Hårt men ärligt

Nedan är en av de Power point- slides som fanns med på föreläsningen om Sorgbearbetningen under Ung Cancer- festivalen. Jag vet att det är ganska hårda ord och som dessutom kan uppfattas som otacksamma när det kommer till medmänniskor som vill hjälpa. Jag tyckte själv det och fick även den kommentaren när jag la upp den på Facebook- sidan (tack förresten, det är bra att få feedback så man kan förtydliga). Jag ÄR tacksam över allt stöd jag får, tro ingen annat. DU är viktig med ditt stora hjärta, för alla runtomkring som du stöttar. Men ibland kan hjälpen man ger bli lite fel. Man vill göra en tjänst men det blir till en sån där omtalad björntjänst istället.
Det tog mig flera år att förstå att en ”björntjänst” inte innebar en jättestor kram utan något som faktiskt blir fel. Och historien bakom uttrycket är riktigt rolig, följ länken till Wikipedia så får du se, haha! Wikipedia: ”Björntjänst”
Läs först texten så vill jag förtydliga sen.

Det som skrivs handlar inte om när en vän ringer och har haft en dålig dag och man svarar ”det kommer en ny dag i morgon”, eller när din granne inte kan sluta muttra och du lite kärleksfullt säger ”äsch, kom igen nu, ryck upp dig!”. Den lite mer lättsamma och snabbt övergående ledsamheten och hopplösheten som hör livet till kan ju i många fall avhjälpas med en spark i baken. Men om vi pratar om riktig sorg, den som i värsta fall övergår i svår depression om den inte tas omhand, så kan den behöva något helt annat.

I många fall vet man själv vad som krävs. Man har ju heller inte glömt det logiska att livet rullar på och ”tiden läker många sår”. Så man behöver liksom inte påminnas om det. Om jag behöver tömma huvudet på irrationella tankar eller kroppen från ångest så behöver jag gråta. Säger du då ”gråt inte” så tar du ifrån mig min ventil. Och om jag behöver prata så vill jag kunna göra det utan att någon hela tiden berättar det alldeles självklara för mig. Det blir liksom som att förminska känslorna. Ungefär som att jag egentligen inte borde känna som jag gör om man ser till verkligheten. Förstår du vad jag menar?…

En mening som kan bli ännu mer ”skadlig” är när man om och om igen får höra ”det blir bättre snart”. För det första är det mer eller mindre ett falskt påstående. Man kan aldrig veta att det blir bättre. För vissa blir det sämre och det är alla medvetna om, inte minst den som mår dåligt. Sen är det ungefär som att säga att man ska bita ihop och vänta på något längre fram. Varför kan jag inte bara få vara ledsen den period som det faktiskt inte är bra? Är det jobbigt om jag är det? Sist men absolut inte minst; hur hjälper det mig här och nu?.. Om jag har en tung ångestklump i magen, om jag har tankar som behöver ältas igen och igen, idag och imorgon, om jag har tårar som bara behöver få rinna, vad hjälper det mig om livet blir bättre om 10 år? ”En god lyssnare” är ibland mer effektivt än en som kommer med vad man tror är rätt råd.

Det författaren av texten (som inte är jag!) menar är att det ibland bara finns en enda sak man behöver; att få berätta sina irrationella tankar utan att någon försöker ”rätta till” dom. Det man som stödperson kan fråga är ”finns det något jag kan göra?” och om svaret blir ”nej” så hjälper du bäst till om du bara lyssnar med en axel att luta sig emot. Det kan vara svårt, jag vet. Speciellt om det är en person som står en mycket nära och man ser hur denne lider. Man vill ta bort smärtan och göra allt bra igen. Men det krävs obestämd tid att bearbeta svår sorg! Och jag tror att författaren menar att om man bara försöker ändra på den sorgbundna personens tankar så kanske han eller hon drar sig undan istället för att få ha dom ifred. Det bidrar till en ensamhet, instängt gift som inte får komma ut och mer ångest.

Hur som helst, det är självklart upp till var och en att tolk, men det är så jag uppfattar texten efter att ha gått på den där föreläsningen. Läs och känn efter själv 🙂

Personligen är det bästa jag kan få höra just nu ”jag förstår att du måste ha det jobbigt nu och jag har verkligen medlidande” istället för ”det blir bättre snart”. Jag har slutat leva med den tanken eftersom den bara leder till mer sorg och besvikelse och jag väljer att acceptera dagen och ta den för vad den är.

Stor kram och tack för allt det otroligt fina stöd som jag själv fått under alla år av cancer behandling, så även idag! ❤ Oavsett om det ibland blivit lite omedvetet ”fel” uttryck ibland så vet jag som drabbad att varken du eller någon annan inte menar något annat än väl.