Jag köpte nya löparskor i fredags för ett presentkort på Löplabbet som jag fick i julklapp. Pluspoäng till tjejen som hjälpte mig för att hon bar ”Fuck Cancer”- armband 🙂 Älskar mina nya skor, det blev ett par Adidas Boost i år och dom hade riktigt snygga färger. Enkla och tuffa. Annars kan många löparskor vara lite ”skrikiga” tycker jag. Idag testades dom ordentligt och får full poäng.
Jag har skrivit ner nästan alla löppass som jag har varit ute på sedan jag genomförde mitt absolut första efter transplantationen. Snart är det 100 stycken.
Den 6 juli så tog jag mig mödosamt och ostadigt runt 2 000 meter på 15 minuter.
Idag sprang jag 24 000 meter på 150 minuter. Det är en riktigt kick när man känner sina framsteg i hela kroppen och får lön för mödan i form av endorfiner. För varje steg jag tar så kommer jag längre och längre bort från cancern.
Har du hört talas om projekten ”Spring för livet”? Det är personer som springer lopp för välgörenhet.
Ett exempel är här i Stockholm och pengarna går oavkortat till ett projekt som Unicef har för utsatta barn i Malawi. http://springforlivet.org/
Ett annat går av stapeln i Skövde och de pengarna går till en insamling för Cancerfonden. Den är startad av en ung tjej vid namn Cissi Hagberg. http://springforlivetskovde.se/
Och det finns många fler sådana exempel. Jag tycker att det är underbart!
Men om du inte rör på dig för andras välgörenhet, så gör det åtminstone för din egen skull. Personligen älskar jag löpningen. Det är inget som jag gör någon som helst hemlighet av. Oavsett distans, hastighet eller mål. Den får mig bara att må bra helt enkelt. Jag tackar träningen för att jag är där jag är idag!
 |
| Nyss hemkommen från en kvällsrunda |
Jag hade en arbetskollega en gång i tiden som svor över min träning. Ja, hon svor väl över träning i största allmänhet, men det som gjorde mig irriterad var att hon ofta med bister ton och ett ansikte som sa ”jag vet faktiskt bäst” talade om för mig att min träning minsann kommer att ta död på mig för att kroppen inte är skapt för att orka träna någon längre tid. Vilar man så lever man längre. Typ.
Hennes form av ”vardagsmotion” bestod av att ta trappan ner till entrén för att röka cigg fem gånger om dagen…
Hur som helst, jag säger inte att just löpning är lösningen för alla. Och jag vill noga poängtera att man inte bör jämföra sig med varandra ens om man befinner sig i liknande situationer eller är i samma fysiska form. Alla har vi olika förutsättningar! Men jag tror stenhårt på att rörelse i alla dess former är superviktigt för hälsan. Som jag tidigare nämnt så bestod min första rehab- träning av att ligga i sjukhussängen och långsamt lyfta på ett ben i taget. Jag började bokstavligt talat från noll.
 |
| Här fångades jag på bild när jag sprang intervaller tillsammans med TSM i torsdags |
Alla har vi olika sätt att ta oss genom livets motgångar på. Jag har vänner som gärna mediterar när livet är tungt, andra som helst inte vill vara ensamma utan gärna lättar på hjärtat med någon nära vän och även de som mår som allra bäst av att ligga i soffan framför en bra film med popcorn- skålen på magen. Whatever floats your boat. Men gnäll åtminstone inte på andras metoder.
Här är en låt som jag fick skickad till mig av en riktigt fin vän i Norrland. Han skrev att den fick honom att tänka på mig när den spelas på P3 och jag kan förstå varför så som jag tjatar om att springa 🙂 Älskar den! Given bit på min löp- lista numer.
”Målet är mitt och jag ska vinna det över mig själv.”
Kriget i min kropp 