Den japanska hemligheten

Igår blev jag rejält ompysslad! Det var en speciell present eftersom den var så genomtänkt och jag vill berätta om den eftersom den grundade sig på hur viktigt det är att ta hand om sig själv – både kropp och själ. Vi glömmer så lätt det mitt i all vardagsstress och tyvärr blir vi inte ordentligt påminda förrän något allvarligt händer. I mitt fall; cancern.

Som julklapp i efterskott så fick jag tre kort. Dom var omtänksamt och fint skrivna av en av mina bästa vänner. På det första uppmärksammades mitt tunga år och hur extremt sjuk jag har varit. Vidare skrev han att han har läst om att japaner lever längst i hela världen och en idé om hur man på japanskt vis håller sig frisk! Han tänkte att vi skulle försöka ta reda på deras hemlighet.

Det första handlade om avslappning och jag blev medbjuden till Yasuragi där jag fick en 50 minuter lång helkroppsmassage och 20 minuter med fiskpedikyr. Den första var verkligen välbehövligt! Det är något man borde unna sig då och då för att hålla i gång blodcirkulation, muskler och leder. Speciellt mina vader tackade för massagen efter den långdistanslöpning som jag tog med dom på i söndags… 
Jag upptäcker varje gång hur mycket mänsklig beröring gör, både fysiskt och psykiskt. När jag i våras låg på Karolinska sjukhuset med riktigt svåra invärtes smärtor orsakade av cellgifterna så hjälpte inte någon värktablett. Däremot lindrades det värsta lidandet av att någon la en hand på mig. Placebo? Kanske. Men vi människor är flockdjur, vi är inte skapta för ensamhet och beröring är en väldigt viktig del av vår vardag, även om vi  i Sverige är extremt skygga och ibland finner det nästintill obehagligt att stå för nära någon annan på tunnelbanan. 
Under de första minuterna på massagen så låg jag mest och funderade på vardagliga saker. Som vad jag har planerat i veckan, vad jag måste handla och hur jag ska orka med långpass på söndag. Men efter ett tag så sjönk jag djupare ner i tankarna och blev allt mer emotionell. Jag tänkte en hel del på hur mycket jag har varit med om och hur fasligt tacksam jag är att jag fortfarande lever. Jag tänkte på allt som jag fortfarande har en chans att uppleva och alla små saker varje dag som jag får vara med om. Jag tänkte på Ferida, den lilla flicka som dog i rummet bredvid mitt på Astrid Lindgrens Barnsjukhus 2002. Hon hann knappt börja sitt liv. Vad mycket som hon har gått miste om… Jag tänkte vidare på andra alldeles för unga människor som har gått bort. Malin tänker jag på dagligen. Jag vet hur mycket hon ville göra, hon delade med sig av en del av sina drömmar. Hon fick inte chansen att genomföra dessa. Men jag har den möjligheten, jag är fortfarande här. Det bör man egentligen påminna sig själv om varje morgon när man slår upp ögonen, men när vardagen bara rullar på så är det lätt att den insikten hamnar i skymundan.
Den senare aktiviteten var mycket märklig. Det är något som jag högt och tydligt tidigare sagt att jag aldrig tänker testa på. Jag menar, låta fiskar äta döda hudceller från fötterna?! Jag tycker att det låter både barbariskt och obehagligt.

OBS! Detta är inte mina fötter. Tycker i allmänhet att fötter är
ganska motbjudande och skulle aldrig fota mina egna och publicera…
Men nu fick jag ju detta i present och eftersom min filosofi är att man bör testa allt åtminstone en gång (och det faktum att jag dessutom inte fick reda på vad vi skulle göra förrän vi var på plats…) så var det bara att stoppa ner fötterna och bjuda på buffé. Just då var jag väldigt tacksam över att jag är så noga med att ta hand om mina fötter för de stackars fiskarnas skull…. Dom var så söta! Tydligen av sorten Garra Rufa och släkt med pirayor, tack och lov utan tänder. Dom sög sig fast på fötterna och ”pickade”, det kändes som att ha fötterna i en balja med riktigt rejält kolsyrat vatten. Först var det väldigt obehagligt men efter ett tag så vande man sig lite. Däremot var jag mer intresserad av de charmiga fiskarna än själva behandlingen i sig. Nåväl, nu kan man bocka av det från listan av upplevelser också!
Jag & Buddha på Yasuragi

Det andra kortet handlande om själen. Älskar budskapet som var tryckt på: ”There is no way to happiness, happiness is the way/The Buddha”. I det kortet stod det om hur viktigt det är att vårda själen och i vårat fall bestod det av en härlig middag med sushi och sake. Så gott! 

Det tredje kortet misstänker jag skulle representera hur viktigt det är att njuta, det innehöll nämligen två japanska nöjen som jag & min vän delar: alkohol och japansk skräck. Så kvällen avslutades med rödvin och den japanska versionen av ”The Ring” som vi förvisso inte såg så mycket av eftersom vi spenderade större delen av tiden åt att prata. Det är vad jag kallar livsnjutning 🙂

Annonser

2 reaktioner till “Den japanska hemligheten”

  1. Vilken underbar och genomtänkt present! Låter som en underbar upplevelse. Yasuragi – ett stenkast från där jag bor. Jag har varit där 1 gång och då var det min bästa vän och livscoach Therese som tog mig dit på en heldag – underbart. Stor kram!

    Gilla

  2. Vilken superb present!!! Lät alldeles förträffligt (förutom fiskarna kanske) bra… Och så passande efter genomförda 19 km vilket är beudransvärt. Du och Emelie är så duktiga. Puss

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s