Om en timme ligger jag i liten tunnel

Nu har det återigen passerat en massa dagar som jag har sovit bort, och halvfärdiga inlägg som jag somnat ifrån. Herregud, hur länge ska det här pågå?! Jag känner knappt igen något av mig själv längre. Dagarna passerar i ett töcken. Orkar varken svara på mail eller läsa sms vissa stunder. Och påsken spenderades i Berlin. Redan första dagen sov jag bort 2 extra timmar, utöver natten, då jag missade dagarnas enda varma soltimmar på balkongen tillsammans med de två som jag var där med. Trist. Minst sagt.

Jag blir alltmer som drogad. Dricker flera koppar kaffe per dag och tar koffeintabletter. Ändå somnar jag. Dessutom har jag en illamåendemedicin som jag behöver ta ibland och den innehåller både koffein och Efedrinsulfat som ökar hjärtklappningen då den hjälper kroppen att utsöndra mer av dess eget adrenalin (Noradrenalin). Men jag kan somna ifrån det också, inga problem!

De få timmar per dag som jag är vaken och relativt pigg så kan jag prioritera en eller två saker att göra innan jag däckar igen.

Nåja, idag ska jag ta andra steget i utredningen. Första var diverse blodprover och bakterieodlingar men av dessa har jag inte fått andra svar än att jag inte har anemi (blodförlust) för en gångs skull. Ganska typiskt för det hade varit enkelt att åtgärda. Idag ska jag på datortomografi (skitröntgen). Om 90 minuter för att vara exakt.
Försöker planera in mitt stora problem med att orka göra mig i ordning och komma ihåg mina grejer så jag ska försöka sluta skriva i tid!
Om jag inte minns galet så ska både hjärna och lungor kontrolleras för som jag nämnde tidigare så har jag även blivit fruktansvärt andfådd! Jag som är löpare kan snabbt märka det både på pulsklockan, mjölksyran och den brännande känslan i lungorna. För ett par månader sen kunde jag åtminstone med möda ta mig 10-12 km. Igår kom jag 4 km innan jag tvingades stanna. Och då kan tilläggas att jag har fyra marathon i ryggsäcken så envishet finns det gott om. Jag ger inte upp i första taget om det inte är nödvändigt. Sen har jag även gått på flera pass på SATS sedan jag återinsjuknade, för att hålla mig i gång. Har enkelt kunna vara med på en timmes danspass. Nu orkar jag ungefär ett halvt.
Fan vad irriterad jag blir! STOR ursäkt för detta opassande ord som jag extremt sällan använder i text då det kommer snurra i cyberrymden för alltid. Men det krävdes för att beskriva min frustration.

Datortomografi innebär att man röntgar i skikt. Så jag kommer ligga blickstilla och åka in och ut ur en stor tunnel under ca 30-60 minuter. Hoppas det inte börjar klia på näsan… Och den dunkar något hemskt men man brukar få hörlurar och lyssna på radio.

Vi får väl se hur detta går. Ska på återbesök på hematologen sen och se om något påvisas och hur vi eventuellt ska gå vidare.

Detta nu, sen försöka ta en promenad eller åtminstone röra på mig för att lindra värken i hela kroppen som jag får av att ligga ner och sitta hela dagarna. Kvällens nöje blir att prata av mig om himmel och jord med världens bästa R! Ska bli lite skönt och bra att komma ut ur lägenheten (även om jag såklart tycker om kvällarna med sambo & bonusen också).

Hoppas du får en fin fredag! Här i Stockholm ”njuter” vi av regn och blötsnö! Mmmmmm…..

Tjipp och hej! som han brukade säga (världens bästa barnprogram?)

Förresten, för att bjuda på något töntigt. Tog en liten SnapChat- bild under påsken som är lite för mycket försök-att-se-söt-ut för att lägga upp offentligt. Var tänkt att skicka till en vän. Men det är typ den enda bilden jag tagit på mig själv på länge. Blå ringar under halvslutna ögon med konstant säng- frilla är inte så kul. Här är lite för stora ögon istället.