa vi det i april. Det räcker nu. Jag vet att det blir bättre – innerst inne. Men för tillfället behöver jag leva här och nu för att slippa konstanta besvikelser. 

Jag tror och hoppas att folk i min omgivning ser mig som en positiv person. Jag anser själv att jag ofta är det. Men kom igen, ingen orkar väl vara kvittrande jämnt? Jag tror dessutom att om vi inte får tömma skräppåsen i bland så blir vi bara fulla med skit. Inte sant?

Jag har, med lite hjälp från två håll, forskat mer i det här med GIKT. Jag har varit inne på ett antal olika sidor, för ju fler källor man har desto bättre. Det minns jag från uppsatserna i skolan! Och Caroline, jag hoppas du inte misstycker att jag även använder en del av den fakta som du hittade? Jag måste också ännu en gång förtydliga att vi inte vet med 100% säkerhet att det var just det jag åkte på, men allt jag läser stämmer så bra in, även med behandlingen jag fick.

Sammanfattningsvis så uppstår sjukdomen vid överskott av något som heter urinsyra i blodet. Låter lagom skoj, eller hur? Men det är inte urin man har i blodet utan en aminosyra som normalt skyddar kroppen mot reaktiva syreföreningar – det vill säga kemiska ämnen och föreningar som reagerar kemiskt med andra kemiska ämnen och förreningar. Make söker maka typ. 
När detta händer bildas kristaller (låter vackert) i lederna. Men kristallerna kan liknas vid nålar, eller små spikar som orsakar inflammation i den led där de bildas. När man läser det här kan man förstå varför jag hade så satans ont…
Även om det ofta sätter sig i leder så kan det även sätta sig i blåsan och orsaka njursten.

Nu till de frågorna som jag var mest angelägen om att få svar på:

1. Varför drabbas man?
2. Har man själv gjort något fel eller är det genetiskt?
3. Vilka drabbas? Jag trodde nämligen bara att det var äldre och det har jag inte varit ensam om.
4. Vad kan man göra för att förhindra?

Svar:

1. Gikt kan uppstå om man har en försurad kropp. Då sjunker PH-värdet och det börjar bildas urinsyra i bindväven (där jag även redan har en inflammation i form av GVHd. Man kan alltså få gikt av nikotin, alkohol, inälvsmat, fet kost, socker och vetemjöl. Detta ska dock tas med en nypa salt. Sluta inte unna dig godis en fredag eller en limpsmörgås till frukost. Du blir inte sjuk av tillfällen utan av en livsstil! 
Inget av detta stämmer in på mig. Är försiktig med vad jag äter och intar inget kött förutom fisk då och då
Cellgifter kan vara bidragande..
Stämmer inte heller för mig eftersom det var 2 år sedan jag fick cellgifter sist.
Andra sjukdomar så som högt blodtryck och blodcancer. 
Jag har tvärtom lågt blodtryck och inte burit på en cancercell (vad jag vet) sedan maj 2013.

Det som stämmer in på mig är medicinering… Kortison (jag får Prednisolon). Vätskedrivande medel (jag har Furix). Immunosuppressiva läkemedel (min Pograf). 
Förbannade kemikalier… Kortison har vi sänkt nu. Även mina immunhämmande. Däremot har jag en hel del vätskedrivande. När kortisondoserna var högre så svällde mina vader och ben upp. Sedan vi sänkte har jag liksom fortsatt med samma dos av ren automatik. Nu ska den plockas ur dosetten också banne mig!!

2. Enligt ovan så ja, det kan ha varit jag som gjort något fel. Men risken är extremt liten. Det ska så mycket till av fel kost för att man ska drabbas. Annars skulle var och varannan människa vakna skrikandes mitt i natten (för av någon märklig anledning är det då som det attackerar). Hur skulle det se ut? Chansen att det är genetiskt är större.

3. Oftast män över 40 år. Och så jag. Skratta du, det är okej.

4. Några små saker kan man alltid göra.
~ Basisk kost, eller hur Sandra? Citronvatten är det absolut effektivaste! Jag tar ofta ett glas med pressad citron på morgonen, även innan detta hände. Tips på annan basisk kost är:
Grönsaker, rotfrukter, bär, frukt, broccoli, avocado, gurka, potatis, bönor, svamp, groddar och spenat. Låter ganska smaskigt va!
~ Har man redan fått gikt (japp, hej hej) så kan man gå ner i vikt i lagom takt. Kanske inte jag med ett BMI på 17 då…
~ Måttligt med alkohol speciellt öl och i samband med att man äter mycket. Ingen överraskning där. Kläm inte i dig hela kebabrullen och tre öl under en och samma kvart med andra ord.
~ Stressa inte kära du… Men det vet var och varannan människa i dagens hysteriska samhälle.

Visst var det här intressant? För varje hemskhet jag drabbas av så blir jag lite visare. Jag inbillar mig att efter ljumskbråck, brusten inflammerad blindtarm, tillfällig diabetes, pneumosystis carinii, svinkoppor, sepsis chock, bältros, två cancerbehandlingar – ja, jag kan ju hålla på hur länge som helst här också – så har jag ganska mycket erfarenhet om kroppen och livet. Även om jag önskar att jag sluppit genomlida allt.
Jag har varit på gång att avsluta den här bloggen några gånger nu. Men så länge det sker posttransplantationsrelaterade (det här är ett ord värt guld i alfapet misstänker jag) händelser så rullar mitt skrivande vidare.

Jag fick aldrig veta att gikt fanns med på listan över möjliga biverkningar. Men nu kanske jag har hjälpt någon drabbad att förbereda sig lite på det.

Tack snälla!

Blue Grotto,Malta.