Vikten av vila – större än på länge just nu.

Nog visste jag att det skulle vara energikrävande att återgå till jobbet och en normal vardag igen, men inte så pass som det har varit hittills. Jag sov i snitt 10 timmar per natt förra veckan. Så slut var jag när jag kom hem på kvällarna! När helgen kom mådde jag inte så bra. Lite feber, illamående, huvudvärk, ont i magen och inte en gnutta ork att finna någonstans i kroppen. För att inte oroa någon så kan jag säga att jag är säker på att det bara är en reaktion på tröttheten och ovanan över att vara så igång, och inget allvarligare än så. Det var helt enkelt ett tecken från kroppen att det här är maximalt vad jag orkar med just nu och all vila däremellan är superviktig!

Man kommer snabbt in i vardagen igen, på gott och ont. Det är lätt för mig att för en stund glömma vad min kropp gått genom mitt i all lyrisk entusiasm över allt jag vill göra. Men faktum är ju att jag låg inlagd på sjukhus så sent som i december, med både Rotabakterier och ett CMV-virus som rev och slet i min kropp och drog ner mig så pass att jag knappt kunde resa mig från en stol utan stöd.

Jag försöker tänka på detta nu när jag har en ny arbetsvecka framför mig, med inbakade sjukhusbesök. Jag njuter av de stunder jag är vaken och aktiv men ser till att återhämta mig på olika sätt alla små stunder däremellan!