Meningen med livet?

Min mor kom nyligen hem från Oman och berättade om ett speciellt möte med en kvinna som bodde uppe i bergen. Den här kvinnan hade tydligen påverkat mamma en hel del och hon återgav exalterad samtalet som dom hade haft. Kvinnan och mamma hade pratat lite om religion och att vi i Sverige inte är särskilt troende. Den här kvinnan hade lite svårt att förstå detta och frågade mamma vem hon tror har placerat henne här? Och av vilken anledning? Det är ju sådana stora frågor som tron ger svar på.

Det fick mig att fundera lite över detta själv. Jag är ateist och har alltid varit det. Jag tror inte på någon Gud eller något väsen. Jag tror heller inte på något liv efter detta. Man dör, det blir svart och man finns inte mer helt enkelt. Inga konstigheter. Jag är också fatalist, jag tror jag på ödet och att vissa saker händer av en anledning, sedan väljer man själv hur man vill hantera situationerna och om man vill fånga möjligheterna som ödet bjuder på.

Jag tror att vi blir till av en slump och jag tror inte att vi är här på jorden för att uträtta något specifikt. Det låter kanske trist, speciellt för en troende, men det är inget som påverkar mig negativt. Att ha en religion är en trygghet, jag förstår det. Om man till exempel har mycket ångest inför döden men tror att det finns ett liv efter detta så kan ju det vara en tröst. Jag har emellertid aldrig känt så. Man kan tro att man blir lite religiös när man är nära döden. Men när jag i våras trodde att det här var slutet så började jag ändå inte fantisera om ett liv efter detta och jag bad inte till någon Gud om att jag skulle få bli frisk. Det jag tänkte när jag låg där, med cancern rasande inom mig och med läkarens blick som sa mig att det inte såg ljust ut, var att om det är meningen att jag ska dö så kommer jag att göra det och är det meningen att jag ska få finnas med ett tag till så blir det så. Det var tillräckligt för att lugna mig. Det är ganska skönt att släppa kontrollen och bara ”hänga med”. Antar att min tillit till ödet har samma funktion för mig som en religion har för en troende. Till viss del kanske det är en sorts religion? Även om Wikipedia beskriver det som en teori.

Återigen dyker Feridas namn upp i mitt huvud. Jag tror att hon var 4 eller 5 år när hon tog sitt sista andetag och leukemin slukade henne helt. Vad var meningen med hennes korta liv? Vad var meningen med hennes död? Hon hann ju inte uppleva särskilt mycket… Vad är meningen med att jag finns kvar? Antagligen ingen. Men jag har fått möjligheten att fortsätta uppleva och njuta, det är precis vad jag tänker göra. Små saker. Varje dag. Det bör du också göra.

Ta inte ditt liv för givet, troende eller ej.

Det finns en mening som jag tycker mycket om. Jag minns inte var den kommer ifrån men jag har skrivit in den i varje kalender som jag har haft och jag påminner mig själv om detta regelbundet;

Livets hemlighet är att allt löser sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s