Att vara mamma till ett svårt sjukt barn, eller till och med två som jag haft, är en stor påfrestning för kroppen. Det är svårt att hitta lugnet, stillhet och tryggheten. Man går ständigt beredd på fara.
Jag kanske kan göra en liknelse – eller åtminstone tror jag att det finns en liknelse – och det är med människor som lever i ett krigshärjat land. Ena stunden är allt lugnt, absolut inte samma lugn som i ett fredligt land, men så lugnt det kan vara i en ständigt hotad tillvaro.
Man söker sig ut ur skyddsrummet, försöker sig på vardagliga saker som att hämta mat, umgås och skapa en tillvaro som man kan överleva i samtidigt som man försöker se till att familjen är skyddad.
Stressen finns inom en och man är ständigt beredd på att något ska hända och man lever bara i nuet och för stunden. När så ljudet från nästa bombanfall infinner sig kommer skräcken, rädslan och ångesten över en och man mobiliserar sig fullt ut igen. Det är ett kast mellan hopp och förtvivlan som man är tvungen att lära sig att leva med så länge det pågår.
Positiva utkomster
Nu är det dags att ta upp allt det positiva i det som hänt oss. För det har det.
Att tillfälligt leva ett liv med ett sjukt barn innebär inte bara svåra tuffa stunder, det för med sig något som man inte kan förstå innan. Något som jag absolut inte skulle vilja vara utan, men jag skulle önska att få den erfarenheten på ett helt annat sätt.
Allt det här har gett mig en livssyn jag inte skulle vilja vara utan. Jag lever mycket mer här och nu. Hanna har beskrivit det så tydligt i sin blogg tidigare så jag går inte in på det närmare. Men jag vill ändå understryka att tillvaron fylls med mer positiva upplevelser än negativa i slutändan.
Nu kan det missuppfattas. Men det jag menar är att efter alla tuffa stunder man har så blir man starkare medveten om alla de övriga stunder däremellan, när tillvaron är lugn och allt flyter på.
Bara att kunna gå till affären i lugn och ro och fundera över vilken god mat man ska äta till middag. Och vilken lycka att få sticka ut och springa, att få njuta av löpningen och stunden utan att tänka sjukdom, ta en skön dusch efteråt och bara slappa i soffan. Att gå på bio och njuta av popcorn eller bara prata och diskutera allt möjligt med sin sambo hemma vid köksbordet. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar…
Alla dessa stunder är många fler än tuffa stunder, när man börjar se dom. Därför tror jag att människor som går igenom svåra kriser många gånger får en större ödmjukhet till livet och andra referenser.
Nu vill jag avsluta det här inlägget med att säga att jag nu för tiden oftast känner mig väldigt glad och lyckligt lottad, trots att jag fortfarande är en mamma till ett cancersjukt barn. Jag njuter av varje stund tillsammans med mina kära, jag kommer att fortsätta att göra och uppleva både roliga och tokiga saker. Bara för att jag kan det och för att jag är nyfiken på allt där ute.
Det är bara jag själv som sätter gränser.
Jag vill inte skjuta upp någonting eftersom jag inte har en aning om hur morgondagen ser ut. Idag är idag och det är en skön insikt att ha. Bara njut!
Utan att förknippas med alla Oscars- vinnare så vill jag säga tack till Hanna, min underbara dotter, som fortsätter att kämpa för att komma tillbaka till livet och till den ”tråkiga ” vardagen som hon längtar efter. Mer än det önskar jag inte som mamma. Jag vet att du kommer att lyckas. Utan tvekan!
Jag vill också säga ett stort tack till Emelie som så starkt och målmedvetet, utan att en enda gång klaga eller tveka, manipulerade sin kropp för att ge Hanna de friska stamceller som hon så väl behövde. Och för att hon utför sin egen kamp i allt det här. Du är en hjältinna! Jag vet att jag alltid kan känna mig trygg med att allt du bestämmer dig för att göra, det kommer du att lyckas med. Det har du bevisat många gånger.
/Carina
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Kriget i min kropp 
Hej syster, så himla bra skrivet och beskrivet. Men som du skriver, i dom mörka stunderna så finns dom ljusa där. Jag beundrar er så mycket och är så stolt att få tillhöra denna kämpande familj. Älskar er så mycket!!! Puss
GillaGilla