Sista undersökningen innan transplantationen

På fredag är det dags… Då ska jag skrivas in på Huddinge sjukhus för att få cellgifter, strålning och till sist den efterlängtade transplantationen. Idag var jag på den sista undersökningen innan resan börjar. Min otroligt snälla och omtänksamma kusin Mickis körde mig till Tandläkarhögskolan i Huddinge. Det var riktigt mysigt och kul att få umgås med henne & hennes söta dotter Alva ❤ Jag fick röntga munnen i flera omgångar och först trodde läkaren att jag hade ett hål i en av mina två visdomständer, men efter att ha tagit några fler röntgenbilder så konstaterade han att det inte alls var något hål. Han tyckte tvärtom att mina tänder var jättefina, ingen karies eller plack. Piercingen som jag har i tungan verkar inte ha orsakat några som helst skador på emaljen heller som tur är. Till sist påpekade han genant, som alla andra tandläkare, att jag har en mjölktand kvar… Ja, jo, jag vet ju det.

Så nu är jag redo för allt som komma skall, eller… så redo man kan bli i alla fall. Det känns hemskt att behöva tryckas ner i botten igen nu när jag mår relativt bra och jag är lite orolig för vad strålningen ska göra med mig.

Sen är jag ganska orolig för att få GVHD efter transplantationen. GVHD står för Graft-versus-host-disease, eller Transplantat-mot-värdsjukdom. Det är en allvarlig komplikation när immuncellerna i donatorns stamceller eller benmärg angriper mottagarens egen vävnad och skadar den… Man kan få hög feber, eksemlika utslag, diarré, leversvikt och buksmärtor. Blir sjukdomen allvarlig så kan den vara dödlig. Så vi måste ha koll på eventuella reaktioner.

Nu ska jag försöka njuta av de två dagar jag har kvar innan allt sätter i gång. Imorgon ska jag träffa Elli, Malin & vår härliga mellanstadielärare Hasse. Han var med när jag insjuknade första gången vid 15 års ålder. Jag hade en stor önskan om att få ta studenten med mina vänner trots att läkarna avrådde mig från att ens försöka. Hans Wallén besökte mig regelbundet och gav mig hemskolning på sin fria tid. Det är tack vare honom som jag kunde gå ut nian med alla betyg och tjoa på flaket med mina vänner i juni 2005. Det är jag honom evigt tacksam för!