Första dagarna på nya året

Sjätte dagen på det nya året.
Jag tycker nog att jag har förtjänat att få må lite bättre än vad jag faktiskt gör, men jag använder ändå den lilla energi jag finner i kroppens vrår och skrymslen för att hålla humöret uppe.

Nyårsafton 13/14
Nyårsafton firade jag med sju nära vänner. Vi åt en god trerätters- middag och pratade om hur året som gått har varit. Vi gick varvet runt och alla fick säga minst en sak som har varit 2013:s höjdpunkt, eller något som man är tacksam över efter året som varit. En av de saker som jag nämnde var naturligtvis min transplantation och att min lillasyster, trots endast 25% chans, var en donatormatch. Utan den transplantationen så är jag inte så säker på att jag hade suttit här idag.
På tolvslaget gick vi ut och tittade på fyrverkerierna och skålade in det nya året. Jag kan inte minnas när jag senast var så lycklig över att få lämna ett år bakom mig! Som jag nämnt tidigare så är det ju inget magiskt som sker på tolvslaget under nyårsafton, men rent mentalt så är det något som händer. Jag kände mig i alla fall märkligt lättad.
Vi tappade bort tärningarna då och då
på den prickiga duken…
Den 2 januari packade jag och min syster väskorna och åkte norröver. Det var en ganska så spontan resa men eftersom jag inte har något planerat läkarbesök förrän den 13 januari och Emelie är ledig till imorgon så kändes det alldeles perfekt att passa på att hälsa på pappa några dagar. Vädret var verkligen inte något vidare alls (är de här det sämsta vintervädret någonsin eller vad?) trots att det vanligtvis är större chans till snö i Örnsköldsvik än här. Det var kallt, blåste ganska kraftigt och regnade konstant. Men vi hade det riktigt mysigt och avslappnat inne i stugan! Förutom att njuta av att umgås med vår gamle far så hann vi med att se några filmer, äta gott och spela en massa Yatzy. Misstänker att pappa hade fifflat med tärningarna för man kan OMÖJLIGT ha så mycket tur som han har! Vi är stora kaffedrickare alla tre också så jag tror att vi drack pappa ur huset… 
Min bästa vän senaste dagarna
Dessvärre har febern fortfarande inte släppt sitt grepp. Jag tror att jag är inne på fjärde eller femte veckan nu då jag varje morgon har vaknat och varit varm och det känns mycket oroväckande. Ihållande feber är ett av kroppens små sätt att signalera för att något inte är som det ska. De senaste två dagarna har jag dessutom vaknat med 38 grader, så trots att jag har vilat och tagit Alvedon så är tempen högre nu än den har varit tidigare… 
Det känns väldigt jobbigt och om jag hade lite energi för en vecka sedan så kan du räkna ut hur mycket jag har kvar nu. Jag sover mycket och länge. Trots långa nätter så somnar jag på soffan på dagarna.
Dessutom har jag aldrig normal kroppstemperatur. Emellanåt känns det som att jag ska brinna uppe (oftast på nätterna), men för det mesta fryser jag ända in i ben och märg. Stackars Em höll på att smälta bort när vi bilade upp till Ö-vik, för förutom att jag hade sätesvärme på så vred jag även upp temperaturen i bilen till max! När jag hade slumrat till vred min överhettade syster ner den igen men tydligen hade jag i sömnen vridit upp den så snart jag märkte att graderna sjönk. Haha, det var en tyst kamp mellan oss i 53 mil!
I stugan som jag och Emelie sov i finns en liten kamin. Det ser ut som en brasa, men lågorna är bara ljussken. Till min förtjusning kan den ändå ställas in på att blåsa varmluft så den har jag kört för fullt medan jag kurat i hop mig på golvet framför. Måste sett ut som en hund där jag låg sovandes i en liten kringla. Som tur är har jag bara en bild på kaminen, inte på mig!
Att inte veta vad febern beror på heller stör mig väldigt. Självklart kommer minnena tillbaka från 2001 då cancern upptäcktes efter ca 2 månader med konstant feber. Man har inte kunnat se något särskilt på de senaste blodproverna men å andra sidan så har ju flera värden varit ofullständiga. Idag är det en röd dag men i morgon bitti ska jag ringa till Hematologimottagningen för att höra vad vi ska göra åt det här.
Igår hade jag namnsdag. Den som alltid har kommit ihåg Hanna- dagen är min farbror. Utan undantag så har jag varje år fått ett fint sms med ett grattis. Jag saknade det i år. Jag saknar dig farbror.
Idag firar jag min vackra och underbara mamma som fyller år! Hon är min ledstjärna, min klippa i alla stormar och min bästa vän. Jag älskar dig!
Annonser

3 reaktioner till “Första dagarna på nya året”

  1. Ja jag fick lämna prover idag. De tidigare har varit ofullständiga och dom togs på vårdcentralen så nu fick jag lämna blod på Huddinge. Hoppas vi kan få en ordentlig koll på alla värden nu!
    Kram

    Gilla

  2. Jobbigt med fegbern som inte vill ge med sig! Har dom tagit några prover som ni väntar svar på, eller är det bara att avvakta och hoppas att det försvinner? Låter skönt med lillsemestern i Ö-vik i alla fall!
    Kram

    Gilla

  3. Vad mysigt att få vara uppe hos pappa. Såg att ni sov i ”vår” stuga och jag saknar den verkligen… Yatzy?? Du och Emelie kanske skulle prova på monopol som mamma och jag spelar:) 🙂 som vanligt så var det så mysigt att ses hos mamma allihopa. Dj..la feber som inte ger med sig men hoppas du får svar på vad orsaken är men du går troligtvis med någon bakterie med tanke på hur sjuka vi varit allihopa… Puss

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s