När vaknar mina binjurar?..

Svårt att veta vad som är normal årstidsrelaterad trötthet och vad som är medicinpåverkan, men trött är jag. Typ sådär 20 timmar om dygnet. Jag har alltid en lucka mellan ca 13-17 då jag lyser upp och visar mitt bästa jag. Vill du vara säker på ett hyfsat snabbt svar på sms, whatsapp, messenger och alla andra kommunikationsvägar vi skaffat oss på 2000-talet så försök pricka in den tiden. Vid brådskande ärenden råder jag att ringa. Som den konservativa teknologimotståndare jag är så fungerar även röksignaler. Så, nu har vi gjort klart det och jag ska spela in ovan text på mobilsvaret.

Faktum är att jag stundvis har svårt att bolla jobb och privatliv, finns liksom inte nog med energi fast jag bara jobbar 25%. Känns lite väl gnälligt men ha i åtanke att jag inte jobbat alls på över 2 års tid och alla nya intryck och kunskaper tar all fokus jag har. Speciellt jobbigt blir det de veckor jag har både behandlingar och läkarbesök också. Som förra veckan. Med svängar till sjukhuset tre av dagarna, jobb tre av dagarna (överlappade sjukhusdagarna), träning, middag med en kär vän, gala på jobbet (älskar att pynta mig med all strass jag äger utan att vara för mycket!), kärt besök på fika osv så har det varit mycket senaste veckan helt enkelt och jag får be om ursäkt för sena svar.

I vanliga fall producerar dom adrenalin och hormonet kortisol (hydrokortison) som kortisonet sedan ersätter. När binjurarna märker att någon annan sköter jobbet så somnar dom. Normalt brukar dom vakna upp och gå tillbaka till arbetet igen när man slutar med kortison men det kan tydligen ta några veckor. Däremellan har man lägre dos adrenalin och kortisol vilket kan ge olika biverkningar så som påverkat immunförsvar, felaktiga salthalter i blodet och annat som dessa hormoner reglerar. Per sa kort och gott bara åt mig att ”hålla koll på förändringar i kroppen”. Det han sa var absolut vanligast är en enorm trötthet. Blir den överväldigande kan jag ta en kortison då och då, t.ex. 2-3 dagar i veckan. Med tanke på hur trött jag redan är så ska det bli intressant att se hur pass påverkad jag blir. Det har gått två dagar sedan jag slutade nu och än är det inte märkbart. Kanske klarar jag mig bra ändå.

Var som sagt på fotoferesbehandling förra veckan och det gick väl bra antar jag.
Första dagen var jag mest matt. Hade knappt sovit under natten och var ganska känslig. Nålarna gjorde ondare än vanligt och ena armen domnade och krampade stundvis. Jag tror att det dels berodde på sömnbrist och dels på adrenalinpåslaget när slangarna skulle kopplas på som ledde till att jag sov bort större delen av behandlingen.
Dag 2 så var vänster arm och höger hand ömma och lite småsvullna där det stuckits dagen innan och trots att sköterskan flyttade nålen en bit så gjorde det ändå lika ont som dagen innan. Det stökiga den här dagen var att maskinen hela tiden larmade och sköterskan lyckades inte klura ut varför. Han fick därför sitta vid min sida hela tiden, ca 90 minuter, för att se till att den ändå fortsatte samla och sola cellerna. Därför gick det heller inte att sova något och tiden gick långsamt. Så stökigt. Men den mannen som brukar ha hand om mig är väldigt rolig att prata med och alltid så social, det hjälper mycket!

Idag har jag orkat jobba i några timmar. Sen har varit hemma och ätit, vilat hjärnan lite, skrivit detta inlägg och nu ska jag i väg och dansa i 45 minuter. Blir en skön avslutning på dagen innan jag (tidigt) ska gå och lägga mig.

Må gott!