Redan för flera månader sedan så anmälde jag mig till årets Ung Cancer- festival, men då hade alla platser gått åt och jag hamnade på en reservlista. ”Inte en chans att jag kommer med” tänkte jag då och glömde bort det. För bara två månader sedan så fick jag ett mail som meddelade att jag hade kommit med. Jag var så glad! Jag minns ju hur mycket den här festivalen gav mig förra året. Jag frågade min syster om hon inte kunde följa med, men hon skulle vara bortrest. Jag frågade min yngre kusin om hon kunde tänka sig att hålla mig sällskap under en emotionell helg, men även hon var upptagen. Saken är den att vem som helst inte kan åka med. Man måste vara medlem i Ung Cancer och är man det sedan tidigare så är du det tills du är 35 år. Men om man får för sig att bli det nu så måste man vara under 30 år. Ingen i min närhet uppfyller detta krav. Skulle jag våga åka själv?..
Det är ju givande att träffa andra i samma situation – men känslomässigt väldigt påfrestande.
Det är många bra föreläsningar och work shops som jag kommer kunna få ut mycket av – men klarar jag av att ta det till mig?
Det kommer att vara roligt och underhållande – men många upprivna minnen.
In i det sista tvekade jag verkligen. Till och med när jag i måndags lät sambon veta att ”det är för bra för att inte åka” så tvekade jag. Ja, ärligt talat så tvekade jag fortfarande vid frukosten i morse. Skulle det bli för påfrestande. Men hipp happ så satt jag på Snälltåget (japp, det heter så…).
Det som tidigare kallades Ung Cancer- konferens ändrades till Ung Cancer- festival och lockade helt plötsligt många fler. Jag & min lillasyster, tillika donator, deltog förra året och jag tror att det var den första i sitt slag. Ett hundratal ungdomar samlas på Malmö Live för att umgås genom olika aktiviteter, gå på föreläsningar, få information och rehabilitering i work shops samt äta gott och se uppträdanden. Det är verkligen en fantastiskt fint ordnad tillställning som är helt gratis för medlemmarna. Varken resa, boende eller mat behöver jag betala. Underbart för en kvinna som jag, heltidssjukskriven sen 4 år tillbaka med skulder till stor del orsakad av cancern. Jag hade inte kunnat åka annars.
Festivalprogram
Helgen är indelad i block och man väljer sina egna aktiviteter. Ankomstdagen har inletts med incheckning, goodie bag (precis som förra året så var den riktigt härlig!) och presentation av Ung Cancer. För de som önskade höll Fryshuset i en ”Lära känna varandra”- aktivitet. Det är säkert kul men inget för mig. 19:00 är det välkomstmiddag och till dess sitter jag i Sky baren och njuter av både utsikt, cider och mitt skrivande. Trots att jag är mitt upp i cancer när jag är här, så har jag på något sätt lämnat alla mina pågående problem hemma. Märkligt.
Jag har berättat flera gånger om allt Ung Cancer har gjort för mig, vilket är bra mycket mer än någon organisation har lyckats med. Det här är lite av det:
+ Jag har deltagit pärldagar då jag tillsammans med familj och kusiner har fikat med andra bidragande människor och pärlat Ung Cancers klassiska armband som dom sedan säljer för 100 kr. Varenda krona används för medlemmarna. Prova en gång du med! https://ungcancer.se/stod-oss/parldagar/parla-armband/
+ Jag har fått kontakt med många andra i samma situation genom deras hemsida och Facebook- sida.
+ Jag har deltagit på deras festival två år i rad nu.
+ Jag har fått stort ekonomiskt bidrag under fyra år nu, till rehabilitering, behandling, samtalsterapi, mediciner, sjukhusomkostnader och ögonoperationer. Jag vet verkligen inte hur höga mina skulder hade varit idag utan dom ❤
Det är det här du bidrar till när du går på de anordnade ”pärldagarna” eller skänker en slant till denna fantastiska organisation! Gå åtminstone in och kika 🙂
https://ungcancer.se/stod-oss/
Nu ska jag ner och möta ett hundratal andra drabbade för att äta lite gott och mingla.
Ha en skön fredagskväll, det ska jag.
Kriget i min kropp 