Datumet är satt!

Idag var det läkarbesök igen. Nästan 4 veckor sedan jag träffade Per Ljungman senast… Det känns både lite läskigt och samtidigt otroligt skönt att läkarbesöken glesas ut. I väntrummet hittade jag en bok som jag har beställt för att den verkade så bra. Den är skriven för cancerdrabbade, både till den sjuke och de anhöriga. Går att beställa kostnadsfritt här: http://www.regionhalland.se/sv/sidhuvud/bestall-ladda-ner/vard-och-halsa1/bocker/den-ofrivillige-resenaren-/
Boken Den ofrivillige resenären
Per Ljungman verkade väldigt nöjd över min status! Här kommer en sammanfattning:

Till att börja med så sa han att min resa absolut inte har varit en av de enklaste, men heller inte så svår som den hade kunnat vara och han anser att jag har kommit långt för att vara i min sits, trots alla virus som jag drog på mig. Han poängterade dock återigen att ”allt kan hända fortfarande, så se till att ta ett steg i taget”. Mina blodvärden ser ”normala ut för att vara där du är”, det är bara trombocyterna som är låga. Men jag har personbästa i Hb- värde just nu sedan transplantationen! Tror att jag till stor del har löpning att tacka för det. Och kanske spegelvänt också.

Det senaste chimerismprovet i blodet visade 100% donator och i benmärgen var de ju 99,5% donator senast vi tittade. Om drygt en månad är det dags för ett nytt sådant smärtsamt test.

Spirometritestet såg relativt bra ut. Lungorna är påverkade av strålningen men herr Ljungman sa att det är på ett mycket vanligt sätt, de allra flesta som strålas drabbas så här. Han försökte förklara vad det är som är skadat, men han använde begrepp jag inte har hört förr och de enda jag förstod är att det har att göra med hur jag omvandlar syre till koldioxid. Hur som helst så är det inget som är särskilt märkbart nu, men något som kommer följas upp. I de allra flesta fall så reparerar kroppen det själv.

Även levern är påverkad och värdena är lite höga, men det är ganska vanligt när man har gått på mediciner så här länge. Kroppen hinner inte riktigt rensa ut och det samlas i levern som ”avfall”. Så länge värdena är så pass låga som mina ändå är så är det ingen fara utan bara att vänta ut där med.

Jag berättade att jag har haft svårt att andas genom näsan senaste tiden och därmed varit extremt torr i munnen. Några mornar har jag dessutom vaknat  med små vätskeansamlingar under ögonen. Det ser ut som att jag varit i slagsmål! Jag har testat två olika förkylningsnässprayer och en allerginässpray men inget har hjälpt. Han sa att de kan vara så att jag har en lätt GVHd på slemhinnorna i näsan och ville att jag skulle testa en kortisonnässpray på recept innan vi utreder vidare. Jag känner emellanåt vätskeansamlingar i fotleder och handleder också som kan bero på de lokala kortisondoser som jag tar för att återställa slemhinnor. Det är ömt emellanåt men inte så mycket man kan göra åt.

I samma veva som han skrev ut kortisonnässprayen så plockade vi bort Bactrim som jag har ätit under 6 månader nu mot infektioner. Dom kan jag ta ”vid behov” numer så från och med nu är det bara lokalt kortison, hormoner och Aciclovir (skyddar njurarna) som jag har på medicinschema. Woho! Ännu en liten seger!

Men dagens största nyhet är ändå att jag ÄNTLIGEN fått godkänt att börja jobba igen! Som jag har väntat på den här dagen. Jag hoppades som sagt att jag skulle varit i gång redan 6 mars, men bättre sent än aldrig såklart. Det var när jag nämnde att jag lyckats springa 26 km i söndags som han konstaterade att ”ja, kan du springa så pass, då kan du allt jobba också”. Jo man tackar! Så från och med 24 mars är det tuta och köra som gäller. Till 25% förvisso, men ändå. Bollen är i rullning.

Efter läkarbesöket hämtade jag ut mediciner, lämnade sex rör med blod till forskning och blodstatus samt fick två sprutor med vaccin mot lunginflammation och influensa. En till dos av vardera så ska jag vara garderad sen! Kalasbra att det finns, men just nu sitter jag och gnider armen som en femåring. Det känns som att någon har boxat mig på axeln…
Imorgon blir en spännande dag. Bland annat så ska jag och mamma på en 2 timmar lång föreläsning på Huddinge Sjukhus som heter ”Det normala” och riktar sig till oss transplanterade. Förhoppningsvis ska vi få mer information om vad vi kan förvänta oss de närmsta åren och vilka bieffekter som är vanliga efter hela behandlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s