Donator: Sprutor dag 1

I förrgår på morgonen var jag på KS i Solna för att lämna några blodprover för forskning samt hämta ut sprutorna jag ska ta under kommande 4 dagar.
Dessa fick jag frakta i en liten kylväska till jag kom hem och kunde lägga dem i kylen. Natten från igår (lördag) till idag sov jag hos Hanna i Huddinge. Älskar varje sekund vi får umgås.
Natten var jobbig då hon mådde väldigt illa och hade huvudvärk. Sköterskorna var inne första gången vid 2-tiden. Sedan vid 4-tiden för att ge henne medicin mot illamåendet. Vet inte om dem även var inne en sväng till vid kl 6. Jag kan ha drömt det! Sedan vid 8 gjorde dem morgonkontrollen vilket bland annat innebär kolla temp,  ekg, blodtryck m.m. I samband med detta passade jag på att ta min första spruta som ska tas morgon och kväll. Det tog emot lite att sticka sig själv och sköterskan frågade först om jag ville att hon skulle ta den, men då lär jag mig ju aldrig! Så jag skötte det själv och jag vart paff över att det inte stack någonting (har väl bra med underhudsfett??). Den enda känslan var att det spände när själva vätskan åkte in, men det är ju långt ifrån smärtsamt. Det här kommer gå galant. Under eftermiddagen började sakta en molande ryggvärk krypa fram i korsryggen. Jag och Hanna pratade om hur spännande det hade varit med en videokamera  nu i min kropp,  för att se hur kroppen reagerar och agerar. Även i hennes kropp sen när hon får stamcellerna.
I skrivande stund har jag även tagit spruta nr 2 och ryggvärken är kvar,  men verkligen inte outhärdlig. Behöver ingen smärtstillande och det ser jag positivt på. Värmde min vetekanin och la på ryggen när jag och Alex kollade på film, vilket var väldigt behagligt. Imorgon är en ny dag, spruta nr 3 och 4 ska tas och Hanna ska strålas. Kriget fortsätter.
Annons

2 reaktioner till “Donator: Sprutor dag 1”

  1. Emelie din kämpe! Hur mår du nu?
    Först blev jag förvirrad ”vilken Hanna är det som Hanna sov hos”? 😉 sen förstod jag vem som skrev =P

    Gilla

  2. Fy Emelie vilka bilder du också lägger ut:(
    Så skönt att det inte blev sådana fruktansvärda biverkningar. Håller med er, skulle vara roligt att få vara i din och Hannas kropp för att se vad som händer. Man måste säga att läkarna är riktigt skickliga!!!!
    Puss gumman och vi hörs av igen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s