Tänk att ibland försöker man och så blir det bara fel, fel och fel ändå. När jag vaknade i morse så mådde jag riktigt risigt igen. Febern hade kikat in igen igår kväll och jag hade lagt mig tidigt, men det hjälpte föga. Det krävdes enorm viljestyrka för att ta sig upp ur sängen och ut i snö & blåst för att åka till sjukhuset och bli knipsad i munnen…
Klev ut genom porten någon minut sen och tänkte ”äsch, jag tar det lugnt, hade ju ändå tänkt ta ett tåg tidigare än nödvändigt för att ha gott om tid”. Sedan slog förnuftet till och jag tänkte ”nej, bara för att jag just tänkte sådär så kommer det vara förseningar”.Så jag pinnade helt enkelt på så gott det gick på de is- beklädda trottoarerna.
Märkte till min stolthet att jag hade sprungit ikapp klockan och klev ut på perrongen i Årstaberg 2 minuter innan tåget skulle rulla in. Phew.
Men såklart slog tavlan om. Nu var det inte längre 2 minuter utan 10. Förseningar, som jag anat.
Med musik i öronen rullade tåget mot Nynäshamn in. Jag frös och hoppade på det. Åkte en station så att jag hann tina upp en gnutta, sedan klev jag av i Älvsjö.
12 minuter tills tåget mot Södertälje skulle komma. Sedan 10 till. Sedan… Ja, du fattar. Till sist dök det äntligen upp ett tåg som det stod Västerhaninge på. Frös som en galning och hoppade på det. Insåg först i Trångsund att jag hade åkt helt galet… VAR tog egentligen mitt tåg vägen i morse?! Hade varit trevligt att veta innan att tågföraren hade valt att stanna kvar under det varma täcket medan jag fick kämpa mig upp…
Huttrande kikade jag på sl.se och insåg att jag inte skulle kunna vara på Huddinge Sjukhus förrän tidigast 10.07, klockan var 09:30 och mitt läkarbesök var… 09:30 ganska exakt. Förtvivlad och ledsen ringde jag till Käkkirurgin och förklarade läget. Dom är så himla omtänksamma och fina där så bara att höra receptionistens röst gjorde mig varmare. Hon frågade en sköterska hur ”min” tandläkares dag såg ut och meddelade beklagande att hon inte ens hade tid för toa- paus idag. Hon jobbar bara på tisdagar och dom är fullbokade länge framöver. Jag berättade att jag har en väntande behandling och att provtagningen måste göras innan, sedan frågade jag om ingen annan kunde stå till tjänst i dag eller under veckan? Men tydligen är alla andra ”bara” tandläkare eller käkkirurger. Hon som jag träffar är den enda medicintandläkaren.
Men det var inte mycket att göra. Jag var iskall när jag klev på pendeln tillbaka hela vägen och åkte till jobbet…
Fick i alla fall ett samtal från receptionisten under dagen och hon har bokat in mig måndag 9/2 med löfte om att ringa så fort det dyker upp ett återbud.
Det värsta är i och för sig inte att biopsin blev senarelagd utan att jag har fått två öppna sår långt bak i munnen som gör så nedrans ont att det är svårt att äta. Har haft dom i över en vecka och dom vill inte läka.
När läkaren Sigrid på Hematologen ringde igår så berättade jag om dessa och frågade vad hon trodde. Hennes bedömning var att det är immunförsvaret som är lite svajigt och att jag har fått sår av förkylningen. Mina vita soldater är förhöjda i antal. Det blir så när man har infektion i kroppen för att dom ska kunna slå ut fienden. Men det är också bevis på att något finns i kroppen som inte ska vara där. De röda blodkropparna är fortsatt låga och jag flåsar som om jag hade sprungit en mil efter att ha burit matkassar från Coop (200 meter dvs.).
Ur mina sår på benen som man topsade i fredags har det redan vuxit fram bakterier. Det visade sig vara ofarliga och vanliga Stafylokocker. Dom finns normalt på huden men ibland när man får sår, som jag fick när huden brast av antikroppsbehandlingen, så kan dom krypa in. Har man dåligt immunförsvar så kan det bli Impetigo av det, eller så kallade Svinkoppor, och då gräver sig bakterierna allt längre ner.
Hoppas att du inte äter när du läser det här, jag blir själv illamående av att skriva det.
Hur som helst, Sigrid berättade att den antibiotika vi satte in var rätt och att jag bara ska fortsätta med kuren. Om inte såren har slutat att vara och rinna om två-tre dagar så måste jag uppsöka distriktssköterska för omläggning. Dock tycker jag redan att det ser mycket bättre ut så jag tvivlar på att det behövs. Men av en arbetskollega blev jag påmind om hur förkastligt antibiotika är mot mag- och tarmsystemet. Den slår ut det totalt, alla små fina hår som ska ta upp näring dör och det kan dröja ett år innan dom återhämtar sig.
Så för att göra allt jag kan för min stackars kropp gick jag till Apoteket och införskaffade små snälla mjölksyrebakterier. Du har säkert sett dom på TV! Hoppas verkligen att dom kan hjälpa min utsatta förgiftade mage så att jag inte behöver få mer ont.
När jag var där så föreslog apotekaren att jag skulle hämta ut så mycket som jag behövde av alla de hundratals recept jag har utskrivet. Mitt högkostnadsskydd går ju nämligen ut den 13 mars. Så hon printade mina 8 sidor fulla med recept och jag fick ställa mig på sidan och kika genom vilka som jag kommer behöva ta en lång tid framöver och hur många uttag jag ville göra.
Det struliga var att allt inte fanns på första apoteket, så jag fick sedan kila vidare till ett andra. Och sen ett tredje. Tro mig, snart kommer jag bli anmäld som misstänkt missbrukare. När jag kom hem så hade jag en påse lika stor som en från ICA fylld med mediciner.
Nu på fredag tar jag en paus från vardagen och åker hem till pappa i Norrland. En veckas lugn, stillhet och chans att hitta energi för att orka kämpa på. Ska bli riktigt skönt! Måtte ingenting annat dyka upp nu som stoppar det.
Men för varje sådan här skitdag så påminner jag mig själv: Det var det här jag längtade efter när jag låg i slangar på sjukhuset.
Här är linjekartan över pendeltågen så att ni kan se hur galet fel min resa blev i morse.
Kriget i min kropp 